Ska vi låta människor drunkna i Medelhavet?

Läkare utan gränser: Stoppa inte vårt räddningsfartyg Aquarius

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-10-05 | Publicerad 2018-10-04

Räddningsfartyget Aquarius avregistrering är nådastöten i raden av politiska manövrar för att få bort humanitära organisationer från centrala Medelhavet, skriver Katrin Kisswani och Oliver Schulz vid Läkare utan gränser.

DEBATT Sök- och räddningsfartyget Aquarius tvingas efter politiskt fulspel avbryta sitt arbete på Medelhavet. Samtidigt har rutten över Medelhavet aldrig varit så dödlig som nu och utanför Libyens kust fortsätter människor att drunkna. Läkare Utan Gränser uppmanar EU att sluta blockera humanitära insatser på Medelhavet.

När Aquarius, som drivs av Läkare Utan Gränser och SOS Méditerranée, idag angör hamnen i Marseille kommer fartygets panamanska flagg att halas. Italiens regering har efter ekonomiska och politiska påtryckningar fått Panama, där Aquarius är registrerat, att dra in båtens flagg. I och med beslutet stoppas det sista räddningsfartyget som drivs av en hjälporganisation på centrala Medelhavet.

Aquarius har räddat 29 523 liv sedan insatsen påbörjades för tre år sedan. Sedan dess har EU och Italien genomfört en rad åtgärder som försvårat och blockerat hjälporganisationers arbete. I takt med att antalet hjälporganisationer på Medelhavet sinat, har rutten blivit allt farligare. För en månad sedan förliste en gummibåt utanför Libyens kust och 100 människor dog, däribland flera små barn. Hjälpen kom för sent.

De som försöker ta sig över Medelhavet idag löper tre gånger större risk att drunkna än 2015. UNHCR:s statistik visar att var artonde person som försöker ta sig över Medelhavet dör och att fler än 1 600 liv krävts hittills i år. Antalet dödsfall är sannolikt ännu högre, eftersom många människor bara försvinner utan att upptäckas eller registreras.

Aquarius avregistrering är nådastöten i raden av politiska manövrar för att få bort humanitära organisationer från centrala Medelhavet. Från den svenska regeringen har det varit öronbedövande tyst. Vart har medkänslan för de människor som fortfarande dör på Medelhavet tagit vägen?

EU har de facto lejt ut ansvaret att rädda liv till havs på den libyska kustbevakningen, som stoppar allt fler människor på internationellt vatten för att föra dem tillbaka till Libyen. Detta strider mot internationell sjörätt, enligt vilken personer som räddas till havs ska föras till en säker hamn – ett kriterium som Libyen inte uppfyller.

De som försökt fly över havet förs tillbaka till helvetet i Libyen där de sätts i låsta förvar under omänskliga förhållanden. Libyen är ett land i kaos och konflikt där flyktingar och migranter utsätts för brutalt våld och mänsklig exploatering, något som uppmärksammats gång på gång.

Situationen har sorgligt nog blivit ännu farligare i Libyen sedan strider – de värsta på flera år – blossade upp i Tripoli under sommaren. Den livsfarliga vägen över havet är för många det enda sättet att ta sig därifrån. Utan sök- och räddningsfartyg riskerar många fler barn, kvinnor och män att dö till havs.

Så länge EU-länderna inte tar ett större ansvar för sök- och räddningsinsatser, och så länge sjöodugliga båtar fortsätter att lämna Libyens kust, kommer Aquarius räddningsinsatser att behövas på Medelhavet. För Läkare Utan Gränser, vars arbete styrs av humanitära principer, är målet detsamma idag som när vi inledde räddningsinsatserna 2015: att förhindra att människor drunknar och att ta dem till en säker plats.

Vi vädjar till EU-ländernas regeringar att skyndsamt bistå Aquarius i processen att få en ny flagg att segla under. Oavsett hur EU hanterar utmaningarna kring att finna en gemensam migrationspolitik och större ansvarsfördelning så kan en politisk strategi som innebär att man låter människor drunkna till havs aldrig tillåtas.

Vilken regering som än tillträder i Sverige kräver vi att den inte blir medskyldig i att hindra humanitärt arbete. Att undsätta människor i sjönöd är en skyldighet, såväl juridiskt som moraliskt.


Katrin Kisswani, ordförande, Läkare Utan Gränser Sverige
Oliver Schulz, generalsekreterare, Läkare Utan Gränser Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.