Ett katastrofalt svek mot blivande mammor
Debattörerna: Att stoppa planerade kejsarsnitt i delar av landet gör vården ojämlik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-04-28 | Publicerad 2020-04-27
DEBATT. I Sverige finns inga nationella riktlinjer för gravidas rätt till stöd och bra smärtlindring under förlossning. Under coronaepidemin blir det tydligare för varje dag som går vilket lidande detta åsamkar landets kvinnor.
Under måndagen kom beskedet att allt fler kvinnor med beviljade planerade snitt i region Stockholm kommer att tvingas föda vaginalt. Uppgifterna dementerades senare under dagen i ett pressmeddelande från Danderyds sjukhus. Våra källor inom såväl patientgruppen som vårdpersonal står dock fast vid sina uppgifter om inställda planerade snitt.
Vi har de senaste dagarna fått information om att vissa så kallade Auroramottagningar, där kvinnor med stark förlossningsrädsla kan få stöd och hjälp, har tvingats meddela sina gravida att det kejsarsnitt de blivit lovade inte kommer att bli av – ibland med väldigt kort varsel.
Detta kan vara helt katastrofalt för den blivande mamman. Hon kan ha blivit beviljad ett kejsarsnitt på grund av tidigare traumatiska förlossningar, tidigare sexuella övergrepp eller incest.
Det kan ha tagit henne många år att våga bli gravid, hon kan ha gått i Aurorasamtal och till slut känt sig tillräckligt trygg i vetskapen om att hon kommer att få ett kejsarsnitt.
Sveket kan kännas som ett fritt fall och skapa panik och långvarigt trauma.
Vi förstår att sjukvården känner sig tvingad till orimliga prioriteringar. En stor del av icke livsviktiga operationer ställs in när personal och resurser behövs för att vårda svårt sjuka eller döende patienter. Vi vill inte ställa olika lidanden mot varandra.
Men varför ska vissa gravida inte få göra sitt elektiva snitt bara för att de bor i fel upptagningsområde?
I Östersund, i hela Jönköpings region och i Västmanland görs fortfarande (i skrivande stund) snitt av så kallade ”humanitära skäl”. I Örebro görs de utlovade snitten, och mamman får instruktioner om att isolera sig två veckor innan operationen.
På Skellefteå lasarett får de med utlovade snitt åka till en annan klinik inom regionen och opereras där. Medan mammor i Falun får veta att det kommer att bli en vaginal förlossning, eventuellt med igångsättning, trots utlovat snitt.
Sverige måste se till att förlossningsvården är jämlik över länsgränserna och tillsätta nationella riktlinjer omgående, så att gravida behandlas lika oavsett var de bor eller vilken vårdgivare de har. Redan innan pandemin slog till skilde sig förlossningsvården åt regionalt på för Sveriges kvinnor oacceptabla sätt, exempelvis gällande vårdplatser, barnmorskor och eftervård.
Tills dess att nationella riktlinjer är tillsatta kräver vi att den som blir nekad sitt utlovade snitt får opereras på en annan klinik, där kejsarsnitt av humanitära skäl fortfarande kan prioriteras.
Lisa Bjurwald, journalist och författare till ”BB-krisen. Sveket vid livets början” (Volante)
Karin Christensson, spetspatient inom mödra-, förlossnings- och eftervård
Lisel Naeslund för Brukarorganisationen Födelsehuset
Anna Toss för Nätverket Föda lugnt
Emily Wallstedt för Patientföreningen BB-marschen Region Jönköping
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
