Lyssna på varningen – kontanter behövs

Debattörerna: Att inte göra något sätter Sverige i ett extremt utsatt läge

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-10-21

Att handeln vägrar ta emot kontanter är möjligen ett litet problem i våra större städer. På landsbygden eller i mindre orter kan det däremot helt utestänga människor, skriver Björn Eriksson och Per Åsling.

DEBATT. Sverige har i dag den minsta andelen kontanter i världen. Vissa ser detta som positivt, att det är en bekräftelse på att vi är världens modernaste land. Trots fördelar som digitala betalningar för med sig ser vi stora risker och en utveckling mot ett samhälle som långt ifrån alla önskar.

På ett år har uttagen från bankomater minskat med 30 procent. Dessutom, enligt handeln, är kontantanvändningen mer än 20 procent lägre än för ett år sedan. Att sedlar och mynt finns i cirkulation är en förutsättning för en fungerande tillgång till kontanter i samhället.

Den minskade kontantanvändningen i Sverige har mött stor förundran i omvärlden. Ett centralt styrmedel i landet – de nationella pengarna – har blivit allt svårare att använda i samhället.  

Medan andra länder aktivt värnar om kontanterna har de långsamt tillåtits försvinna hos oss. Vilka konsekvenser det får tycks ha varit av sekundärt intresse.

Riksbankschefen Stefan Ingves höjde nyligen tonen kring kontantfrågan i en intervju hos den internationella nyhetsbyrån Bloomberg. Han uttryckte att svenska politiker måste börja agera för att säkra kontanterna. Den låga nivån på kontanter innebär ett hot mot vår beredskap om vi drabbas av en cyberattack eller vid ett tekniskt fel som gör att de digitala betalsystemen slås ut.

Att hela vår ekonomi bara består av digitala ettor och nollor innebär även en risk för vår finansiella stabilitet. Börjar det sprida sig en osäkerhet har vi inga motmedel att sätta in på nationell nivå.

Responsen från finansdepartementet på Ingves uttalanden har varit fortsatt tystnad. Det är som att kontantfrågan är för besvärlig och jobbig. Frågor som rör vår nationella beredskap och förtroendet för vår ekonomi hamnar underst i dokumenthögen.

Ansvarig minister för kontantfrågan är finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Tyvärr drar han benen efter sig och gör allt för att skjuta kontantfrågan ifrån sig. Den 18 juni förra året begärde en enhällig riksdag genom beslut i kammaren att regeringen ska tillsätta en utredning om kontanternas legala status. Den har vi ännu inte sett minsta spår av.

I dag är det för konsumenten ofta oklart när denne har rätt att använda kontanter. I handeln, på restauranger och andra ställen är det vanligt att vägra ta emot kontanter. Ett betalmedel som inte med säkerhet kan användas blir i praktiken värdelöst. Därför krävs reglering runt detta.

Genom ny lagstiftning som träder i kraft 1 januari 2021 kommer tillgången till kontanter genom uttagsautomater, bankkontor eller livsmedelsbutiker att öka. Men mer måste göras.

Att handeln vägrar ta emot kontanter är möjligen ett litet problem i våra större städer där det finns många andra ställen att gå till. På landsbygden eller i mindre orter kan det däremot helt utestänga människor.

Det kan vara äldre, funktionshindrade, förföljda personer eller andra som av olika skäl inte kan använda sig av digitala betalmedel. Sammanlagt drygt en miljon människor enligt Internetstiftelsens beräkningar.

Genom att lagstifta om kontanternas legala status så blir det tydligt både för handeln och konsumenterna vad som gäller. Exakt utformning behöver diskuteras men i exempelvis Danmark och Norge finns en lag som säger att butiker är skyldiga att acceptera kontant betalning.

En annan väg att gå för att säkra kontanternas ställning är att staten ser till att garantera den infrastruktur som krävs för kontanthanteringen. Det är depåer, transporter och kassasystem, där kostnaden idag ligger helt och hållet på handeln.

Eftersom kontantfrågan även gäller vår beredskap är det inte orimligt att staten åtminstone tar en del av den kostnaden. Det blir då även lättare att ställa krav på handeln att upprätthålla en viss nivå av kontantservice. Samtidigt hjälper vi grupper som annars riskerar att bli marginaliserade och ger dem möjligheter att klara sin vardag.

Fortsätter den nuvarande utvecklingen riskerar vi snart en situation som blir ytterst svår att vända. Ser vi inte upp blir kontantnivån så låg att det inte längre är möjligt att använda dem.

Ingves skarpa uttalande måste få ett snabbt gensvar i politiken. Bollen ligger nu hos finansdepartementet och Bolund behöver se till att den utlovade utredningen kommer igång.

Att inte göra någonting försätter Sverige i ett extremt utsatt läge. Det är hög tid att lyssna på Riksbankens varningsord.


Björn Eriksson, talesperson för Kontantupproret
Per Åsling, riksdagsledamot, vice ordförande i Skatteutskottet (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.