”Det är ni, era snorkar, som gjort det!”
Bokhögen har blivit mitt folks plutmunsselfie
Det drar ihop sig till semestrar och på Instagram börjar det dyka upp bilder på boktravar, läsningen som ska klaras av under fyra lediga veckor. ”Jag tänkte börja med en omläsning av Krilon-sviten för att sen ta itu med…”
I den lite präktiga sociala medier-bubbla som är mitt naturliga habitat är bilder på böcker i och för sig inte bara ett säsongsfenomen, det är snarare vår motsvarighet till selfies med plutmun. Det är liksom att flexa med bildningsmusklerna, jag har själv gjort mig skyldig. Samtidigt blir jag störd av den där lite upphöjda ställning boken som föremål har, och hur det eldar under idén att en välfylld bokhylla med ”rätt” böcker gör en människa bättre.
Pandemin var bara några månader gammal när det skrevs artiklar om vad som stod i bokhyllorna bakom folk i zoom-intervjuer. Folk skrev kokett i sociala medier om guilty pleasures som riskerade att synas i bild på de möten de själva deltog i (men dessa guilty pleasures var aldrig av typen ”Bättre självkänsla nu” eller ”Vattumannen – så är han”). Men att man helst skulle sitta framför en bokhylla var självklart. Zoom sålde in fiktiva bokhyllebakgrunder med att de skulle ”få dig att verka smart”.
Eller ta den där artikeln i SvD i våras (10 apr), där en riking visade upp den flotta gamla villa han just flyttat in i, och medgav att han inte läste böcker utan i stället betalat en ”bokkonsult” för att fylla de hyllor som fanns. Som många raljerade över det! Trots att det var mitt eget folk som upprördes ville jag säga ”men det är ju på grund av er, era snorkar, som han gjort det! Det är ju ni som sprider bilden av boken som högstatuspryl!”.
Sen blev jag också rätt munter vid tanken på att någon är skamlös nog att sälja in sig som bokkonsult för att sen gå och köpa fyra meter blandat på Myrornas, vilket av bilderna att döma är vad som skett. I hyllorna står bland annat Brottets krönika i tre band, Bonniers vegetariska kokbok, en lärobok i anatomi och En afrikansk kärlekshistoria av Daphne Sheldrick. Vilket födgeni! (Tips till Centern: gör bokkonsulteri till en ruttjänst, det kan bli nåt för avdankade kulturjournalister att falla tillbaka på.)
Missförstå mig inte, jag gillar läsning lika mycket som vilken kulturredaktör som helst och jag argumenterar inte emot bildning. Men boken i sig säger ingenting om vem eller hur du är. Jag tror också att mitt folk måste ställa in sig på att böcker snart helt reduceras till en inredningsdetalj – även om Instagrambilderna blir sämre är det ju väldigt smidigt med e-böcker.
Själv har jag några veckor kvar till semestern så vad jag ska läsa i sommar har jag inte riktigt bestämt än. Kanske En afrikansk kärlekshistoria av Daphne Sheldrik.
