Känsligt läge att avsätta Boris Johnson

Tajmingen för att eventuellt sparka Boris Johnson kunde ha varit bättre.

Att mitt under brinnande Ukraina-kris byta ledare i ett av Natos mäktigaste länder är inte optimalt.

Kanske kan rädslan för följderna rädda den brittiske premiärministerns karriär.

Samtidigt som Storbritannien har tagit en framträdande roll i de kraftfulla försöken att övertala Putin att inte invadera Ukraina så har Boris Johnson personligen hållit en förhållandevis låg profil i frågan.

Försvarsministern Ben Wallace och utrikesministern Liz Truss har skött mycket av snacket.

Johnson verkar fullt upptagen med att slåss för sitt politiska liv på grund av ständigt nya avslöjande om sannolikt olagliga fester eller sammankomster i premiärministerns högkvarter samtidigt som vanliga britter levt under extremt stränga coronarestriktioner. Nu har polisen dessutom startat en brottsutredning.

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson.

Att premiärministern tänker slåss till sista blodsdroppen visade han tydligt under dagens frågestund i parlamentet när han mycket kraftfullt avvisade oppositionens krav på hans avgång och i sin tur retoriskt undrade om Labour-ledaren Keir Starmer möjligen missat att det pågår en världskris kring Ukraina.

Hittills har de konservativa parlamentsledamöterna som avgör Johnson öde verkat ovilliga att ta det avgörande steget för att avsätta sin ledare. Detta trots en stor folklig ilska mot Johnson som fortsätter gömma sig bakom att utredaren Sue Grays rapport om vad som egentligen hände på festerna ännu inte blivit offentlig.

Splittra Europa

Men en del av oviljan kan spåras till att det just nu är ett väldigt känsligt läge att byta ledare och därmed även premiärminister.

I det spända läge som råder är Europa och USA väldigt måna om att utåt presentera en enad fasad gentemot Rysslands president. Putin ska känna att Ryssland får betala ett mycket högt pris om de invaderar eller på annat sätt attackerar Ukraina.

Rysk militär övar utanför Moskva på tisdagen.

Att i det läget starta en strid om vem som ska vara premiärminister i en av Västeuropas få kärnvapenmakter skulle ge Ryssland ännu ett tillfälle att försöka splittra det enade Europa. Redan har Angela Merkel försvunnit och ersatts av den i jämförelse helt oprövade Olaf Scholz.

Dessutom kan Frankrike tvingas byta president i vår ifall Emmanuel Macron förlorar presidentvalet. Att då även byta brittisk premiärminister gör det inte lättare för Europa och USA att behålla den enade fronten, som i praktiken ändå har synbara sprickor.

Om inte Johnson avgår självmant när Sue Grays rapport, kanske redan i morgon, blir offentlig, vill många konservativa parlamentsledamöter vänta tills lokalvalen i maj för att se om Johnson kan vara kvar eller inte. Det skulle åtminstone skjuta på frågan under vad som ser ut att bli den tidsperiod när det kommer till, ett avgörande om det blir en rysk invasion eller inte.

Hemlig information

Under den gångna helgen släppte Storbritannien hemlig underrättelseinformation som går ut på att Ryssland planerar att genomföra en kupp i Ukraina. Den officiella versionen är att uppgifterna släpptes för att tala om för Putin att hans plan var avslöjad och varna honom för att gå vidare.

Men det finns också ett mer cyniskt sätt att se på saken. Kanske ville den brittiska regeringen helt enkelt skifta fokus från skandalerna kring Boris Johnson till Ukraina-krisen.

Storbritannien har ett särskilt spänt förhållande till Ryssland sedan Putin-kritikern och den förre ryske FSB-agenten Alexander Litvinenko förgiftades med radioaktivt spetsat te i London 2006. Spåren ledde till Rysslands högsta ledning.

Precis som efter mordförsöket på den tidigare KGB-agenten Sergej Skripal och dennes dotter för några år sedan. Putin står helt enkelt inte särskilt högt i kurs i London.

Rysslands president Vladimir Putin.

Boris Johnson och hans regering vill väldigt gärna också visa att man för en mer självständig utrikespolitik efter brexit. Att man inte slaviskt följer vad EU gör. Britterna har därför en hårdare linje mot Ryssland som går mer i takt med den amerikanska.

Avgår inte frivilligt

När försvarsministern Liz Truss besökte brittiska Nato-trupper i Estland i slutet av förra året poserade hon uppe på en stridsvagn vilket genast fick brittiska kommentatorer att dra paralleller med järnladyn Margaret Thatcher. Därför är det kanske ingen jätteöverraskning att Truss är en av de som nämns mest flitigt som en tänkbar ersättare till Johnson.

För Johnson är det en delikat balansgång.

Simon Jenkins, en av tidningen The Guardians mest seniora kommentatorer, beskriver det så här.

– Det finns ingen distraktion som är så lockande som krig.

Han skriver också att det enda som är mer farligt än en populistisk ledare i trubbel är två populistiska i trubbel. I det fallet syftar han på Putin och Johnson.

Om Johnson alltför tydligt agerar tufft mot Ryssland kommer det att ses som ett sätt att försöka flytta fokus från skandalerna på hemmaplan. Men om han helt låter andra sköta frågan riskerar han att ses som svag.

Men avgår frivilligt gör han i vilket fall inte.