Sluta skräm våra barn med er klimatångest

SD: Miljörörelsen, MP och C klarar inte av att agera som vuxna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-05-19

Miljörörelsen och partier som MP och C har skapat en rädsla hos våra unga genom sin domedagspropaganda om klimatnödläge. Sverige kan omöjligen ha en avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön. Svenska barn och ungdomar ska därför under inga omständigheter behöva känna klimatångest, skriver Martin Kinnunen och Clara Aranda, SD.

DEBATT. Vi har alla varit unga. Ett tillstånd som dock går över. Barn i alla åldrar behöver en vuxen som kan ge trygghet och känslomässig närhet.

Vid en trygg anknytning vet barnet inom sig att du finns där när det behövs. Att vältra över vuxnas ansvar och problem skapar däremot otrygghet och rädsla – en känsla av maktlöshet.

Det är detta miljörörelsen, miljöaktivister och politiska partier som Miljöpartiet och Centerpartiet skapar hos våra svenska barn och ungdomar genom sin domedagspropaganda om klimatnödläge.

Förra året presenterades en internationell studie sammansatt av psykologer, psykiatriker och psykoterapeuter från sex olika universitet. De undersökte ungas inställning till klimatet. Undersökningen omfattade 10 000 individer mellan 16 och 25 år i ett stort antal länder världen över. Resultatet var skrämmande. 8 av 10 unga upplever klimatångest.

Nästan hälften av ungdomarna, 45 procent, uppgav att klimatångesten påverkar deras dagliga vardag och sättet de äter och sover. 4 av 10 var tveksamma till att skaffa egna barn på grund av klimatförändringarna. Över hälften ansåg att mänskligheten var dödsdömd. Tre fjärdedelar var rädda för framtiden och över hälften känner sig svikna av sina regeringar.

Detta är resultatet av vuxna som inte klarar av att just vara vuxna.

Svensk klimat- och miljöpolitik har allt för länge byggt på premissen att Sverige ska gå före och besluta om exempelvis betydligt större utsläppsminskningar än andra länder. Tanken bakom detta är att Sverige på så sätt ska kunna påverka andra länder att gå i samma riktning.

Problemet med denna strategi är att det inte finns något som tyder på att den fungerar. Det finns ingen forskning på området som stödjer att föregångspolitiken på något sätt bidrar till minskade utsläpp.

Låt oss ur miljösynpunkt slå fast det faktum som miljörörelsen inte vill kännas vid – Sveriges nettoutsläpp är endast 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sveriges territoriella utsläpp (utsläpp som uppstår inom Sveriges gränser) är enligt Naturvårdsverkets officiella statistik 46,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020. Detta ska ställas mot det sammantagna upptaget (upptag av koldioxid) inom markanvändningssektorn om cirka 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020.

Det ger sålunda ett nettoutsläpp från Sverige motsvarande just 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket i sin tur ska ställas mot de totala globala växthusgasutsläppen om cirka 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter.

Sverige kan därför omöjligen ha en direkt och avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön. Svenska barn och ungdomar ska därför under inga omständigheter behöva känna klimatångest.

Politiska partier som Miljöpartiet och Centerpartiet har uppenbart förlorat sig i miljörörelsen och miljöaktivisternas retorik och ser inte ens hur de mest basala behoven i ett samhälle fungerar.

Klimatförändringar är ett globalt problem. Offentliga medel som avsätts för att bekämpa klimatförändringar bör riktas dit där de gör mest nytta.

Studier visar att utsläppsminskningar i Sverige är betydligt mindre kostnadseffektiva jämfört med motsvarande minskningar i utvecklingsländer.

Detta gäller särskilt energifrågor och utvinning eftersom många utvecklingsländer fortfarande förlitar sig på kolkraft och ökar sin förbrukning i takt med att befolkning och välstånd ökar.

Vi vill därför anta en målsättning om att minst 10 procent av det bilaterala biståndet används inom området miljö, klimat och energi. På så sätt gör vi reell skillnad.

Som vuxna och politiker har vi ett ansvar i att ingjuta hopp i våra svenska barn och ungdomar.

Vi måste tydliggöra det faktum att det inte råder något klimatnödläge i Sverige. Vi är inte dödsdömda.

Fokus behöver i stället ligga på att arbeta för lösningar i den fortsatta hanteringen av klimatfrågan, detta gör vi primärt globalt. Inget blir bättre av att barn och ungdomar i Sverige mår sämre.

Miljörörelsen, miljöaktivister och politiska partier som Miljöpartiet och Centerpartiet måste börja ta sitt ansvar och inte vältra över sin egen, orealistiska ångest, på landets barn och ungdomar – det är nog nu.


Martin Kinnunen, miljöpolitisk talesperson (SD)
Clara Aranda, riksdagsledamot i socialutskottet (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.