Arbetare och klimatet har samma fiende

Fridays for future: Vi måste sluta se arbetsrätt och klimatkrisen som separata frågor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2021-12-25 | Publicerad 2021-12-23

För att 2022 inte ska bli en lika brinnande katastrof som 2021 har varit behövs det tryck från folket, skriver företrädare för Fridays for future.

DEL 1 AV DEBATTSIDANS SERIE ”10 ÅR” OM LÖSNINGAR PÅ KLIMAT- OCH MILJÖKRISEN

Ring, klocka, ring.

Ännu ett år har passerat då larmen från de mest drabbade ignorerats och växthusgasutsläppen tillåtits öka trots den förstörelse det skapar för såväl människor som allt annat liv på jorden. Exploaterande industrier pressar livslusten ur arbetare, förstör livsmiljöer och utarmar vår jord.

Att denna utsläppsökning går direkt mot vad Sverige lovat i Parisavtalet har ingen effekt på politiken, som fortsätter elda på. För att nästa år ska bli annorlunda och vi ska ha en möjlighet att minska utsläppen i tid krävs samhällsomspännande samarbete.

Ring, klocka, ring.

Vi var många unga klimataktivister som reste långväga för att närvara vid 2021 års klimatkonferens COP26 i Glasgow och för att delta i protesterna runtomkring. I alla intervjuer som gjordes med oss fick vi ständigt samma fråga. “Är du nöjd med hur konferensen går, eller är du besviken?”

Svaret var detsamma varje gång: “För att bli besviken hade vi behövt ha förhoppningar från första början.”

Att COP26 skulle bli en flopp var oundvikligt, för de åtgärder som människor på krisens frontlinje desperat kräver, de fanns aldrig ens på klimatkonferensens förhandlingsbord.

Länge har länderna i Det globala syd, som redan i dag drabbas av klimatkrisens förödande konsekvenser, blivit utlovade skade- och förlustfinansiering av ansvariga i Globala nord. Dessa sågs inte ens skymten av på klimattoppmötet.

Andra nödvändiga åtgärder, som totalstopp för utvinning av fossila bränslen, lyser även de med sin frånvaro. Samtidigt råder total brist på konkreta mekanismer och löften om rättvis omställning inom den nödvändiga nedmonteringen och transformationen av utsläppstunga industrier.

Den samhällsomställning vi har framför oss måste ha ett holistiskt perspektiv med rättvisa som utgångspunkt; arbetares rättigheter och inkomst får inte äventyras. Klimatsolidaritet inkluderar alla.

Dessa misslyckanden under COP26 är på inget sätt unika, utan går hand i hand med den rad tandlösa, kryphållsfyllda och icke-bindande åtaganden som sedan länge präglat internationell klimatpolitik. När människor från Det globala syd, vars säkerhet redan hotas på grund av världsledares uteblivna handling, tog megafonen på Glasgows gator och torg blev det smärtsamt tydligt att vi inte har något att fira.

Undantaget är den växande folkrörelsen. Under den första veckan av COP26 gick över 150 000 demonstranter ut på Glasgows gator för att gemensamt kräva att förhandlingarna skulle leda till en vetenskapsbaserad och rättvis klimatpolitik.

Samtidigt strejkade ett antal av Glasgows fackförbund, bland andra sanitetsarbetare. Fridays For Future-ungdomar från alla världens hörn demonstrerade, skrek slagord och sjöng tillsammans med strejkande arbetare utanför deras arbetsplatser. Och när det var dags för klimatdemonstration? Jo, då var arbetarna där med fackförbundsflaggor och skrek högre än någon annan i stöd för klimaträttvisa.

Även i Sverige höjer såväl arbetare som klimataktivister sina röster - och under 2022 behöver dessa röster höjas tillsammans.

Northvolt-fabriken i Skellefteå larmas det om arbetare som jobbar 90-timmarsveckor. I Stockholm har vårdarbetare, med barnmorskor i spetsen, gått ut med krav till regionledningen för att säkerställa en fungerande vård.

På samma sätt som att det krävs en rättvis omställning inom industrier som måste nedmonteras går det givetvis inte att möta klimatkrisen utan att stärka, skydda och främja de arbetsgrupper som står i främsta ledet för klimatomställning och klimatanpassning.

Vi måste sluta betrakta arbetsrätt och klimatkrisen som separata frågor som inte har något med varandra att göra.

Inte en enda människa i Glasgow kan ha missat solidariteten mellan arbetare och klimatstrejkande ungdomar. Den kamratskap som visades där är vägen framåt i det nya året.

Genom att stötta varandras kamper blir vi alla starkare, för vår fiende är densamma: ett exploaterande system som sätter tillväxt och vinst före mänskliga rättigheter och hållbarhet.

Vi måste bygga koalitioner som speglar den breda folkrörelse som gemensamt tog till gatorna i Glasgow. En folkrörelse för klimaträttvisa som innefattar fackförbund, feministiska och antirasistiska organisationer, rörelser för funktionsnedsattas och HBTQIA-personers rättigheter och alla andra som kämpar mot förtryck och exploatering och för en bättre och mer rättvis värld. Det är den enda vägen framåt.

Ring, klocka, ring.

I Sverige väntar både global klimatkonferens och val under det kommande året, och för att 2022 inte ska bli en lika brinnande katastrof som 2021 har varit behövs det tryck från folket. Så låt oss enas i solidaritet, för tillsammans är vi ostoppbara. Makten ligger hos folket. Makten ligger hos oss.

Ring ut alla tomma ord och löften.
Ring in handling och drastisk förändring.
Ring i samklang med våra höjda röster.
Ring, alarmklocka, ring.

Gott nytt år.


Anton Foley, Fridays For Future Sverige


Alde Fermskog, Fridays For Future Sverige


Ell Jarl, Fridays For Future Sverige


Louis Mitchell, Fridays For Future Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen