Ingen är bättre på missnöje än moderater

Partiet bjuder på ett missbelåtet, otillfredsställt jämmer utan nyanser

Vad fan hände med begreppet ”missnöjesparti”? Det var ju ett roligt skällsord – möjligen lite för klent för att beskriva rasism och sånt, men ändå. Att avfärda högergnäll med orden ”Äh, nu är ni sådär kinkiga igen, sluta böla, åk hem till mammas köttbullar”, det rensar luften. Om inte annat så blottlägger det svensk politiks eviga, centrala valfråga: hur tjuriga är borgarna den här gången? Och smittar de?

Vi testar. Jag är för tillfället, på grund av världspest, romanskrivande och vinter vid havet, ganska jämndyster. Det råder uppehållsväder i min själ. Att få känna lite hederligt missnöje vore ett stort steg i mänsklig riktning.

Jag är beredd att prova vad som helst. Sverigedemokraterna? Mjä, de blir bara gladare för varje dag nu när andra tar i dem med tång ibland. AfS? De verkar mest missnöjda med SD; lite för nischat. Borgerlig samling? Orkar inte googla vad de heter i år.

Som tur är har vi fortfarande gamla goa Moderaterna, samlingspartiet för alla de frustrationer som ligger och fräter i svensk övre medelklass; patienten som Freud, om han behandlat organisationer, aldrig hade slutat skratta åt.

Men nu vill jag inte ha några halvfadäser från en misslynt funktionär i en valstuga där Janne Josefsson står och ser konstig ut. Nej, jag vill ha outspädd propaganda – ett missbelåtet, otillfredsställt jämmer utan nyanser.

Jag får till slut min fix när jag kommer på att Moderaterna har ett intressant förhållningssätt till vår tids själsspegel Instagram. Partiet använder inte som vi andra plattformen för att visa prov på några halvt mänskliga sidor. Nej, partiet använder den för att basunera ut hela sitt världsledande avståndstagande från sakernas tillstånd.

Ja jävlar i mormors ruttna vedskjul vad missnöjda de är. Vi kan väl hoppa över deras evergreens om sänkta skatter och höjda batonger, och studera ett par mer nytillkomna slagord:

”Det är inte rimligt att människor från andra världsdelar kommer till Sverige för att dela ut tidningar”, dundrar de. Inte? Det är väl det mest ”liberalkonservativa” man kan föreställa sig: att en utfattig, mörkhyad individ tar tag i sitt liv och börjar dela ut Svenska Dagbladet på Lidingö i regn och rusk för en fullkomlig skitlön?

”Borgerlig politik drivs bäst av en borgerlig regering.” Yes! Missbelåtet, gnälligt … men anar vi inte också en förtvivlan? Hittills har ju Löfven och Andersson varit fullkomligt magnifika på att driva borgerlig politik.

Moderaterna är mer missnöjda än någonsin – på goda grunder, för denna banbrytande surmulenhet stöter nu bort minst åttio procent av väljarkåren. Fortsätter de såhär har de snart renodlat verksamheten till att bara stå hand i hand och gnissla tänder på Strandvägen.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln