Blir du sjuk – då är du inte värd något
Öppet brev till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-01-29
Hej Annika!
Jag undrar hur du kan försvara de förändringar som sker inom sjukförsäkringen?
Låt oss rent hypotetiskt säga att du själv drabbas av en bestående funktionsnedsättning. När du ska försöka komma ut i arbete igen blir du utslängd på arbetsplatser där du utnyttjas som ren arbetskraft, utan lön. Din goda utbildning kan du glömma nu. Din funktionsnedsättning gör så dina meriter blir värdelösa.
På din första praktik är det tänkt att du ska få använda dig av din utbildning och få arbeta med grupper. Då arbetet istället handlar om att putsa speglar söker du en ny praktik. Där blir du väl mottagen och du arbetar flitigt. Chefen är väldigt nöjd med dig och du börjar hoppas på en anställning då du har hört att du kan bli anställd med någon form av lönebidrag.
En dag talar chefen om att han ska sälja företaget. Den nya chefen har ingen kunskap om lagar eller anställdas rättigheter och kör över alla medarbetare. Eftersom du har arbetat fackligt tar du ett samtal med chefen men glömmer helt bort att du inte har något värde. På bussen hem får du ett sms där chefen säger att du inte är välkommen tillbaka.
Din handläggare på arbetsförmedlingen (AF) blir helt bestört, men inte över chefens beteende utan över ditt. Du är bara praktikant Annika, du kan inte yttra dig om hur det ska vara.
Du begär att få byta handläggare på AF då du känner dig kränkt och utnyttjad. Det ordnas och du får en ny praktikplats där du blir väldigt omtyckt. Trots att du stortrivs klarar du inte av den stimmiga miljön men du uppmanas från AF att försöka lite hårdare, vilket du gör, med följden att du blir sjukskriven. Försäkringskassan avslår din ansökan om sjukpenning.
Du kommer nu till rätt vårdinstanser och får hjälp. Du söker 50 procents sjukersättning då du så gärna vill arbeta viss tid. Din ansökan godkänns. Nu gäller det att hitta en ny arbetsplats och börja om från början.
Du hittar ett enmansföretag där du blir mottagen med öppna armar. En lugn arbetsplats som är väl lämpad för dig. Du arbetar flitigt och chefen är väldigt nöjd med dig. Vid möte med AF pratar ni om lönebidragsarbete och du känner hur hoppet tänds. Du lämnas mer och mer ensam, med ansvar för öppning och stängning. Chefen har ett annat arbete på förmiddagarna. Du tar upp detta med din handläggare på AF. Hon anser att det bara är bra att du kan prova om du klarar arbetet. Det gör du. Och du vill ha en vanlig lön! Men tyvärr Annika. Företaget har inga pengar.
Turerna fortsätter. Handläggarna på AF och Försäkringskassan (FK) byts. Du blir utförsäkrad och tvingas leva på socialbidrag.
I hela ditt liv har du arbetat, skött dig och haft hög arbetsmoral. Men nu, när du har en bestående funktionsnedsättning, måste jag påminna dig om att du inte längre har något värde.
Du får veta att du har rätt till SIUS-stöd på AF och får hjälp av en människa som kommer att vara den mest värdefulla människan för dig under lång tid.
Du kommer till en ny arbetsplats där 95 procent av de anställda är praktikanter, arbetsgivaren får betalt för varje praktikant. Det finns inga arbetsuppgifter och av hälsoskäl måste det ändras på den yttre miljön. Du har erfarenhet av arbete som skyddsombud men den meriten kan du kasta i soporna. De andra i arbetslaget tycker att du är besvärlig trots att även AF anser det behövligt att ändra på vissa saker. Det sociala klimatet blir alltmer infekterat och det slutar med att du blir utfryst.
Du byter arbetsplats. Igen. Det sociala klimatet är hjärtligt men den struktur som du behöver saknas och hur än AF försöker få till en förändring händer ingenting. Din hälsa försämras och du blir sjukskriven.
Nu måste du fort hitta en ny arbetsplats så att inte FK drar in din ersättning. På egen hand hittar du ett nytt ställe där du trivs. Dock tar arbetsresorna kraft från dig och även här saknas den struktur du behöver.
En dag ringer FK och säger att du ska sluta då du inte har kommit upp i arbetstid. De uppmanar dig att söka 100 procent sjukersättning.
Du tycker ändå att du har en viss arbetsförmåga och söker därför 75 procent ersättning. Du blir avslutad på AF och därmed försvinner ditt SIUS-stöd. Du blir sjukskriven en tid och uppmanas att själv hitta en ny arbetsplats och VISA att du kan jobba.
Med en inre drivkraft hittar du en ny arbetsplats. Du arbetstränar och trivs bra. Du har ingen handledning och arbetar som vilken annan anställd som helst men du har givetvis ingen lön. Du är lovad att få arbeta i din egen takt och sakta öka din arbetstid.
Beskedet kommer från FK. Din ansökan avslås. Du har 50 procent arbetsförmåga. I samma veva ändras reglerna för hur du ska arbetsträna för att ha rätt till ersättning. Några personliga förhållanden tar inte FK hänsyn till.
Du ökar din arbetstid, kraven från arbetsplatsen ökar, du arbetar ensam, utan stöd, utan handledning. Du försöker febrilt nå din handläggare. ”var vänlig lämna ett meddelande!”
Så kära Annika! Nu kan du börja överklaga FK:s beslut. Men kom ihåg, det är inte läkarens bedömning av din arbetsförmåga som är avgörande vid prövning av rätten till ersättning och att AF gjort utredningar som visar att du har 25 procent arbetsförmåga tar FK ingen hänsyn till.
Godkänner de inte din sjukskrivning hoppas jag att du har rätt till A-kassa. Har du inte det får du gå till socialen och söka socialbidrag.
Tacksam för svar.
Mvh Marina Thingvall
► Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.