Införa skoluniform ett tramsigt slag i luften

Replik från läraren Maria Wiman om klädkod på svenska problemskolor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-10-05

För mig som arbetar i skolan varje dag framstår förslag som KDU:s prat om skoluniform som tondöva slag i luften. Problemen är ju långt mycket större än så, skriver läraren Maria Wiman.

REPLIK. Nike Örbrinks debattartikel om varför skoluniform bör införas i Sverige är oerhört frustrerande läsning för en lärare som ännu en gång tillbringar sin söndag med att förbereda kommande veckas lektioner.

Det är så många märkligheter och snubblande snedsteg att det är svårt att veta var man ens ska börja.

Visserligen radar Örbrink upp mängder av övertygande siffror. Här finns exempel både från Kalifornien och Nevada som vittnar om enastående resultat av minskat våld efter att skoluniform införts på 90-talet. Både sexualbrott och misshandelsfall tycks mirakulöst ha minskat så fort busarna fått på sig stärkt skjortkrage och byxor med pressveck.

Problemet med denna typ av siffror är dock att de säger mycket lite när de tas ur sin tid och kontext. Vi får inte veta något om vilka andra typer av åtgärder som vidtagits för att uppnå dessa resultat.

Att Sparks Middle School som Örbrink refererar till som ett lyckat exempel drabbades av en skolskjutning flera år efter uniformens införande är ingen fakta som artikelförfattaren väljer att trycka på.

Sanningen är att det överhuvudtaget tycks finnas mycket lite forskning om vilka effekter skoluniform faktiskt har för minskat stök i skolan, i synnerhet utifrån svenskt perspektiv.

För mig som arbetar i skolan varje dag framstår dock dessa typer av förslag som tondöva slag i luften. Problemen är ju långt mycket större än så.

Att komma till bukt med en svårt segregerad skola kräver långsiktiga, modiga och dyra åtgärder.

I våras prognostiserade Sveriges kommuner och regioner (SKR) att en tredjedel av landets 290 kommuner skulle gå med underskott 2020. Det ser ut att bli ännu tuffare kommande år. Man behöver inte vara raketforskare för att lista ut vad detta kommer att innebära för skolan.

Redan i dag vittnar lärare om stor brist på resurspersoner, speciallärare och läromedel. Vi utför mer arbete på färre personer och vi ser att skolan som så många gånger förr får sota för kommunernas budgetunderskott. Mot detta hjälper dessvärre ingen skoluniform i världen. 

Visserligen avslutas debattartikeln i ett försök att nyansera. Örbrink konstaterar faktiskt att problemen först och främst inte sitter i elevernas klädstil.

Därefter lägger hon i en svidande bisats till att trygga skolor kräver bättre lärare. Detta påstående tål att skruvas på några varv. Är det KDU:s officiella hållning, att om Sveriges lärarkår bara hade varit lite skickligare hade vi lyckats stävja ungdomskriminalitet och skolsegregation? Att det är vår inkompetens som är roten till de problem många skolor vittnar om?

Jag tänker nämligen precis tvärtom. Om vi lärare bara fick slippa världsfrånvända låtsasförslag för att komma till bukt med de stora problemen, skulle vi kanske få lite lugn att ägna oss åt det vi gör bäst – undervisning.

Om vi fick se en politik med ryggrad och fötterna i verkligheten som inte fjamsar omkring med larviga skenmanövrer skulle vi kunna vända skutan rätt. Jag vet att vi är många därute i klassrummen som skriver under på att problemen inte kommer från elevernas kläder. Kan vi snälla bara få slippa denna tramsiga kvasidiskussion? 


Maria Wiman, lärare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.