Väljarna gick inte på vår migrationspolitik

S-politiker: Partiet trodde väljarna ville ha en hårdare retorik – det fungerade inte

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-03-22 | Publicerad 2019-03-19

Beskrivningen i valanalysen av hur partiet hanterade de migrationspolitiska frågorna ger en alltför tillrättalagd bild av vad som hände, skriver Nasra Ali, Ulf Bjereld och Sören Juvas.

DEBATT. Valet 2018 blev både en framgång och ett bakslag för Socialdemokraterna. Partiet fick starkare väljarstöd än vad opinionsmätningarna indikerat. Alliansen splittrades, Sverigedemokraterna stängdes ute från parlamentariskt inflytande och Stefan Löfven kunde till slut bilda en ny socialdemokratiskt ledd regering.

Samtidigt gjorde Socialdemokraterna sitt historiskt sämsta valresultat och flera av de inför valet formulerade målen nåddes ej.

Hur kunde det gå så? I dag presenterade partiets valanalysgrupp, ledd av tidigare sjukvårdsministern Gabriel Wikström, sin rapport.

Det är en i flera avseenden mycket bra analys, men beskrivningen av hur partiet hanterade de migrationspolitiska frågorna ger en alltför tillrättalagd bild av vad som hände.

Socialdemokraternas strategi var att tidigt under valåret 2018 lansera en mer restriktiv migrationspolitik, i syfte att inför väljarna ”spela oavgjort” med Moderaterna och Sverigedemokraterna i denna fråga.

När frågan på så sätt ”stängts” skulle partiet kunna gå vidare och i stället sätta fokus på sina politiska hemmaplansfrågor, som till exempel jobb och välfärd.

Men strategin misslyckades. När Socialdemokraterna lanserade en mer restriktiv migrationspolitik flyttade sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara ännu längre ut på sin kant.

Den politiska nerven blev därför kvar i migrationspolitiken, och frågan lät sig inte stängas. Moderaterna och Sverigedemokraterna fick på så sätt under hela våren 2018 precis den politiska dagordning de önskat.

Analysgruppen menar att misslyckandet i migrationsfrågorna berodde på att Socialdemokraterna inte i tid presenterat en ”tillräckligt stram” migrationspolitik. “Tillräckligt stram” – i förhållande till vad? Vi anar att analysgruppen syftar på i förhållande till väljarnas önskemål.

Men analysen stämmer inte. Partiet presenterade under våren 2018 det ena utspelet efter det andra om en mer restriktiv migrationspolitik ihop med ett hårdare språkbruk som många menade spädde på misstro och främlingsfientlighet.

Effekten blev emellertid bara att migrationsfrågan fortsatte att dominera debatten, och att Socialdemokraterna rasade i opinionen.

Senhösten 2017 låg Socialdemokraterna i flera opinionsmätningar på omkring 30 procent. Under våren sjönk partiets opinionsstöd successivt och under sommaren dippade stödet ner till 23 procent i enskilda mätningar.

Särskilt dramatiskt blev raset efter att i partiet den 3 maj gjort ännu ett utspel om migrationspolitiken. Utspelet splittrade partiet i ett viktigt skede i valrörelsen.

Gräsrötter uttryckte ovilja att valarbeta och gjorde att partiets offensiva förslag i pensionsfrågan som lanserats 1 maj, och som innehållsmässigt förtjänade större genomslag hamnade i medieskuggan och försvann in i bruset av migrationsfrågan i den politiska debatten.

Socialdemokraternas oförmåga att komma till avslut i migrationsfrågan var inte bara ett uttryck för en felaktig analys om att en mer restriktiv politik skulle stänga frågan, utan också för att partiet i stället för att försöka sätta dagordningen gjorde väljarnas dagordning till sin.

Politik är inte att passivt följa opinionen och lägga sig så nära väljarnas åsikter som möjligt. Politik är att vilja, att bilda opinion, att stå upp för sina värderingar och försöka övertyga väljarna om varför det egna partiets politik är den bästa.

Nu valde partiet i stället att säga det man trodde att väljarna ville höra, och dessutom med en ny, hårdare retorik som varken medlemmar eller partiet bottnade i. Väljarna genomskådade ihåligheten, ifrågasatte trovärdigheten och misstrodde partiets politik.

Först när partiet under och efter sommaren fullt ut prioriterade välfärdsfrågorna och mänskliga rättigheter förändrades dagordningen och så också opinionssiffrorna.

Att bedriva valrörelse kräver dock tid och den tid som gick förlorad gick helt enkelt inte att ta igen.

Socialdemokraterna gjorde en mycket bra avslutning på valrörelsen, mycket tack vare hängivna gräsrötter. Om den fått pågå ytterligare någon vecka kunde valresultatet kanske ha blivit ännu bättre.


Nasra Ali, ordförande S-Studenter
Ulf Bjereld, ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Sören Juvas, ordförande HBT-S


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här