Det är näthatarna som hotar yttrandefriheten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-02-16

Utgivarnas vd: Utgivare måste ta ansvar – annars hotar skärpta lagar

Nazister gripna utanför Expressen misstänkta för förberedelse till grov misshandel och olaga hot mot grupp, terrordåd mot Vilks-möte och synagoga attack med tre döda och fyra skadade. En helg med fruktansvärda dåd, bara en månad efter attacken i Paris, med gemensam nämnare som hot mot yttrandefriheten och demokratin.

Då är det extra viktigt att komma ihåg att yttrandefrihet aldrig varit till för att skydda hat, hets mot folkgrupp eller andra trakasserier.

Aftonbladets granskning om nättrollen, de som anonymt hatar och hotar på Flashback, sätter fingret på en av vår tids svåraste avvägningar: yttrandefrihet och rätten att publicera. Med artiklarna om nättrollen ställer Aftonbladets ansvarig utgivare Jan Helin en relevant fråga: är det viktigt för yttrandefriheten att få sprida rasism, hat och hot anonymt på nätet?

De som hotar, hetsar och diskriminerar på nätet försvarar sig ofta med att vi har yttrandefrihet här i landet och att de har rätt att föra fram sina åsikter utan bestraffning, censur och andra ingripanden.

Men det argumentet håller inte. Det är till och med så att deras ihåliga försvar kan rumphugga Sveriges långa tradition av skydd för yttrandefriheten. Lagarna om yttrandefrihet är inte till för att skydda människor som hotar andra eller som vill skapa hat mellan folkgrupper. De finns till för att skydda demokratin.

Jag hoppas att Aftonbladets artiklar om näthatet, tillsammans med Expressens tidigare granskning av sajten Avpixlat, leder till en bred debatt om den framväxande hotkulturen. Men som alltid när en viktig debatt väcks så finns det de som ropar på strängare lagar. Och någon högt uppsatt person drar sig sällan för att kräva en utredning där man ska leta efter brister i gällande lagstiftning.

Stopp! För det första är hätska debatter och attacker dåliga tillfällen för diskussioner om skärpta lagar. För det andra så pågår det redan en sådan utredning. Den heter ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten” och jag är en av de som sitter med i utredningen. Det som utredningen ser över är precis det som efterfrågas, till exempel om lagstiftningen är tillräcklig när det gäller just den här formen av hot. Utredningen tittar dessutom på om lagstiftningen behöver kompletteras, hur polis och åklagare använder de möjligheter som dagens lagstiftning ger, men även om språket är begripligt för allmänheten. Det finns mycket att utreda när det gäller dagens publicitet, teknik och lagstiftning. Men lugna er gärna innan ni börjar ropa på skärpt lagstiftning. Låt artiklarna leda till det som de ska göra – debatt.

Att ropa på tuffare lagar är inget nytt. Det pressen skrev under slutet av 1800-talet var på flera sätt inte helt olikt det som nu skrivs på valda delar av nätet. Kungen och riksdagen blev arga, gallskrek och tillsatte en utredning. Klokt nog landade den i att en inskränkning av tryckfriheten var fel väg att gå. Den väg som man istället valde var att höja kunskapsnivån och att ställa högre krav på pressens självreglering. Publicistklubben inrättades 1874 för att höja pressens anseende och de pressetiska reglerna antogs 1916. Nu arbetar Utgivarna med att ta fram ett nytt gemensamt självreglerande medieetiskt system. Ett viktigt led i det arbetet är att höja allmänhetens förtroende för mediernas förmåga att möta de etiska utmaningar som det nya medielandskapet ställer oss inför.

En utredning pågår. Låt det räcka i nuläget och låt oss hoppas att den här debatten om nättrollen mynnar ut i att begreppet ansvarig utgivare visar vad det verkligen handlar om. En ansvarig utgivare som tar ansvar och inte en oansvarig utgivare som ger anonyma hatare fritt utrymme.

Jeanette Gustafsdotter

Vd, Utgivarna

(En längre version av artikeln har tidigare publicerats i Medievärlden.)