Kapitalet – största hotet mot vården

Debattören: Arbetarklassen och medelklassen drabbas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-01-20 | Publicerad 2020-01-11

Kapitaliseringen av sjukvården innebär en historisk förlust för arbetarklassen och medelklassen i Sverige på samma sätt som den offentligt finansierade och behovsstyrda vården var ett historiskt nederlag för kapitalistklassen, skriver Sten Axelsson Fisk.

DEBATT. Vårdpersonal i Sverige kämpar med flera problem som har en gemensam orsak som sällan benämns i den vårdpolitiska debatten, en råare kapitalism som har tagit sig in på sjukvårdens område. Vårdföretag och försäkringsbolag ser stora möjligheter att göra vinster på människors hälsa och sjukdomar.

Klassforskaren Göran Therborn pekar ut läkare och andra humanistiska professioner som grupper som kan ställa sig i vägen för kapitalets expansion. Detta decennium kommer framtiden för svensk sjukvård att avgöras – risken är att den solidariska finansieringen och målsättningen om en jämlik sjukvård överges och Sverige får ett vårdsystem där plånbokens storlek snarare än de medicinska vårdbehoven avgör vilken sjukvård som ges.

Förhoppningsvis kommer vårdarbetare i stället mobiliseras till försvar för den offentligt finansierade och behovsstyrda sjukvård som vi är stolta att kalla vår arbetsplats. För att detta försvar ska bli effektivt måste vi som arbetar inom vården förstå och benämna de krafter vi har emot oss.

Nedskärningar inom vården sker för att politiker väljer att inte ta ut tillräckligt höga skatter. Även om landstingsskatten (som är platt, det vill säga samma procentsats oavsett inkomst) är den som direkt finansierar sjukvården, hade statliga skatter (bolagsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, fastighetsskatt) kunnat täcka sjukvårdens behov.

Den franske nationalekonomen Thomas Piketty påpekar att den offentliga sektorn i nödsituationer kan få in medel på två sätt: genom att låna av eller beskatta förmögna. Avskaffandet av värnskatten, som tyvärr applåderades av läkarförbundet, är att gå i helt fel riktning.

Marginalskatter på 50 procent ska jämföras med efterkrigstidens USA där skattesatsen på toppinkomster låg över 90 procent. Piketty understryker behovet av tuff beskattning av de högsta inkomsterna från arbete och kapital för att undvika en återgång till ojämlikhetsnivåer som rådde i England på 1800-talet.

Vi som vill att människor ska engagera sig för att försvara sjukvården måste bli bättre på att förmedla att resursbrist i sjukvården finns för att makthavare prioriterar att höginkomsttagare och extremt rika ska bli ännu rikare.

Vårdplats- och sjuksköterskebristen borde enligt den enkla principen om utbud och efterfrågan ha lösts genom kraftigt höjda sjuksköterskelöner. Att så inte har skett beror på en kapitalistisk personalpolitik som syftar till att med alla medel hålla flertalets löner nere. Att läkare samtidigt har relativt höga löner kan verka paradoxalt.

Sociologen Erik Olin Wright beskriver hur vissa experter och specialister kan tillåtas få privilegierade positioner i utbyte mot lojalitet gentemot en organisation. Även om specialistläkares löner är två till tre gånger högre än olika sköterskegruppers har läkare genom sin arbetsposition gemensamma intressen med andra vårdarbetare.

Vårdpersonalens intresse handlar om att en tillräcklig andel av landets förmögenheter och inkomster avsätts för sjukvård för att kunna säkra en god arbetsmiljö och skäliga löner för alla vårdyrken. Endast ifall läkarkollektivet tackar för sina högre löner genom att avstå från att protestera mot nedskärningar, privatiseringar och löneklyftor blir våra höga löner ett problem. Vårdplatsbristen kan endast lösas med löneökningar för andra vårdprofessioner och bättre arbetsmiljö för all vårdpersonal.

Kapitaliseringen av sjukvården innebär en historisk förlust för arbetarklassen och medelklassen i Sverige på samma sätt som den offentligt finansierade och behovsstyrda vården var ett historiskt nederlag för kapitalistklassen. En gemensamt ägd och behovsstyrd verksamhet utgör ett brott mot kapitalismens logik och ett embryo till ett solidariskt samhällssystem. Kapital upphör att vara kapital den dag det slutar att eftersträva nya marknader där vinster kan maximeras.

Att kapitalet länge hölls utanför sjukvården berodde på att det fanns politiska barriärer som vilade på en allmänt omhuldad idé om att rätten till liv och hälsa skulle vara lika för alla. Lika fruktlöst som det är att bli moraliskt indignerad över en invasiv tumör för att den sprider sig, lika fruktlöst är det att bli besviken på kapitalet för att det invaderar sjukvården.

Privatiseringen av sjukvården, det bisarra systemet som gör skattemedel till profiter och avslöjandet av att de som har privat försäkring går före i vårdköer utgör allvarliga hot mot vår nuvarande sjukvårdsmodell. Moraliska vädjanden är verkningslösa, det som krävs är en politisk mobilisering för vår gemensamma sjukvård.

Kapitalistklassen utgörs av en dryg procent extremt rika företagsägare och direktörer, enligt klassforskaren Göran Therborn. Då Therborn spekulerar om kapitalismens kommande strider i Sverige identifierar han en nyckelgrupp: läkare och andra professioner inom välfärd som hittills varit befriade från delar av lönearbetets mest nedbrytande särdrag.

Den offentligt finansierade sjukvården är en av de sista marknader som en kapitalistklass med starkt självförtroende har kvar att erövra och vårdprofessionerna måste därmed kuvas. Vad vi har sett under 2019 med NKS-skandal, historiska varsel och åsidosättandet av principen om behovsstyrning är början på allt våldsammare angrepp från kapitalet. Glädjande nog verkar vårdpersonalen villig att spela sin progressiva roll, vilket visades av den stora demonstrationen till sjukvårdens försvar i Stockholm den 14 december.

2020-talet kommer angreppen att fortsätta och vi som bemannar mottagningar, avdelningar och operationssalar gör klokt i att benämna och studera vår fiende: kapitalet. Endast så kan vi effektivt organisera försvaret av den bräckliga oas av offentligt finansierad och behovsstyrd vård som våra, trots allt, älskade arbetsplatser utgör.


Sten Axelsson Fisk, doktorand vid enheten för socialepidemiologi, Lunds universitet , ST-läkare inom gynekologi och obstetrik, aktiv i Socialistiska vårdarbetare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.