Unga med psykisk ohälsa får inte hjälp

Debattören: Myndigheter bryter systematiskt mot lagen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-02-19

Att hålla årsbudgeten har blivit viktigare än att lyda lagen. Därför får människor med psykisk ohälsa och flera olika diagnoser inte den vård de har rätt till. Inte sällan handlar det om livsavgörande vård, skriver Johanna Langhorst.

DEBATT. Vad händer med ett samhälle om dess myndigheter vägrar utföra sina lagstadgade uppdrag?

Då blir barn utan utbildning och människor utan livsavgörande vård. Och det är precis vad som händer i Sverige just nu. 

Oscar, 31 år, skrevs ut från psyket för en vecka sen trots att han är psykotisk. Han har bett om att få en psykiatrisk utredning sedan 2016 men inte fått någon, eftersom han har en beroendeproblematik.

Sam är 17 år och har autism, add och ångestproblematik. Hon har inte kunnat gå i skolan på sex år, eftersom hon varken fått behandling för sin ångest eller anpassad skolundervisning.

Frank,16 år, med autism och adhd får ingen hjälp för sin ångest och utan skickas runt mellan olika mottagningar tills hans självmordstankar blir livshotande.

Flipp , 17 år, med autism, ångestproblematik och missbruksproblem lever inte längre, han bollades mellan socialtjänsten, beroendevården och barn och ungdomspsykiatrin tills han inte orkade mer, utan tog sitt liv.

Jag är anhörig till Oscar och Sam och har tvingats ta en stor del av det ansvar som vårdgivare och myndigheter inte har tagit. Men någon skolgång eller någon psykiatrisk utredning har jag inte kunnat åstadkomma.

En miljon svenskar lider av psykisk ohälsa och flera olika diagnoser.

Det kallas ”samsjuklighet” och kräver samordning av vården, en samordning som svenska myndigheter enligt lag är skyldiga att ta ansvar för. Samsjuklighet ökar risken för allvarliga konsekvenser, som för tidig död på grund av självmord, eller död på grund av läkemedel eller narkotika.

Hur många anhöriga som drabbas när deras närstående insjuknar vet ingen.

Självmord och narkotika är de vanligaste dödsorsakerna bland yngre människor i Sverige och dödligheten är högre här än i likvärdiga länder. Och medan risken att dö i trafikolyckor, cancer och nu även covid 19 stadigt minskar, har dödligheten på grund av narkotika ökat med 80 procent sen 2006.

Även antalet självmord ökar i yngre åldrar i vårt land. 

Regeringens samsjuklighetsutredning pekar i en rapport på hur vård och omsorgsenheter, av kortsiktiga ekonomiska skäl, undviker att ge svårt sjuka människor den vård de enligt svenska lagar och regler har rätt till. Inte sällan handlar det om livsavgörande vård.

Samma rapport beskriver hur kommuner systematiskt bryter mot både lagar och nationella riktlinjer genom att inte planera och anpassa vården efter den enskildes behov utan i stället, genom lagstridiga interna direktiv, prioriterar hemmaplanslösningar i kommunal regi.

Det gör till exempel att personer i behov av slutenvård på behandlingshem hänvisas till öppenvården. Och tvärtemot Socialstyrelsens riktlinjer behandlar myndigheter och vårdgivare inte missbruk och psykisk sjukdom samtidigt, i stället skjuter man regelmässigt upp psykiatriska utredningar och behandlingar i väntan på att patienten ska bli nykter. 

Man mäter inte kvalitet eller resultat av den vård och omsorg som samhället bekostar, eller hur väl vårdens och omsorgens lagar och riktlinjer följs. I stället mäter man antal besök, antal möten eller antal utredningar.

Det är sedan alla dessa besök, möten och utredningar som ersätts ekonomiskt, vilket skapar verksamheter som genererar fler besök, möten och utredningar, snarare än adekvat och nödvändig vård.

Socialstyrelsen, IVO och myndigheten Vårdanalys har i ett antal rapporter de senaste åren pekat ut allvarliga brister i hur vården och samordningen fungerar för samsjuka, ändå ställs ingen till juridisk ansvar. IVO har gång på gång kommit med kritik och klander mot kommuner och regioner som bryter mot lagar och riktlinjer, utan resultat.

Vissa stadsdelar och kommuner har fått kritik från IVO ett flertal gånger, och fortsätter ändå att trotsa lagen.

Till skillnad från i andra länder saknas ansvarsutkrävande från myndigheter i Sverige. Våra tillsynsmyndigheter gör enbart generella granskningar, delar sällan ut kännbara viten, har inte mandat att ta över styrningen vid upprepat lagtrots och vi har inte heller något tjänstemannaansvar som fungerar i praktiken. 

I samband med den specialisering som skett inom vården och omsorgen, som ger vårdinstanser möjlighet att bolla runt patienter med fler problem än ett, och med den kortsiktiga ekonomistyrning som blivit regel i välfärdssektorn, har alla incitament att följa lagar och riktlinjer försvunnit. Att hålla årsbudgeten har blivit viktigare för myndigheter och vårdgivare än att lyda lagen.

Konsekvenserna blir en mycket kostsam och ineffektiv välfärd och att tusentals människors liv slås i spillror, helt i onödan. Ett välfärdshaveri.


Johanna Langhorst, radioproducent och författare. Aktuell med två kommande dokumentärer i Sveriges radio om hur välfärden fungerar för människor som lider av psykisk ohälsa


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.