Om du tilltalar oss fel – be om ursäkt, tack!

Debattörerna: I dag på Transgender Day vill vi tipsa om hur ni kan agera inkluderande

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-03-31

Ella Mulugeta och Jon Aagaard Andersson: ”Anta inte någons pronomen bara på grund av personens namn eller vad den har för kläder. Säger du fel pronomen, be om ursäkt, rätta dig, gå vidare.”

DEBATT. Kära cispersoner; transpersoner har alltid funnits. Överallt i världen, i alla former, alla hudfärger. Det finns inte en typ av transperson, det går inte att se om någon är trans.

Pride handlar om alla bokstäver i HBTQ. T:et som innebär trans glöms ofta bort. Trans handlar inte om sexualitet, det handlar om könsidentitet.

I dag är det Transgender Day of Visibility. Vi vill därför ge tips på hur du som cisperson kan agera transinkluderande.

Först och främst; anta inte någons pronomen bara på grund av personens namn eller vad den har för kläder. Säger du fel pronomen, be om ursäkt, rätta dig, gå vidare.

Kära lärare; transpersoner finns överallt. Även i era klassrum. Prata inte om oss som ”transpersonerna” som om vi inte fanns i era klassrum. Säg istället ”dom av oss som är transpersoner”. Ni anar inte hur mycket det kan betyda för någon som sitter där i klassrummet.

Synliggör transpersoners och transrörelsens historia. Läs om Andreas Bruce, en svensk transman som levde på 1800-talet. Läs I mitt namn - en bok om att vara trans av Moa-Lina Olbers Croall. Om ni vill lära er om Pride-rörelsens historia: läs på om Stonewall, Marsha P. Johnson och Sylvia Rivera. Läs om transpersoners erfarenheter skrivna av transpersoner. Läs, lyssna och lär.

Kära föräldrar; var påläst ifall ditt barn kommer ut som trans. Var kärleksfull, respektfull, ta ditt barn på allvar. Många får höra att ens könsidentitet endast är en fas, att man “bara är förvirrad”.

Vi är inte förvirrade, vi sitter snarare fast i de normer som förväntas av oss ända från när vi ligger i magen och folk runtomkring undrar om vi är en tjej eller kille.

Vissa av oss kommer på att vi är trans när vi är tre år och vissa av oss kommer på det när vi är 57. Vi är alla lika mycket trans.

Kära psykologer; lyssna på transpersoner som vänder sig till psykiatrin. Många transpersoner lider av psykisk ohälsa på grund av samhällets snäva normer kring kön och könsuttryck.

Fler än var tredje transperson har övervägt att ta sitt liv någon gång under det senaste året. Ta vårt mående på allvar och utbilda er innan självmordsstatistiken ökar ytterligare. Utbilda er så att vi transpersoner slipper. Bara att använda rätt pronomen kan göra stor skillnad för den som söker hjälp.

Kära allierade; visa solidaritet i handlingar och inte bara i ord. Säg inte att ni vet hur illa det är och lämna oss sedan att sörja våra medsyskon och plåstra om oss själva. Att vara trans är inte ett politiskt statement, det är inte heller en höger- eller vänsterfråga. Det handlar om våra liv.

Kära syskon; vi jobbar med ett projekt som heter Make Equal Stories där vi samlar in berättelser om diskriminering och utanförskap.

Vi vet att det finns otroligt många där ute som bär på berättelser om transfobi, skicka in de berättelserna till oss.

Berättelserna kommer att publiceras på en hemsida och läsas av lärare, föräldrar, psykologer och andra som behöver förstå och lära om transpersoners erfarenheter. För vi vill tro att transfobi ofta handlar om okunskap och att alla kan vara transinkluderande, bara de får kunskapen.

Vår utsatthet som transpersoner är stor. Anledningarna till det är många, men vi tror att första steget till förändring är synliggörande.

Därför är Transgender Day of Visibility livsviktig. Kära cispersoner; lyssna på transpersoners upplevelser. Berättelserna finns överallt. Vi finns överallt.


Jon Aagaard Andersson, projektledare Make Equal Stories
Ella Mulugeta, praktikant Make Equal


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.