Är terrordåd i Sverige en risk ni räknar med?

Debattören: Våra politiker måste förklara Sveriges roll i kriget mot IS

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-04-19

Terrordådet i Stockholm hänger ihop med gärningsmannens egen biografi – men också med kriget mot IS. Ett krig som Sverige är delaktigt i, skriver Pär Granstedt. Till vänster en peshmergasoldat i Irak.

DEBATT. Ett terrordåd, i klass med dem i Paris, Bryssel och Nice har skakat Sverige. Och många ställer sig frågan: Varför drabbar detta oss?

Mycket av förklaringen till dåden verkar man kunna hitta i gärningsmannens egen biografi. Men det är uppenbart att dådet också hänger samman med kriget mot IS.

IS, till skillnad från al-Qaida, prioriterade från början inte terroraktioner, även om man inte var främmande för detta heller. Deras mål var att upprätta en territoriell stat, ett ”kalifat”, främst av Syrien och norra Irak, vars befolkning i huvudsak är sunniter, men som styrs av shiitiska regimer som upplevs som hårda förtryckare.

Vad vi ser är, att vartefter IS förlorar i det territoriella kriget, satsar man alltmer på terroraktioner. Ur IS synpunkt är det logiskt att slå tillbaka mot ”angriparna” i deras egna länder. De katastrofala konsekvenser som kriget har för civilbefolkningen ökar hatet och underlättar rekryteringen av terrorister också bland sunniter som inte är direkt drabbade.

Många i Sverige är knappast medvetna om att vi faktiskt deltar aktivt i detta krig, inom den USA-ledda alliansen mot IS.

Insatsen är visserligen blygsam, ca 70 militärer som utbildar och ger råd till kurdiska peshmergastyrkor i Irak. I början handlade det om försvar mot IS angrepp på minoriteter. Men nu är styrkorna i fronten för den pågående erövringen av Mosul.

Sverige står alltså bakom den strategi för att bekämpa IS som bygger på massiva anfall på storstäder som Falluja, Mosul och Raqqa, och som leder till oerhörda humanitära katastrofer med tiotusentals döda och hundratusentals på flykt.

Det är ett medvetet val USA-alliansen gjort. Man anser det är värt detta mänskliga pris för att förhindra bildandet av en islamistisk stat i Syrien och norra Irak. Ökad terrorism ingår också i kalkylen som en förväntad konsekvens av krigföringen.

Att Sverige aktivt deltar i denna typ av krig är något nytt i förhållande till svensk politik de senaste 200 åren. Men vi har inte fört någon seriös debatt om detta grundläggande skifte i vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Att IS måste bekämpas är självklart. Vi måste hindra dess våldsideologi från att breda ut sig, och göra vad vi kan för att skydda särskilt utsatta minoriteter. Men frågan är om massivt våld i stora befolkningscentra är ett fruktbart sätt att motverka en våldsideologi. Och är det ens bästa sättet att skydda utsatta minoriteter?

Ansvariga politiker har knappast redovisat tydligt vad man räknar med att uppnå med erövringen av Mosul och andra städer, som skulle rättfärdiga det fruktansvärda priset.

Man talar allmänt om att ”befria” Mosul. Och det är fruktansvärt, i synnerhet för religiösa minoriteter att leva under IS förtryck! Men att tro att alla de människor som sett sina nära och kära dödade, sina hem sönderbombade och som själva drivits på flykt, skulle hälsa de anfallande som befriare är mer än naivt.

Ett huvudargument brukar vara vikten av att bekämpa terrorismen. Men samtidigt verka alla vara ense om att detta krig bara leder till mer terrorism.
Risken är stor att detta krig utvecklas på samma sätt som invasionen i Afghanistan, USA:s förra invasion i Irak, Rysslands stöd till Assad i Syrien och västmakternas störtande av Gadaffi i Libyen: mer kaos, oändligt lidande för människorna och mer terrorism.

Det är dags för de ansvariga politikerna, från både regeringssida och opposition, att träda fram och förklara varför Sverige medverkar till detta.


Pär Granstedt


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.