Glöm lyxlivet – om du är mamma i Rågsved

Debattören: För samhällets bästa, inrätta avdrag på skatten för alla som lever i utsatta områden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-07-16

De underlättar livet för andra men får själva betala ett högt pris. Deras barn går i sämre skolor, har inte samma tillgång till fritidsaktiviteter och mammorna får kämpa för att barnen inte ska dras in i gäng, våld och kriminalitet, skriver debattören Michaela Sjögren Cronstedt.

DEBATT. Mammorna i Rågsved lever inget lyxliv. Inte i andra utsatta områden heller. Många har ett stort och ansvarsfullt uppdrag. De lyckas mot alla odds få ihop tillvaron och ta hand om sina barn. För dem går barnen först och de kämpar för att få familjeekonomin att gå ihop.

De har inte råd med dyra och påkostade barnvagnar eller ens med en latte för den delen. Mammorna bor i hyreslägenheter och kan inte använda rotavdrag. De har inte råd att anlita städhjälp och gör därför inga rutavdrag heller. Däremot arbetar många just i tjänstesektorn och städar i andra mer välbeställda människors bostäder, oftast hos människor som bor i villor eller bostadsrätter.

De underlättar livet för andra men får själva betala ett högt pris. Deras barn går i sämre skolor, har inte samma tillgång till fritidsaktiviteter och mammorna får kämpa för att barnen inte ska dras in i gäng, våld och kriminalitet. Är det då försvarbart att ge mer åt dem som redan har?

Mammorna i Rågsved har, liksom mammorna i andra ”utanförskapsområden”, olika bakgrund. Oavsett om de kommer från ett annat land, en avfolkningsbygd i Norrland eller från den innerstad där hyreslägenheter blir till bostadsrätter, är det samma mammor som blir utsatta för nedmonteringen av det svenska välfärdssamhället.

De har dessutom inte råd att teckna egna privata sjukvårdsförsäkringar, betala extra avgifter för privata skolor eller bekosta den utrustning som krävs för att deras barn ska få vara med i ishockeylaget.

Däremot gör de dagligen sociala insatser för att bidra och hjälpa andra som är i en utsatt situation. Det är inte sällan just de, som inte tvekar att lägga ett par slantar i en behövande människas framsträckta hand eller bemöta andra som behöver en hjälpande hand.

Vi som är mer lyckligt lottade, som fått stöd och uppmuntran av tidigare generationer, vänner och kamrater och har förmånen att kunna luta oss mot ett socialt- och ekonomiskt nätverk när vinden blåser snålt och vi behöver hjälp och stöd, kanske skulle vi behöva ta ett steg tillbaka och reflektera.

Vart är vårt samhälle på väg? Är det bra att klyftorna ökar? Vilka konsekvenser får det för hela samhället om flera hamnar utanför? Det kanske vore värt att fundera på vad för slags samhälle vill vi ha? Och för vilka?

Ska alla barn och unga i vårt land få likvärdiga möjligheter till trygghet, skydd, utveckling, delaktighet och nära och goda relationer med viktiga vuxna? Om vårt samhället har x antal resurser, hur fördelar vi dem rättvist så att de även kommer de mindre lyckligt lottade till del? Hur bidrar vi till att barn och unga som på grund av krig och våld kommit till vårt land som flyktingar känner sig välkomna och inkluderade.

Hur kan vi bidra till deras mammor? Är vi beredda att avstå något, så att de som inte haft samma möjligheter och förmåner får det lite bättre och lite fler möjligheter? Vad kan vi göra för att alla de kämpande mammorna i utsatta områden ska orka fortsätta att vara lika fantastiska mammor som de är idag också i morgon?

Hur vore det om vi också inrättade en möjlighet till avdrag på skatten för de som lever i ”utanförskapsområden”? Varför inte kalla detta ett rättviseavdrag? Lika stort som rot- och rutavdraget är? Detta som kompensation för att man bor i ett område där samhällsservicen är sämre och gör livsvillkoren svårare. Varför inte komplettera avdragen för rot och rut med ett avdrag för rätt!

Kan man ha långsiktiga planer och avsätta femåriga budgetar på många miljarder kronor för att bygga förbifart Stockholm så ska vi väl kunna klara av att göra likadant med de områden som idag definieras som ”utanförskapsområden”?

Varför får inte sociala utvecklingsprojekt också ta många år och kosta? Det borde inte vara något större problem att inrätta ett rätt-avdrag. Det är ju ett samhällsbygge till fördel för oss alla och för de kämpande mammorna i Rågsved.

Michaela Sjögren Cronstedt, ordförande Musketörerna i Rågsved

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.