F-kassan tolkar regler fel – de sjuka drabbas
Debattören: Rättssäkerheten i fara för de som varit sjukskrivna länge
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-06-19 | Publicerad 2017-06-12
DEBATT. LO-TCO Rättsskydd AB företräder regelmässigt ett stort antal fackliga medlemmar gentemot Försäkringskassan vid nekad sjukpenning.
Den stora delen av dessa ärenden avser prövning av rätt till sjukpenning efter dag 180.
Prövningen av arbetsförmågan ska då ske gentemot ”normalt förekommande arbete”. Om den enskilde anses kunna utföra ett sådant arbete föreligger normalt ingen rätt till sjukpenning. Begreppet ”normalt förekommande arbete” återinfördes av den dåvarande regeringen den 1 juli 2012 efter upprepade krav från riksdagen. Riksdagen önskade komma ifrån en bedömning mot en fiktiv arbetsmarknad.
Försäkringskassan tillämpar dock inte detta begrepp som riksdagen avsett.
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande från 2008 klarlagt att för att ett arbete ska betraktas som normalt förekommande ska det röra sig om ett vanligt arbete på arbetsmarknaden, den försäkrades arbetsförmåga ska kunna tas tillvara i full eller närmast full omfattning, arbetet ska innebära krav på normal prestation och arbetet ska inte kräva någon anpassning, annat än möjligtvis i ringa omfattning.
Försäkringskassan har dock underlåtit att följa Högsta förvaltningsdomstolens dom och riksdagens vilja. Försäkringskassan hänvisar i stället regelmässigt till arbeten som är fysiskt lätta och omväxlande och som inte innebär stress.
Ett annat populärt sätt är att hänvisa till ett ospecificerat arbete som inte ställer krav på de begränsningar som den enskilde har. Någon hänvisning till ett visst angivet arbete sker inte.
Redan i samband med återinförandet av begreppet ”normalt förekommande arbete” framförde Försäkringskassan att användandet av ett arbetsmarknadsbegrepp missvisande leder tanken till faktiska och konkreta anställningar, i stället för till generella krav på medicinskt relaterade förmågor som olika typer av arbeten representerar.
Försäkringskassans tolkning av att arbetsmarknadsbegreppet endast är ett teoretiskt begrepp utan koppling till krav i faktiskt arbete eller arbetsuppgifter saknar helt stöd i såväl lagens förarbeten samt praxis.
Bedömningen mot arbetsmarknaden måste kopplas till ett konkret arbete. Annars är den bedömning som Högsta förvaltningsdomstolen fastställt omöjlig att göra i praktiken.
Genom denna tillämpning åsidosätter Försäkringskassan de enskildas rättssäkerhet.
Som de flesta känner till är det mycket svårt att föra bevisning om ett icke-förhållande. Nuvarande ordning innebär att Försäkringskassan uppställer som krav på de sjuka att de ska föra bevisning om att det fiktiva arbete som Försäkringskassan hänvisar till inte finns i verkligheten. Hur ska den enskilde göra detta? Försäkringskassans tillämpning drabbar såväl lågutbildad som högutbildad.
Det är nu hög tid för en utvärdering av om återinförandet av begreppet ”normalt förekommande arbete” på arbetsmarknaden fick avsedd effekt. Samtliga riksdagspartier borde vara intresserade av att även sjuka tillförsäkras rättssäkerhet.
Nuvarande ordning innebär tyvärr att den sjuke får sätta sitt hopp till att denne får någon av de handläggare hos Försäkringskassan som faktiskt tillämpar begreppet på sådant sätt som både riksdagen och Högsta förvaltningsdomstolen avsett.
Robert Sjunnebo
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.