Seat Altea – ingen eldig spanjor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-30
Hyfsat bra på det mesta
Det är inga fel på bilen. Inga större i alla fall. Problemet är att den lämnar mig totalt oberörd. Som ett glas ljummet kranvatten, det släcker törsten men sen är det inte mer.
Seat Altea XL är en alldeles ny bil från Volkswagens spanska gren. Den är rätt lik Golf Plus och snart kommer en ny kusin från Wolfsburg, Golf Variant. Och tjecken Skoda Octavia kombi rullar sen ett par år.
De fyra kusinerna delar all teknik men kosmetikan skiljer. Och lite inriktning när det gäller image.
Seat vill vara det eldigt spanska. Till och med lite sportigt.
I Altea XL märks de sportiga ambi
tionerna i alltför hård fjädring vilket i och för sig ger fina köregenskaper men framför allt stötig gång och högt vägljud.
Lär bli bullrig på svensk väg
Jag körde bilen i Spanien, på alldeles utmärkta vägar med slät och fin asfalt, men varje liten miniojämnhet gav sig tillkänna med eftertryck. På våra svenska vägar kan resan bli riktigt jobbig. Och ljudvolymen som var störande på de släta vägarna lär inte bli bättre på vår grova asfalt.
Altea XL är byggd efter samma idéer som klassledaren Peugeot 307 och den inte lika vanliga Golf Plus. Högre än vanliga personbilar men inte lika hög som familjebussarna.
Det är en alldeles utmärkt kompromiss som ger hög sittställning med bra koll på trafiken, massor av utrymme inne i bilen men utan busskänslan.
Framstolarna är bra, alla knappar och reglage funkar som de ska och körställningen är utan anmärkning.
Usel sikt snett framåt
Tyvärr har någon klåfingrig formgivare lyckats förstöra snettframåtsikten genom att helt i onödan förstora de redan kraftiga vindrutestolparna ännu mer. Varför det? Jo, för att vindrutetorkarna har sitt viloläge i lodrät position,
lutade mot takstolparna och bakom ett sikthämmande skydd. Aldrig mer, får vi hoppas, även om risken för nya dumheter är överhängande. Seat har aldrig prioriterat sikten snett bakåt, så varför snett framåt?
Ordentligt med utrymme bak
I baksätet, som är skjutbart i längsled och som har ställbart ryggstöd, är utrymmet tillräckligt för åtminstone två basketspelare med gott om plats för både ben och huvud.
Och längst bak finns ett riktigt bra bagageutrymme.
Motorn i testbilen är Volkswagens fina tvåliters diesel på 140 hk. Den har härligt ork redan från låga varv och den sexväxlade lådan känns närmast överflödig, fem växellägen hade räckt.
Läs också:
Robert Collin
