Vi i skolan klarar inte av elever med adhd
Lärare: Det är hög tid att undervisningen anpassas – för alla barn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-08-07
DEBATT. Om någon vecka börjar skolorna igen och hundratusentals barn i Sverige kommer tillbaka efter ett sommarlov som förhoppningsvis har varit fullt av sol, bad och äventyr. Många av barnen önskar säkert att lovet hade varit ännu längre men de ser ändå fram emot att få träffa alla sina kompisar och sina lärare.
Barnens föräldrar tycker att det ska bli skönt med skolstart efter flera veckor utan vardagens rutiner och de tänker förväntansfullt på vad deras barn kommer att lära sig under kommande skolår.
Många som läser denna artikel känner igen sig, hoppas jag, men det finns också barn och föräldrar som har en helt annan känsla i magen dessa dagar.
Statistiskt sett finns det i varje klass barn med funktionsnedsättningar som autism, adhd och språkstörning, och för dessa barn riskerar skolan att vara en plats där det ställs krav på dem som de inte har förmågan att hantera.
Skolan är en komplex miljö. Många människor rör sig och möts inom ett begränsat område. Omgivningen är full av intryck: ljud, ljus, dofter och rörelse. Med jämna mellanrum ändras aktiviteterna; en elev går från att ha matematik till svenska till religion inom loppet av några timmar med kortare raster däremellan, och i samtliga ämnen kräver läroplanen att hen ska kunna planera, presentera, analysera och reflektera.
Elever med funktionsnedsättningar som innebär ökad känslighet för intryck, språkliga svårigheter och låg förmåga vad gäller planering och reflektion har det inte lätt. Utan anpassningar kämpar de så länge de orkar, tills det en dag inte går längre och de stannar hemma.
Många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar går ständigt omkring med två saker: en klump av oro i magen och mobiltelefonen redo om skolan skulle ringa.
I varje enkätundersökning som Autism- och aspergerförbundet och Riksförbundet Attention gör berättar de om sin situation med stress, dålig sömn, förkortad arbetstid, sjukskrivning och försämrade relationer till släkt och vänner.
De anstränger sig till det yttersta för att vara yrkesarbetande, partners, vänner och sambandscentral för kontakter med skola, BUP och Försäkringskassan. Samt, inte minst, att vara förstående och uthålliga föräldrar till sina barn som inte riktigt passar in i normen.
De brottas med frustration och dåligt samvete. De kämpar och vill göra allt för att hjälpa sina barn men känner sig otillräckliga. Skolan är för många föräldrar det största orosmolnet. Som en förälder i Attentions enkät från 2013 uttrycker det: ”En fungerande skola skulle vara det bästa stödet för mig!”.
Vi måste göra Sveriges skolor mer tillgängliga för dessa barn och det är fullt möjligt. Till synes små anpassningar kan ge stor effekt.
Se till att hjälpmedel som stressbollar och avskiljande skärmar finns tillgängliga i klassrummet.
Öka förutsägbarheten genom att inleda och avsluta lektioner på liknande sätt, med en presentation av innehållet och en sammanfattning.
Ge barnen stöd med planering och struktur i form av lättillgängliga scheman över dagens
aktiviteter och avprickningslistor i punktform till de uppgifter de får.
Ge ut lektionsanteckningar i stället för att be dem skriva och lyssna samtidigt.
Skapa reträttplatser dit de kan gå för att ta en paus från alla intryck.
Ett nytt läsår innebär en ny möjlighet att skapa en skola för alla barn, oavsett funktionsvariation. Låt oss ta den!
Daniel Johansson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.