Ta ansvar för de mest utsatta, Hallengren
Debattörerna: Utblottade EU-medborgare diskrimineras även i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-01-30
DEBATT. Socialminister Lena Hallengren hävdade häromdagen, som svar på en fråga i riksdagen, att Sverige inte bör erbjuda utsatta EU-medborgare subventionerad vård i enlighet med lagen om sjukvård till papperslösa.
Varför? Jo, påstår ministern, för att om vi Sverige ger den vården skulle incitamenten minska för EU-medborgarnas hemländer att säkerställa att alla medborgare omfattas av en sjukförsäkring.
Ett förbluffande uttalande, som förtjänar att granskas närmare från människorättshåll.
En som hamnat i kläm mellan regelverken är Maria, en ung, bulgarisk kvinna som har fått räkningar från Region Gävleborg på över 150 000 kronor för mödravård och akut kejsarsnitt.
Det här är en skuld hon, som med sin familj kommit till Sverige för att de inte ser några möjligheter att försörja sig i hemlandet, aldrig kommer att kunna betala. Det är också skulder som kommer att göra det nästintill omöjligt för henne och hennes man att etablera sig i Sverige, hitta arbete och bidra till det svenska samhället.
Maria är EU-medborgare men saknar det europeiska sjukförsäkringskortet. Hon saknar det för att Bulgarien inte har allmän sjukförsäkring och hon, liksom många fattiga romer i landet utan arbete, är oförsäkrad.
Organiseringen av sjukvård över gränserna inom EU bygger på fiktionen att alla EU-länder har ungefär samma nivå av välfärd, men så ser inte verkligheten ut. Maria diskrimineras i sitt hemland, och drabbas sedan ytterligare när hon nekas subventionerad vård även här.
Men i Sverige finns sedan 2013 en lag som bygger på att rätt till nödvändig sjukvård är en så grundläggande rättighet att den ska omfatta alla människor, oavsett legal status. Den ger asylsökande och papperslösa tillgång till subventionerad vård. Då borde väl detsamma gälla utsatta EU-medborgare?
För folkrätten är tydlig: rätt till vård gäller alla och skyldigheten att tillgodose den rättigheten gäller den stat där människor befinner sig, vilket även FN och
andra påtalat för Sverige. Hur motiverar regeringen den här diskrimineringen?
I över två års har vi försökt få till stånd en dialog med socialminister Lena Hallengren. Både vi i civilsamhället och enskild vårdpersonal har slagit larm om att vi tvingas ta hela ansvaret när regeringen vägrar agera. Men vi har inte fått möta ministern och får ingen respons.
När hon nu tar upp frågan i riksdagen svarar hon inte på de verkligt viktiga frågorna.
Till exempel: har Sverige verkligen inget ansvar för de människor som finns här och som fallit utanför EU:s logik? Om det är just utblottade romer som drabbas av hemländernas bristande rättighetsefterlevnad, är det då rimligt att Sverige upprätthåller diskrimineringen? Och hur motiverar ministern att papperslösa ges rätt till subventionerad vård i Sverige men inte utsatta EU-medborgare?
Svaren uteblir.
I stället påstår Hallengren alltså att det är mer sannolikt att hemländerna tar sitt människorättsansvar om Sverige struntar i sitt. Men om ministern menar att Sveriges beslut att inte ge utsatta människor vård de har råd med är en del av en påtryckningskampanj mot Rumänien och Bulgarien, då vore det ju intressant att veta hur det gått hittills.
Hur har Sveriges regering kommunicerat sin vägran att ge utsatta romer subventionerad vård, och har de rönt framgångar?
Och har hon något som helst belägg för påståendet att EU-medborgarnas hemländer skulle bli mer benägna att ge allmän sjukförsäkring för att enskilda utsatta individer i fattigdom i Sverige behandlas inhumant även här?
Nej, givetvis inte. Retoriken skaver. Och cynismen regeringen ger uttryck för leder till förödande konsekvenser för de utsatta individer som befinner sig i Sverige.
Maria och hennes familj glider längre och längre bort från möjligheten att skapa sig ett värdigt liv.
Ett annat förhållningssätt skulle vara att Sverige föregick med gott exempel och tog sina människorättsförpliktelser på allvar. Då skulle Sverige bidra till att bryta, i stället för att upprätthålla och förstärka, den diskriminering som Europas romer utsätts för.
När tar Sveriges regering ansvar för de mest utsatta, Lena Hallengren?
Anna Johansson, tillförordnad generalsekreterare, Amnesty International Sverige
Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor, Amnesty International Sverige
Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i världen
Ami Hommel, ordförande, Svensk sjuksköterskeförening
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.