Att fika med förortens offer inte nog, politiker
Debattörerna: Ni saknar insikt om hur det är att leva i ett utsatt område
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-09-19
DEBATT. Det finns två typer av politiker.
Politiker som älskar att prata och politiker som gör något åt problemen.
Den senaste tiden har vi sett politiker som pratar om problemen i dagens samhälle men när det kommer till kritan så handlar det bara om tjat och mera tjat.
Det är inte bara högerns fel att ojämlikheten och kriminaliteten växer, det är också vänstern och Socialdemokraterna som har svikit.
De senaste dagarna har vi läst och hört verklighetsfrånvända förslag om allt från telefonavlyssning utan grund för misstanke till att föra över socialtjänstens befogenhet att omhänderta barn till polisen och åklagare allt för att ”göra det lättare att omhänderta kriminellas barn”.
Varje gång en vän, en bror eller en närstående förlorar sitt liv till följd av gatuvåldet så urholkas förortsbornas förtroende för makthavarna.
Tillsammans har förorterna stått enade i projekt och initiativ i desperata försök att skapa förändring. Civilsamhället sprider hashtags, föreningar bildas, det genomförs utställningar till minne av alla som gått bort. Men när civilsamhället inte tas till vara så urholkas förtroendet för demokratin och de folkvalda.
Det är här politiker ska utkrävas på sitt ansvar.
I dagens partipolitik finns det en stark avsaknad av insikt i den reella verkligheten. Alla talar om sin syn på gängkriminalitet, förortsbornas säkerhet och trygghet. Om hårda tag och om mjuka tag.
Men det saknas insikt om vardagen i förorterna hos våra folkvalda politiker.
De läser gärna igenom olika utredningar och granskar statistik – men utan att involvera invånarna som bor i förorten. Dialogen saknas.
Folkvalda kommer på besök och sitter i fina mötesrum med människor som har förlorat närstående till följd av våldet, men deras röster tas inte på allvar. Politikerna bjuder på kaffe och bullar men efter mötet är allt som vanligt. I stället för att lyssna på de som är drabbade blir resultatet ännu hårdare retorik.
I stället för att förhindra att en generation unga går förlorad och faktiskt försöka komma till bukt med problemet verkar målet vara att bättra på opinionssiffror med än mer populistiska förslag.
Dagens makthavare pratar om förslag som ökar ojämlikheten i samhället, gör att anställda kan få sparken lättare och människor inte längre har råd med hyran. När föräldrar måste jobba extra för att få ekonomin att gå runt, när du
inte kan få hjälp med läxorna hemma – då spelar det ingen roll hur många poliser som anställs, hur mycket straffen skärps eller hur många övervakningskameror som sätts upp.
Man kan inte driva en hårdare linje gång efter gång, utan att möjliggöra förutsättningar för att lyckas.
Förorterna behöver inte mer prat, förorten behöver se en förändring. En förändring som gör skillnad på riktigt bland invånarna. En förändring som förhindrar att ännu en generation att hamnar fel. Det får vara nog med nyhetsflashar om skjutningar, det får vara nog med minnesstunder och hav fyllda av tända ljus och blommor.
Vi har inte råd att lämna förort efter förort i sorg och i hopplöshet. Om inte dagens makthavare gör något åt problemen nu – när skall vi göra det då?
Mariam Asghari, ersättare i Kommunfullmäktige, Stockholm (S)
Shler Bradostin, ordförande, SSU Malmö-krets
Mahmod Bek, ordförande, SSU Öster Göteborg
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.