Barnen får inte bli förlorarna i krisen
Barnombudsmannen: Det är nästa regerings ofrånkomliga ansvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-01
DEBATT. Mycket pekar på att vi är på väg in i vad som ser ut att vara en världsomspännande lågkonjunktur, något som riskerar att slå hårt mot barn även i Sverige.
Ekonomiska kriser som leder till arbetslöshet, ökade kostnader och besparingar inom offentlig sektor påverkar barnfamiljers ekonomi och barns levnadsvillkor allra mest.
Sverige drog flera viktiga lärdomar av den ekonomiska krisen på 90-talet. Åtstramningarna som då gjordes drabbade framförallt familjer utan förvärvsinkomst hårt.
Vid finanskrisen 2008 hölls ersättningsnivåerna till barnfamiljer stabila, vilket mildrade krisens effekter på barn. Vi vet att de allmänna trygghetssystemen är avgörande för möjligheten till en skälig levnadsnivå, i sin tur en förutsättning för att tillgodose barns rättigheter.
Det kommunala och regionala självstyret är en stark princip i svensk förvaltning. Även om det i praktiken betyder att staten delegerat en stor del av ansvaret för att tillgodose barns rättigheter är det regeringens ofrånkomliga ansvar att säkerställa att så sker.
I veckan har Barnombudsmannen tillsammans med andra aktörer svarat på frågor från FN:s barnrättskommitté om hur Sverige lever upp till barnkonventionen.
I vår tilläggsrapport till barnrättskommittén har vi lyft de stora skillnader som finns när det gäller barns möjligheter till goda livschanser och att få sina rättigheter uppfyllda.
Orsakerna till de oacceptabla bristerna i likvärdighet varierar. Det kan handla om kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar eller skillnader i kunskapsnivå om barns rättigheter men också om den politiska viljan hos beslutsfattare.
Vi vet att de som tillhör särskilt utsatta grupper, till exempel barn i socioekonomiskt utsatta områden, barn med funktionsnedsättning, barn med annan etnisk bakgrund och unga hbtqi-personer har betydligt sämre tillgång till sina rättigheter än andra barn.
I förlängningen får det stora konsekvenser inte bara för det enskilda barnet utan också för samhället.
Vid budgetarbete på statlig, kommunal eller regional nivå måste barnrättsperspektivet genomsyra arbetet, solida system och rutiner för barnrättsarbetet måste finnas på plats.
I många kommuner och regioner råder resursbrist inom socialtjänst, elevhälsa samt inom den psykiatriska barn- och ungdomsvården. Barn som befinner sig i redan utsatta situationer måste prioriteras.
Evidens och väl beprövad erfarenhet måste ligga till grund för de insatser som görs – våra gemensamma resurser ska användas ansvarsfullt och för det enskilda barnets bästa.
I januari är det regeringens tur att möta barnrättskommittén i Genève och svara på hur den avser att tillgodose barns rättigheter i Sverige.
Barnombudsmannen kommer att lyssna noga på vilka konkreta svar kommittén får på sina frågor. Jag kommer bland annat uppmana kommittén att be regeringen redogöra för:
- Hur Sverige ska säkerställa att barnkonventionen genomförs likvärdigt oavsett kommunala eller regionala förutsättningar samt utveckla hur socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens regelverk kan ses över för att möjliggöra detta.
- Vilka åtgärder som vidtas för att öka och fördjupa kunskapen om särskilt utsatta grupper av barn för att säkerställa evidensbaserade och effektiva tidiga insatser.
- Vilka åtgärder som vidtas för att säkerställa barns likvärdiga tillgång till utbildning och möjlighet till goda studieresultat.
I snart tre år har barnkonventionen varit lag, nu måste rättigheterna bli verklighet i alla barns liv. Barn kan inte vänta – en barndom går inte i repris.
Elisabeth Dahlin, barnombudsman
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.