Volvo V50 - ett säkert kort

Uppdaterad 2018-06-28 | Publicerad 2010-04-13

Begagnad: Körglad miljöbil för den lilla familjen

Under årens lopp har vi hyllat Volvo V50 för dess underhållande köregenskaper.

Nu har modellen faktiskt hela sex år på nacken och begagnatpriserna har sjunkit väl under 100 000-kronorsstrecket.

Då är det roligt att konstatera att välskötta exemplar ser riktigt fräscha ut, materialen som Volvo valde ut har alltså stått emot tidens tand väl. Körglädjen finns också kvar om bilen inte är gravt misskött.

Den som siktat in sig på en etanolbil i undre mellanklassen har inte många alternativ. En V50 med flexifuelmotor är en av få modeller som erbjuds. Nu kan man köpa Volvos första etanolbil med en budget runt 100 000 kronor. Det finns inte många exemplar till salu på den här prisnivån vilket indikerar att bilarna är populära och inte sjunker i pris så snabbt.

Mer pengar, fler alternativ

Med 150 000 på fickan blir urvalet riktigt brett och vi kan välja en fin -08:a med få mil på mätaren.

Även med moderat effekt som i etanolmotorn, 125 hästkrafter, har man kul bakom ratten. Räckvidden är kort precis som på alla etanolbilar men avsaknaden av turbo gör törsten något mindre. Korta serviceintervall är en annan negativ aspekt med Flexifuel.

Den som inte vill ha en etanolbil men gillar V50 har en rad andra motorer att välja bland. Svagast är 1,6 bensin och den finns i få exemplar på marknaden. Mer talrik är 2,4 och 2,4i med 140 respektive 170 hästkrafter och på topp finns 220-hästars T5 med fyrhjulsdrift. Dieselmotorer finns med 109, 136 och 180 hästkrafter och så sent som 2009 kom snålversionen Drive som har den lilla 109-hästarsmotorn som numera tjänstgör i ett otal olika bilmodeller och märken.

Ingen lastslukare

Utrymmet räcker till för den lilla familjen, men förvänta dig ingen klassisk lastslukare. Precis som gamla V40 är det form före funktion som gäller och den som behöver ett ordentligt bagageutrymme får kika på V70 eller varför inte på Golfklassbilen Skoda Octavia. Faktum är att V50 räknas som mellanklassbil trots att den bygger på Ford Focus bottenplatta och i praktiken inte är större än denna.

Baksätet i V50 är bekvämt men benutrymmet är starkt begränsat liksom lastlängden i bagaget. Fram sitter man utmärkt i sköna men aningen små stolar. Justermånen i längdled är också begränsad men ratten går på sedvanligt Volvomanér att få nära kroppen och därmed blir körställningen utmärkt.

Uppfriskande inredning

Inredningen hör till de mest uppfriskande i klassen med en sval och fräsch känsla. Skandinavisk design säger Volvo, snyggt avskalat säger vi. Kanske lite väl avskalat dock med väldigt små förvaringsfack och ett i princip oanvändbart fack framför den ”svävande” mittkonsolen. Men i och med uppdateringen 2007 fick bilen vettiga förvaringsfack.

Bilprovningen har inget negativt att säga om modellen och ingen av våra tyska källor (Dekra och GTÜ) rapporterar några allvarliga fel.

Inte problemfri

Men av diverse ägarundersökningar och läsarmail att döma har dock Volvo knappast byggt en problemfri bil.

Klagomålen rör främst elektronikstrul som i många fall kan härledas till en kabelstam som kläms under förarstolen. Även fukt i elektronikboxarna som sitter i dörrarna får den känsliga elektroniken ur balans, alla upptänkliga elstyrda funktioner kan få spatt och lysande varningslampor är vanligt. Volvo har jobbat med problemen under åren, därför rekommenderar vi att köpa en så ny bil som möjligt.

I övrigt verkar bilen hålla ihop bra och avgassystem och kaross hålls fria från rost. Om några år kan vi med stor sannolikhet räkna med att Drive-versionerna kommer att stå högt i kurs på begagnatmarknaden. Kanske läge att köpa en lätt begagnad sådan i dag?

Följ ämnen i artikeln