Vi vågar inte låta våra barn leka ute längre

Debattören: Familjer i förorten kan inte känna sig trygga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-08-14

Ytterligare en man har fallit offer i gängskjutningarna. Vi som bor i förorten vågar inte längre släppa ut våra barn för att leka. Politikerna måste börja aktiva aktörer i lokalsamhället för att vända trenden, skriver Kahin Ahmed.

DEBATT. Torsdag klockan 18.13, den 13:e augusti 2020. Ännu en 20 årig ung man fallit offer för meningslösa gängskjutningar. Vi känner oss en bottenlös smärta över tragedin, vår bön riktas till familjen som förlorade deras kära son, vi beklagar djupt den fruktansvärda förlusten av sonen.

Det pågår en stort polisinsatser bakom vår lägenhet i Rinkeby. Skjutningen ägde rum i Parken vid Kvarnbyskolan, där barnen leker och barnen har sällskap med sina mammor.

Jag sitter i köket när jag ser genom fönstret att flera polisbilar kommer körande i hög hastighet med påslagna blåljus. Välutrustade poliser kliver av bilarna tillsammans med polishundförare och tre ambulanser är på plats. Skjutningar på allmänna platser blivit ett återkommande problem i området. Situationen liknar som en actionfilm.

Gängrelaterad brottsligheten blir allt våldsammare och grövre, parken förvandlades till en krigsskådeplats, skrikande barn springer för sina liv tillsammans med sina mammor, medan flera män springer åt motsatta håll till brottsplatsen. Tjutande polishelikopter cirkulerar över oss. Gängskjutningarna skapar totalt kalabalik i området.

Vi som bor förorterna känner oss frustrerande maktlösa, trygghetskänslan försämras.

Man oroar sig för sina barn när skjutningar sker på allmänna platser. Enligt SVT kan 40 procent av det dödliga våldet i Stockholm kopplas till Järva.

Situationen är orimlig. Vi vågar inte låta våra barn leka ute på gårdarna för att vi är rädda att skotten ska träffa dem. I en rättsstat ska inte medborgarnas rörelsefrihet begränsas av uppgörelser mellan ungdomsgäng.

Makthavarna, på kommun, landsting eller nationalnivå misslyckades att få bukt med gängrelaterade brottsligheter i förorterna. Har politikerna funderade någon gång på vilka riskfaktorer för uppkomsten av kriminella ungdomsgäng?

Ingen förälder i världen vill att deras barn ska hamna snett och bli en del av gängen. De flesta ungdomar som dras in i kriminaliteten är födda här i Sverige under 1990-talet, eller kom till Sverige som barn. De har föräldrar som flytt krig och elände, föräldrar som förväntat sig bättre förutsättningar för deras barn än vad de själva haft.

Vi oroar oss nu för att narkotikaanvändningen går ned i åldrarna och för att barn används som langare. Makthavarna på lokal- och riksnivå ser inte problematiken och tar den inte på största allvar.

För att vända trenden måste politiker börja lyssna på aktiva aktörer i lokalsamhället. Och vi efterlyser följande:

  • Tillsätt en kriskommitté bestående av experter, politiker och civilsamhället, som tillsammans arbetar för att komma till bukt med utanförskapet och det ungdomsrelaterade våldet.
  • Flytta viktiga samhällsfunktioner till förorten. Till exempel hade flytten av Diskrimineringsombudsmannen, som stoppades, kunnat ge förorten ett ansikte utåt och samtidigt skapat arbetstillfällen. En statlig myndighet i förorten skulle också gynna lokala näringsidkare. Argument som att det är för dyrt, eller inte uppfyller krav på tillgänglighet, håller inte.
  • Fler traineejobb inom bristyrken såsom vård, restaurang- och byggbranschen för ungdomar. Under valrörelsen lovade regeringen 31 000 traineejobbplatser. Var tog de vägen?
  • Fler lärlingsplatser, praktik och utbildning, som leder till jobb.
  • Satsa på att vända de sjunkande skolresultaten i förorterna, genom att attrahera och rekrytera lärare med spetskompetens i förortsskolor.
  • Prioritera ordning och reda i båda klassrummen och skolmiljön. Till exempel genom att anställa flera ordningsvärdar från civilsamhället, helst från föräldragrupper och skötsamma ungdomar i området.
  • Förstärk civilsamhällets roll.
  • Satsa på sociala rehabiliteringsinsatser för avhoppare från gäng.
  • Skärp straffen för vapeninnehav och stärk gränspolisens roll för att stoppa vapensmuggling till landet.

För varje dag som går utan insatser för att få stopp på det ungdomsrelaterade våldet som härjar i vårt område ökar risken för att fler skötsamma medborgare får betala med sina liv.


Kahin Ahmed, samhällsvägledare, aktiv i Rinkeby (C)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.