Chockhöjda hyror löser inte svensk bostadskris
Replik från Bostad 2030 om bristen på bostäder i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-03-20 | Publicerad 2020-03-16
REPLIK. Roland Andersson argumenterar på Aftonbladet Debatt den 12 mars för att införandet av marknadshyror skulle vara en jämlikhetsreform. Det finns dock ett antal avgörande fel i Anderssons resonemang.
För det första förefaller Anderssons jämlikhetsbegrepp vara minst sagt dimmigt. Bostadsjämlikhet måste rimligen värderas utifrån medborgarnas möjligheter få tillgång till ett boende som passar deras behov och de har råd med.
På vilket sätt den jämlikheten kommer att gynnas av chockhöjda hyror är mycket svårt att se. Det enda som inträffar när man inför marknadshyror är att det blir plånbokens storlek som kommer bestämma hur du bor.
Eftersom plånbokens storlek är mycket ojämnt fördelad kommer självklart detta också leda till en större ojämlikhet i hur folk bor.
För det andra argumenterar Andersson att marknadshyror skulle frigöra boyta, i klartext att folk tvingas flytta på grund av de chockhöjda hyrorna. Det menar Andersson skulle gynna de som saknar bostad. Det är ett märkligt resonemang.
Vi vet att de som stängs ute från bostadsmarknaden är låg- och normalinkomsttagare. Hur dessa grupper ska kunna efterfråga de lämnade lägenheterna med chockhöjda hyror är mycket svårt att se.
Tvärtom, en överhängande risk, om marknadshyror införs, är att en familj med normala inkomster och två barn tvingas lämna lägenheten till någon ensamstående person med mycket goda inkomster.
Slutligen ger Andersson intryck av att marknadshyror är ett alternativ till förhandlade hyror och dagens bostadsojämlikhet. Det är det inte, tvärtom driver marknadshyror bostadsojämlikhet.
Lösningen i system med marknadshyror för att förhindra en allt för stor
bostadsojämlikhet är alltid, och i alla länder, ”social housing”, det vill säga subventionerade bostäder riktade till mindre välbeställda.
I Finland är exempelvis drygt halva hyresmarknaden oreglerad, medan andra halvan är hårt reglerad och subventionerad ”social housing”.
Den största ojämlikhet på bostadsmarknaden finns mellan de som har råd att ordna en väl anpassad bostad och de som inte har det.
För att utjämna den klyftan måste vi se till så att det byggs fler bostäder i en prisklass som låg- och normalinkomsttagare har råd med i linje med Delegation Bostad 2030 slutbetänkande.
Sandro Scocco, utredningschef Bostad 2030
Per Lindberg, projektledare Bostad 2030
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.