Miljöbluffen

Nya Toyota Prius: Törstig, trång, trist - och tokdyr

Är hybridbilen lösningen på biltrafikens miljöproblem?

Knappast.

Nya Toyota Prius är bättre än gamla Prius på nästan allting, men är fortfarande inte ens i närheten av konventionella bilar när det gäller köregenskaper, utrymmen och pris.

Och bränsleförbrukningen är inte tillräckligt låg.

Bensinförbrukningen som är hybridbilens alibi motsvarar i stort sett en diesel. Prius är snålare i kötrafik där trafiken mest står still, den trafiksituation bilen är konstruerad för, men i rullande stadstrafik och vid landsvägskörning är hybriden betydligt törstigare.

På papperet ser det bra ut med en angiven förbrukning vid blandad körning på 0,43 liter milen (motsvarande för nuvarande Prius är 0,51) men verkligheten är inte lika snål.

Vid den första provkörningen i Italien varierade genomsnittsförbrukningen vid olika körförhållanden mellan 0,51 och 0,81(!) liter milen.

Den högsta förbrukningen mättes upp de första tre milen när vi körde ut ur Florens och i raskt tempo, men utan överdrifter, fortsatte upp för de kulliga vägarna i Toscana.

Den lägsta förbrukningen noterades vid normal körning på normala, krokiga och något kuperade landsvägar.

Sämre än alla bilar

En 1,6-liters dieselmotor i en Golf eller Peugeot 307, som har liknande innerutrymmen, klarar samma körning med lägre förbrukning. Med partikelfiltret hos Peugeot och Citroën är det frågan om det finns en enda miljöfördel med Toyotas hybridbil.

Som bil betraktad är Prius sämre än alla konventionella bilar på marknaden.

Först och främst är bilen trång. Den har dubbla drivkällor, en bensinmotor och en elmotor, och till hybridsystemet hör en del skrymmande styrutrustning och ett stort och tungt batteri.

Så motorutrymmet där fram är rejält dimensionerat och batteriet i skuffen stjäl plats från bagaget; sammantaget är bilen inte alls lika rymlig som yttermåtten antyder.

Svampigt beteende

Att köregenskaperna är så trista har inte i första hand med hybridsystemet att göra utan med att bilen är konstruerad för den extrema kötrafiken in och ut ur Tokyo.

Den som sitter still två, tre timmar i trafiken varje morgon och kväll året om frågar inte efter körglädje, exakt styrning och högfartsegenskaper. Därför har inte Prius det.

Försäljningen i Europa är inte prioriterad. Man har bytt till däck med styvare konstruktion för att råda bot på det allra mest svampiga beteendet (vilket höjt förbrukningen), mer har man inte brytt sig om.

Toyota räknar med att köparna, folk, eller snarare myndigheter och företag med miljösamvete inte heller bryr sig.

Prius inbjuder inte alls till särskilt hårdhänt körning men gasar man ändå på märks de diffusa köregenskaperna och att styrningen saknar skärpa.

Långa personer har svårt att hitta en bra körställning, även den är anpassad för den japanska hemmamarknaden med en kortvuxen målgrupp. Redan vid mina måttliga 176 cm saknar jag möjligheten att justera ratten i längsled.

Ljudkomforten är hyfsad vid körning i jämn hastighet, även om väl mycket vägbuller tränger in på grov asfalt. Under acceleration däremot, redan vid mycket måttligt gaspådrag ylar motorn högt och oskönt. Den steglösa automatlådan gör att motorn varvar rejält så fort man accelererar, och det dröjer länge innan varvtalet sjunker igen.

Förlustaffär

Ny teknik är dyr. Toyota har utvecklat systemet helt på egen hand och den första generationen Prius som sålts i 120.000 exemplar sedan 1997 har varit en ren förlustaffär (Toyota tillverkar 6,4 miljoner bilar per år).

Nya Prius ska ge fabriken ett litet bidrag, men förtjänsten per bil blir mindre än för småbilarna Yaris och Corolla. Ändå är bilen DYR.

260.000 kronor är tokmycket pengar för en bil som gör jobbet sämre än konkurrenter som är 100.000 kronor billigare.

Toyota Prius

Nästan bara företag och myndigheter köper Prius

Priusägare slipper bilskatt i fem år

Robert Collin