Vi kan inte betala tillbaka avgifterna

Sex idrottsförbund: Det handlar om arrangörernas överlevnad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-06-02 | Publicerad 2020-05-29

Arrangörer försöker kompensera deltagare i så hög omfattning som det är möjligt. Men möjligheten att erbjuda återbetalning är för de flesta arrangörer näst intill obefintlig, skriver debattörerna.

DEBATT. Coronapandemin slår hårt mot såväl företag som människor i allmänhet. Vi lär oss leva våra liv på nya sätt, under nya villkor och saker vi tidigare tagit för givna kan inte längre utföras.

Det är också verkligheten för den ideella idrottsrörelsen.

Ett vanligt år deltar ungefär en miljon människor i motionsevenemang inom löpning, skidor, orientering, cykel, simning och triathlon. Evenemangen har dubbla positiva effekter på folkhälsan. Dels som en motivator till träning och fysisk aktivitet hos deltagarna och dels genom att evenemangen finansierar barn-, ungdoms-, och breddidrott runt om i landet.

Den svenska modellen för motionsidrott är unik i världen. Genom att idrotten äger evenemangen skapas en cirkulärekonomi där det överskott som vanligen genereras kommer tusentals ideella idrottsföreningar till gagn.

Motionsevenemangen, som är en integrerad del av svensk idrottsrörelse, står nu inför mycket stora problem.

Det förbud mot allmänna sammankomster och större folksamlingar som i mars infördes av regeringen har omöjliggjort för ideella arrangörer av motionsevenemang att bedriva sin verksamhet. Finansieringen till stora delar av idrotten påverkas mycket negativt.

Coronapandemin gör att ideella arrangörer kämpar för sin överlevnad. Regeringen har utlovat ett sammanlagt stöd om 500 miljoner kronor till idrotten för perioden fram till 30 juni. Det är självklart välkommet men kommer inte på långa vägar att räcka.

För att inte gå under har arrangörer tvingats fatta beslut om att inte betala tillbaka de anmälningsavgifter som erlagts för evenemang som inte längre kan genomföras, med risk för enorm badwill hos anmälda deltagare. Arrangörerna ställs inför ett omöjligt val – överleva eller hålla konsumenter skadeslösa.

Situationen spetsas till ytterligare av att Konsumentverket uttrycker sig i ordalag som att konsumenten har rätt till återbetalning trots att det inte finns någon egentlig rättslig grund för att påstå det.

De flesta större arrangörer har i sina allmänna villkor, som deltagare godkänner när de anmäler sig till evenemangen, tydligt angivit att återbetalning inte sker eller bara sker till viss del, i händelse av force majeure.

Dessa villkor är inte bara skäliga utan helt nödvändiga för att motionsevenemang ska kunna arrangeras av ideella föreningar.

Förberedelser inför evenemang som genomförs på en eller några dagar fortgår under ett helt år inför större evenemang och de föreningar som är arrangörer tar löpande kostnader för att kunna få evenemanget på plats och arbetar med små eller obefintliga marginaler och buffertar.

Utan det skydd som allmänna villkor ger mot till exempel myndighetsbeslut så faller den svenska modellen. Då försvinner också en viktig finansieringskälla för idrottsrörelsen, vilket ytterligare skulle påverka tillgängligheten på barn-, ungdoms och breddidrott.

Arrangörer försöker kompensera deltagare i så hög omfattning som det är möjligt, genom att erbjuda flytt till annat evenemang eller annan upplaga, erbjuda tillgodovärden eller andra produkter och tjänster.

Men möjligheten att erbjuda återbetalning är för de flesta arrangörer näst intill obefintlig. Åtminstone inte om arrangörerna/föreningarna och evenemangen ska överleva. Åtminstone inte utan faktiskt ekonomiskt stöd för att kunna erbjuda återbetalningar.

Vi och våra föreningar som arrangerar motionslopp är klämda. Regeringen ger med ena handen i form av stöd till idrottsrörelsen för att minska skadeverkningarna för idrotten och samtidigt bedömer Konsumentverket, utifrån sin roll, att deltagare ska hållas skadeslösa.

Regeringen behöver se till att idrottsrörelsens medel går till att hantera de oönskade konsekvenserna för idrottsrörelsen. Vi inom idrottsrörelsen drabbas hårt och de medel som ska hjälpa oss att klara oss igenom pandemin var i underkant för perioden till sista juni och räcker inte på långa vägar nu när pandemins effekter fortsätter in över hösten.

Ska vi också i framtiden kunna hjälpa hundratusentals barn och ungdomar att finna en gemenskap och glädje i idrotten? Ska vi fortsätta kunna vara upphov till miljontals och åter miljontals timmar av fysisk aktivitet hos deltagare? Ska vi fortsätta kunna erbjuda globalt uppskattade motionsevenemang som bidrar till att sprida en positiv bild av Sverige i världen?

I så fall måste vi och våra motionsarrangemang få hjälp att hantera dilemmat. Och vi måste få det nu. Snart är det för sent.


Jesper Svensson, ordförande Svenska Triathlonförbundet 
Johan Storåkers, ordförande Svenska Friidrottsförbundet
Karin Mattsson Weijber, ordförande Svenska Skidförbundet
Maria Krafft Helgesson, ordförande Svenska Orienteringsförbundet
Stefan Persson, tf ordförande Svenska Simförbundet
Stephan Klang, ordförande Svenska Cykelförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här: