Nu måste staten ge samerna upprättelse
Svenska kyrkan: Det koloniala arvet lever vidare – tillsätt en sanningskommission
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-09-01
DEBATT. Sverige behöver göra upp med sitt koloniala förflutna.
Det går inte an att värna urfolksrätten i princip och tala sig varm för stöd till urfolk på andra sidan jordklotet och samtidigt blunda för hur Sveriges urfolk har det.
Sametinget samlas i dag i Lycksele inför en ny mandatperiod.
Många samepolitiska frågor kan kopplas till Sveriges koloniala förflutna – ett arv som vi inte gjort upp med. Det koloniala arvet lever vidare i form av ojämlika maktrelationer.
Majoritetssamhället bestämmer fortfarande levnadsvillkoren för många samer – för barn som vill ha undervisning i samiska, för personer som behöver äldreomsorg på samiska, för renskötande samer som värnar traditionella marker och för dem som vill återta samisk identitet, språk och kultur.
Respekt för samers lagstadgade rättigheter är inte en självklarhet.
En uppgörelse med ett kolonialt förflutet kräver både sanning och försoning. Att ta reda på den historiska sanningen om övergrepp kräver vetenskaplig forskning och insamlande av vittnesbörd om upplevda kränkningar och deras följder.
Kolonialismens historia är mörk. Staten och kyrkan definierade levnadsvillkoren för samer och begränsade deras möjligheter att själva styra sina liv. Konsekvenserna av det koloniala arvet påverkar alltjämt det samiska folket.
Dagens splittring i många samiska sakfrågor kan härledas till politiska beslut i slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet 1900. Statens och kyrkans agerande ledde till en uppdelning av samer – de som fick och skulle bedriva rennäring och de som hamnade utanför.
Agerandet drev också på en storskalig exploatering av samiska marker och möjliggjorde rasbiologernas övergrepp som kom att färga samhällets syn på samerna. En segregerande skolform skiljde barn från sina föräldrar, slog sönder sociala familjeband och försvagade de samiska språken och kulturen.
Kyrkan bidrog till en nedvärderande syn på samerna och en bristande respekt för samisk tro och traditioner.
Svenska kyrkans arbete med att återupprätta relationen med samerna har pågått sedan 1990-talet. Kyrkans vitbok 2016 var en viktig milstolpe i försoningsprocessen som inte är avslutad.
Svenska kyrkan avser nu att framföra en offentlig ursäkt till hela det samiska folket i november 2021 och i oktober 2022. Till ursäkten kopplas åtaganden som syftar till att stärka samiskt kyrkoliv, verka för en jämlikare relation samt ökad respekt för urfolksrättens principer.
Men även staten måste ta ansvar:
- En statlig sanningskommission med tillräckliga resurser behöver tillsättas snarast. Statliga lösningar framåt måste beakta och ta ansvar för historiska övergrepp och respektera urfolksrättens principer. Svenska kyrkan välkomnar ytterligare granskning av kyrkans historiska agerande.
- Samiskt inflytande behöver säkerställas. Statens relation med samer kan bara vara framgångsrik och rättfärdig om samerna får vara delaktiga på lika villkor som majoritetssamhällets företrädare. Urfolksrättens principer om självbestämmande är långtgående och måste respekteras.
- Återlämna samiska kvarlevor. Det är ovärdigt och inhumant att många mänskliga kvarlevor ännu inte återlämnats av staten. De riktlinjer som regeringen låtit ta fram för muséer räcker inte. Sametinget och Svenska kyrkan har krävt en samordnad process och finansiering för återlämnande. Regeringen behöver snarast säkerställa att hanteringen lever upp till internationella museiregler och FN:s urfolksdeklaration.
Så länge det råder en orättfärdig maktfördelning mellan parter är försoning inte möjlig. Upprättelse förutsätter en vilja att skapa maktbalans och ett politiskt mod att agera!
Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan
Ingrid Inga, ordförande, Samiska rådet i Svenska kyrkan
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.