Löfvens efterträdare borde be MP om ursäkt
Per Gahrton: Vi tryggar er makt – ni försökte stoppa oss som nytt parti
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-09-17
När Miljöpartiet bildades för 40 år sedan var reaktionen från de gamla partierna totalt fördömanďe och förlöjligande.
Värst var socialdemokraterna.
Värmlands folkblad tyckte vi var som ”kyrktuppens vänner”, Nya Norrland avfärdade vår politik som ”en serie förvirrade drömmar” och dömde ut hela projektet som resultat av ”Per Gahrtons personliga misslyckande som fp-riksdagsman”.
Men Sveriges maktparti nöjde sig inte med hånfulla och kränkande ord utan missbrukade också sin maktställning för att stoppa en potentiell konkurrent.
Inte nog med att vi tvingades betala våra valsedlar själva och utestängdes från radio och tv inför valet 1982. När vi skrivit avtal med posten om utläggning av våra valsedlar på alla postkontor och betalt för tjänsten ingrep den S-märkte postchefen Ove Rainer och bröt kontraktet.
Som belöning blev han efter valet justitieminister.
Men det stannade inte där. Jag och andra gröna veteraner klassades som säkerhetsrisker på grund av våra gröna åsikter, vilket erkändes långt senare av IB:s andrechef Bo Anstrin.
Också säkerhetsutredningen SOU 2002:87 bekräftade att miljö- och fredsaktivister, alltså många miljöpartister, betraktades som säkerhetsrisker.
I andra demokratier är det inte ovanligt att regeringar, om än långt i efterhand, ber om ursäkt för den sorts maktmissbruk som MP drabbades av under sin första tid.
Men från svensk socialdemokrati har det aldrig hörts minsta knyst i den vägen trots att partiet sedan sju år regerar, inte trots utan tack vare existensen av MP. Snarare tvärtom.
När jag våren 1990 ställde en fråga i riksdagen till statsminister Ingvar Carlsson om åsiktsregistreringen blev svaret ett blankt förnekande. På läktaren satt Expressenjournalisten Jonas Gummesson som skrivit en bok av den socialdemokratiska olagliga åsiktsregistreringen.
Han kommenterade flera år senare: ”Statsminister Ingvar Carlsson skakade i kroppen och var likblek i ansiktet. Han visste vad han höll på med: han ljög för de folkvalda”. (Expressen den 14 januari 2003).
Trots detta samregerar MP alltså med S. Och jag har flera gånger uttalat mitt stöd för detta. Är vi schizofrena eller maktkorrumperade?
Nej, det finns flera skäl till att det ķrassa kärlekslösa resonemangsförhållandet med S trots allt är försvarbart:
- Ideologiskt är MP öppet för samarbete också med humanitärt anständiga borgerliga partier. Ett försök gjordes 2002, men stoppades av Maud Olofsson. I dag finns tyvärr bara ett anständigt borgerligt parti som ju också ingår i regeringsunderlaget.
- Socialdemokraternas IB/Sapo/Säpo-generation är borta från makten.
- Varje objektiv programjämförelse visar att programmatiskt ligger övriga partier nära MP i följande ordning: V, S, C, L, M, KD, SD.
- S består inte bara av åsiktsregistrerare, kärnkraftkramare, vapenmånglare och Natoanpasslingar. Vi minns socialdemokrater med mycket grönare framtoning: Ulla Lindström, Inga Thorsson, Majbritt Theorin, Mona Sahlin, Anna Lindh, Margot Wallström med flera.
Det är ingen slump att samtliga namn ovan är kvinnor. Jag är stenhårt övertygad om att kvinnor genomsnittligt är humanare, grönare och fredligare än män – trots att både feminister och genusforskare brukar protesterar mot ett sådant synsätt.
Därför främjas möjligheterna till fortsatt rödgrönt samarbete om Socialdemokraterna nu får en kvinnlig ledare.
Magdalena Andersson har naturligtvis ingen som helst skuld till de groteska förtals- och förtryckarangrepp jag och andra MP-pionjärer utsattes för av hennes parti för 40 år sedan.
Just därför kan hon känna sig fri att göra det som hennes företrädare borde ha gjort för länge sedan – be oss om ursäkt!
I varje fall jag som drog igång det parti som nu tryggar Socialdemokraternas makt skulle känna viss lättnad i min 78-åriga kropp av en sådan enkel gest av respekt.
Per Gahrton, tidigare språkrör och en av grundarna av Miljöpartiet.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.