Nästa tickande bomb – krisen i primärvården

Debattören: Politikernas ”satsningar” är snarare neddragningar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-11-22

Det har pratats om en omställning till god och nära vård i många år men inget händer. Det som kallas ”en satsning” är mer status quo eller en neddragning. Primärvården är sjukvårdens tickande bomb, skriver Magnus Isacson.

DEBATT. Nu talas det mycket om vårdplatsbrist och förlossningskris i sjukvårdsdebatten. Mina kollegor på sjukhusen har mitt fulla stöd.

Jag är dock väldigt rädd att vi mitt i detta glömmer bort sjukvårdens tickande bomb, primärvården.

Det har pratats om en omställning till god och nära vård i många år men inget händer. Detta bekräftas av färska undersökningar från Vårdanalys, Socialstyrelsen och av alla mina kolleger runt om i landet.

Man utbildar fler st-läkare i allmänmedicin men när de är klara har man inte ekonomi för att anställa dem utan i stället låter man de specialister i allmänmedicin som finns på vårdcentralerna ha ett fortsatt orimligt uppdrag.

I flera regioner låter man dessutom läkare stå i kö för att få påbörja st-utbildning i allmänmedicin trots den skriande bristen.

De som drabbas främst av den dysfunktionella primärvården är de äldre och multisjuka.

Men även de med kroniska sjukdomar såsom diabetes, psykisk sjukdom, hjärtsvikt, KOL, smärttillstånd och de som söker vård med ospecifika men potentiellt allvarliga symtom som inte får träffa en läkare i tid och därmed riskerar en sämre prognos för sin sjukdom.

Patientsäkerheten är hotad sedan länge!

Men retoriken från politiker om att man satsar på primärvården fortsätter. Om man tar Region Stockholm som exempel ”satsar” man inför 2022 extra fyra procent på vårdcentralerna.

Det man inte nämner är att barnmottagningarna minskar sitt uppdrag och att dessa patienter då ska tas om hand av vårdcentralerna. Vårdcentralerna åläggs även ett större uppdrag när det gäller barns psykiska ohälsa, något som vi varken har kompetens för att hantera och eller får adekvat finansiering för.

Inte heller nämner man att inflation och löneökningar beräknas uppgå till 2,7 procent 2022. Då har vi alltså i realiteten en satsning med 1,3 procent men med nya uppdrag.

Det kan omöjligen kallas en satsning, förmodligen mer status quo eller en neddragning. Det är precis samma sak varje år och inte unikt för Stockholm.

Problemet med diskrepansen mellan retorik och handling är inte bara att det gör vår arbetssituation successivt sämre år för år.

Det har även gjort att det nu finns en förväntan, både inom den övriga sjukvården och i samhället, att primärvården har satsats på och att vi nu ska ha bättre tillgänglighet och större kapacitet vilket inte alls stämmer.

Samtidigt bevarar man den gräddfil som finns till heldigitala vårdgivare för patienter med mindre behov via utomlänstaxan. Det kostade regionerna en miljard år 2020.

Och ingen anser sig ansvarig för detta system, varken regering, riksdag, SKR eller regioner. Åtminstone visar ingen någon tydlig ansats att åtgärda problemet samtidigt som de svårare sjuka inte får någon tid på sin vårdcentral.

Att anställa ytterligare 5 000 specialister i allmänmedicin på Sveriges vårdcentraler, vilket är ungefär det som krävs för att bedriva bra primärvård, skulle kosta cirka 6 miljarder kronor.

Om det hade handlat om ett storslaget it-projekt introducerat av en vältalig konsult eller om det handlat om ett infrastrukturprojekt som råkat dra över budget hade man betraktat detta som kaffepengar.

Men att lyckas få fram dessa pengar för att faktiskt få till riktigt bra vårdcentraler med en fast läkare för hela befolkningen, det är tydligen helt omöjligt. Hur kan det vara så svårt?

Visserligen finns det inte tillräckligt med allmänläkarkolleger att anställa i dagens läge men den monumentala oförmågan från våra politiker att ens börja ta små steg i rätt riktning är enormt nedslående.

Jag kan byta till andra jobb som är mindre betungande och bättre betalda. Det kan alla mina kollegor. Det är inte oss det är synd om. Det är patienterna och skattebetalarna som är de stora förlorarna.

Och i grund och botten anser jag fortfarande att jag har världens bästa jobb men riktigt usla förutsättningar att utföra det.


Magnus Isacson, ordförande Svensk förening för allmänmedicin


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.