Psykofarmaka är inte alls som antibiotika

Slutreplik från Carina Håkansson om att allt fler unga diagnostiseras och medicineras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-04-15

Min oro kvarstår och har snarare förstärkt efter att ha tagit del av en mängd läsares reaktioner vilka beskriver slarvigt ställda diagnoser, frånvaro av alternativ till psykiatrisk behandling och svårartade effekter av psykofarmaka. Slutreplik från Carina Håkansson.

SLUTREPLIK. Emelie Mary Olsson skriver den 9 april replik på min artikel om den utbredda medikalisering som pågår. Att svara på hennes högst personliga vittnesmål låter sig inte göras, mer än att det gläder mig att hon funnit ett ljus i tunneln med hjälp av diagnostik och psykofarmaka.

Jag är väl medveten om att många, liksom hon upplever sig hjälpta av både diagnoser och psykofarmaka.

En sak måste jag dock kommentera, det är inte rimligt att jämföra antibiotika med psykofarmaka av de skäl jag nämner i tidigare inlägg:

De allra flesta tillstånd som föranleder antibiotika kan påvisas i kroppen med hjälp av blodprover eller / och röntgen. Så är inte fallet med de allra flesta tillstånd som ligger till grund för psykofarmaka.

De senare är baserade på subjektiva observationer och symptombeskrivningar. Både erfarenhetsbaserad kunskap och forskning visar på att det inte är oväsentligt vem den professionella hjälparen är, det gäller även läkare.

Dennes teoretiska kunskaper, men också levda erfarenheter och personlighet spelar roll för det hen tycker sig se och tolkar.

En annan viktig faktor är som nämnts i min tidigare artikel den lukrativa läkemedelsindustrin som växer parallellt med den närmast lavinartade ökning som sker av både diagnoser och psykofarmaka.

Nämnas måste också internationell forskning som visar på samband mellan antidepressiva läkemedel och självmordsförsök.

Och inte minst alla de tiotusentals människor, både barn och vuxna världen över som vittnar om svåra biverkningar och ett närmast helvetiskt förlopp att trappa ner psykofarmaka. Vilket inte har med återfall i förmodad sjukdom att göra utan som handlar om att både kroppen och själen påverkats och i flera fall tagit allvarlig skada av långvarigt bruk.

Min oro kvarstår och har snarare förstärkt efter att ha tagit del av en mängd läsares reaktioner vilka beskriver slarvigt ställda diagnoser, frånvaro av alternativ till psykiatrisk behandling och svårartade effekter av psykofarmaka.


Carina Håkansson, dr i psykologi, leg. psykoterapeut, författare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln