Låt skogen binda kol hellre än bli papper

8 klimatexperter: Vi måste i högre grad låta skogen stå

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-12-31 | Publicerad 2021-12-30

helskärm

DEL 8 AV DEBATTSIDANS SERIE ”10 ÅR” OM LÖSNINGAR PÅ KLIMAT- OCH MILJÖKRISEN

I debatten om svensk skog saknas en förståelse för framtida klimateffekter. Med ökad risk för torka, bränder, stormar och skadedjur måste skogspolitiken ses över och fokusera mer på att minska skogarnas sårbarhet.

Samtidigt måste politiken vidgas till att i högre grad värdera skogens betydelse som kolsänka och för den biologisk mångfalden och andra ekosystemtjänster som rening av luft och vatten och rekreationsvärden.

Debatten om skogen rasar vidare. Och när tonläget i debatten är högt är kunskap extra viktigt, därför samlade Kungliga Vetenskapsakademien och forskningsnätverket Future Earth tidigare i år flera av världens ledande experter på skogsområdet. Vår slutsats är att insikt om hur skogarna och skogsbruket kommer påverkas av klimatförändringar ofta saknas i den svenska debatten.

Vi människor påverkar klimatet med våra utsläpp och det hade varit mycket värre om inte naturen hjälpte oss genom att städa bort en del av koldioxiden. Skogar reagerar generellt på ökad koldioxidhalt och varmare klimat genom att ta upp mer koldioxid och växa snabbare.

Landekosystem tar i dag upp ungefär en tredjedel av våra utsläpp men tropiska skogar hotas nu kraftigt så världen behöver i allt högre grad förlita sig på ett stadigt upptag från annat håll.

De nordliga skogarna fungerar som effektiva kolsänkor som fångar in stora mängder koldioxid, i storleksordningen 1-2 miljarder ton kol årligen vilket motsvarar minst 10 procent av mänsklighetens utsläpp.

De nordliga skogarna påverkas dock på flera sätt av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, inte minst då de värms upp dubbelt så mycket som det globala genomsnittet.

Även om uppvärmningen hittills lett till ökad tillväxt i skogarna, kommer den trenden inte nödvändigtvis att fortsätta. En orsak är att nordliga skogar är mer känsliga för torka än de flesta tror. Det finns indikationer på att de nordliga skogarnas förmåga att lagra kol redan börjar försvagas på grund av ett varmare klimat.

Dessutom tillkommer andra effekter. Den senaste forskningen visar att bränder, torka, stormar och angrepp av skadedjur kommer att öka med uppvärmningen, och dessa fenomen förstärker varandras intensitet och frekvens. Exempelvis är granar som är stressade av torka mer känsliga för angrepp av granbarkborre. Dessa störningar på skog är väl kända var för sig, men den kombinerade effekten kan bli värre än många tror.

Vi kommer att se betydligt fler bränder i Ryssland och Kanada, men det finns också tecken på att antalet skogsbränderna kommer öka i Sverige. Vid en uppvärmning till 2 grader kommer extrema somrar, som den vi upplevde 2018, vara vanligt förekommande.

Men skogar är inte bara träd, det som händer nere i marken är också avgörande. Högre temperaturer medför sannolikt ökade utsläpp av koldioxid från mikroorganismer i marken och från permafrost som tinar allt snabbare, med mer utsläpp av koldioxid och metan som följd.

Samtidigt kan upptag av kol ovan jord öka när lövträd ersätter barrträd i ett varmare klimat. Den senaste IPCC-rapporten varnar dock för att ekosystem på land kommer att ta upp mindre kol i framtiden, i relation till utsläppen.

Givet osäkerheterna kring hur svenska skogar kommer att växa och ta upp kol i framtiden, och riskerna för klimatrelaterade störningar, så vill vi uppmana till omedelbara åtgärder för att minska skogens sårbarhet. Det ligger i både industrins och samhällets intresse.

Och en viktig väg att minska riskerna är att skydda den biologiska mångfalden, vilket nyligen framhölls av FN:s båda expertpaneler för klimat och biologisk mångfald, IPCC och IPBES. Vi kan alltså hjälpa våra skogar att klara klimatförändringarna genom att öka mångfalden, när det gäller arter, åldersfördelning, fuktiga och dränerade marker, och så vidare.

Vi måste sluta anta att skogen kommer att fortsätta dra nytta av ytterligare klimatförändringar, eftersom vi redan ser tecken på minskad produktivitet på grund av klimatrelaterade störningar.

Konkreta förändringar som vi uppmanar till är:

• Skogens förmåga att lagra kol måste få större inflytande över klimatpolitiken. Vi behöver arbeta för ökad lagring av och upptag av kol i skogar genom att i högre grad låta skogen stå och göra sitt arbete som bindare av koldioxid. Den här linjen har även Konjunkturinstitutet föreslagit, men det behöver ses som ett komplement till och inte ett substitut för att fasa ut fossila bränslen.
• Skydda de kvarvarande gamla naturskogarna, på grund av deras höga biologiska värden och stora kollager.
• Sikta på ett skogsbruk som har mer mångfald när det gäller inhemska trädslag och skötselmetoder, inte minst alternativ till kalhyggesbruk.
• I Sverige bör vi använda de stockar och grenar vi hämtar ur skogen smartare och effektivare. Vi behöver prioritera att använda skogen till långlivade produkter och energibehov som är svåra att ersätta, exempelvis är timmer för trähus mer långlivat än pappersmassa. Vi bör inte ha planer för omställning som bygger på ständigt ökat uttag från skogen.
• Vi behöver bli bättre på att väga in skogens alla värden, inklusive lokal och global klimatnytta, rening av luft och vatten, turism och rekreation. Dessa ekosystemtjänster har tillsammans ofta ett högre värde än skogsprodukterna.

Den nuvarande svenska skogsbruksmodellen bygger på tankar från ett sekel tillbaka och behöver uppdateras med aktuell kunskap om klimatförändringar, ekologi och motståndskraft. Utan betydande förändringar kommer vi behöva spendera allt mer tid och pengar på bekämpning av bränder och skadedjur och riskera människors liv och hälsa.

Trädens långa livslängd innebär att dagens beslut definierar vilka skogar vi kommer att ha i slutet av seklet, när klimatpåverkan förväntas bli allvarligare. Att ta steg mot mer mångsidiga skogar och bruksmetoder baserat på den bästa vetenskapliga kunskapen kommer att gynna alla.

Anders Ahlström, biträdande universitetslektor, Lunds Universitet

Wendy Broadgate, Global Hub Director - Sweden, Future Earth

Philippe Ciais, forskningsledare, Laboratoire des Sciences du Climat et de l’Environnement

Anders Lindroth, professor emeritus i naturgeografi, Lunds Universitet

Jakob Lundberg, Global Hub Deputy Director - Sweden, Future Earth

Erik Pihl, klimatanalytiker, f.d. Future Earth

Julia Pongratz, professor i fysisk geografi och markanvändning, Ludwig-Maximilians-Universität München

Anders Wijkman, Hedersordförande, Club of Rome

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.