Anhöriga offras när svensk vård sviker
Debattörerna: Vår tids kvinnofälla – att vårda närstående med psykisk ohälsa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-11-06 | Publicerad 2017-11-04
DEBATT. Situationen för anhöriga till personer med varaktig psykisk sjukdom är akut. När vården inte fungerar tillfredsställande tvingas de gå in som vård- och stödsamordnare. Detta leder till att de själva drabbas av psykisk ohälsa, tvingas gå ned i arbetstid eller sjukskrivs.
Tre av fyra anhöriga uppger att de själva behöver stöd och närmare hälften uppger att de varit sjukskrivna för egen del. Majoriteten av de som fastnar i anhörigfällan är kvinnor.
Lösningen är enkel. Vi måste börja lyssna på de anhöriga själva och implementera den forskning och kunskap som finns om anhörigstöd som fungerar.
Att kvinnor tvingas bli obetalda vårdgivare på bekostnad av deras egen hälsa måste få ett slut.
I höst har cirka 5 miljoner svenskar gått tillbaka till sina arbeten efter semestern. Alltför många med en malande oro för en familjemedlem som mår psykisk dåligt. Majoriteten av dessa är kvinnor.
Mödrar, fruar, döttrar, systrar, barnbarn och väninnor som går till apoteket, följer med till skolan och psykiatrin, betalar räkningar och har ansvaret för kontakt med vårdpersonal och socialtjänst.
En roll många tar på sig av kärlek och omtanke för sin närstående – men när omvården blir ett ofrivilligt halv- eller heltidsjobb, behöver vi använda de verktyg som finns och fungerar för att undvika att anhöriga och framför allt kvinnor hamnar i anhörigfällan.
I en enkätundersökning med 1393 svarande som Anhörigprojektet, NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) tagit fram framgick att 48 procent av de som vårdar och stödjer en familjemedlem med psykisk sjukdom själva varit sjukskrivna som en följd av sin situation.
Enkäten visade även att, av de som förvärvsarbetar svarar nästan hälften att de gått ner i arbetstid, bytt tjänst eller behövt gå ifrån arbetet för att stödja i kontakt med vård och myndigheter eller vid en krissituation. Endast 9 procent av de som besvarade enkäten var pappor.
Detta är anmärkningsvärt allvarliga siffror. Men det mest anmärkningsvärda är att det inte görs mer när vi har svaren.
Enligt riktlinjer från Socialstyrelsen skall hälso- och sjukvården, tillsammans med socialtjänsten utse en samordnande kontaktperson (case manager) som involverar den drabbade, men även anhöriga i utformandet av en SIP (samordnad individuell plan).
SIP är en lagstadgad samordningsfunktion där syftet är att öka samarbetet mellan olika funktioner som patienten är i kontakt med. Detta ökar patientens inflytande och delaktigheten i den egna situationen.
Kontaktpersonen som ansvarar för SIP ansvarar därmed för samordningen mellan myndigheter, vilket skulle avlasta anhöriga. Insatserna i SIP beslutas utifrån den drabbades behov och baserar sig på det som forskningen visat vara effektiva behandlingsåtgärder för att rehabilitera personer med psykiska sjukdomar. Information om sjukdomen och dess behandling bör alltid ges både till den drabbade och till anhöriga.
Det stora problemet är att inget av detta sker vilket medför att anhöriga får ta det ansvar som egentligen borde ligga på hälso- och sjukvården vilket, i sin tur ger de konsekvenser som enkätsvaren belyser.
Det är hög tid att ansvariga politiker, tjänstemän, kommuner och vård- och stödgivare tar sitt ansvar - fullt ut. Att kvinnor i tysthet tvingas bli obetalda vårdgivare på bekostnad av deras egen hälsa måste få ett slut.
Här listar vi fyra punkter med nödvändiga åtgärder:
Anhörigstöd, anhörigmedverkan i vårdplanering, och information om sjukdomen och dess behandling ska vara del av ordinarie vårdutbud på enheter inom psykiatrin och socialtjänsten som ansvarar för vård och stöd till individer med varaktig psykisk sjukdom.
För varje drabbad individ bör en samordnande kontaktperson (case manager) utses som ansvarar för SIP (samordnad individuell plan). Den bör utvärderas i samråd med den drabbade och anhöriga. Tydlig uppföljning och påföljder om det inte tillämpas.
Utbildning till anhöriga om varaktig psykisk sjukdom, dess behandling och konsekvenser. Rådgivning och stöd till anhöriga i deras roll.
Utbildning i anhörigstöd vid varaktig psykisk sjukdom på samtliga landets läkar- och sjukvårdsutbildningar.
Alexandra Charles
Lena Flyckt
Martin Schalling
Ingrid Lindholm
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.