Älskade pappa, varför skyddade de inte dig?

Dottern: En känsla av ålderism smyger sig på

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-06-22

Du bodde på äldreboende för att du hade Alzheimers men vi anhöriga hade aldrig kunnat förbereda oss på den katastrof som väntade. Den 24 maj, två dagar innan din 71-årsdag gick du bort i covid-19. Älskade pappa Abraham, du fattas mig så mycket, skriver Kukkamariia Valtola Sjöberg

DEBATT. Jag satt vid din sida i fyra dagar, ibland i 19 timmar i sträck i full skyddsmundering och såg dig sakta glida iväg från mig.

Du bodde på äldreboende för att du hade Alzheimers men vi anhöriga hade aldrig kunnat förbereda oss på den katastrof som väntade.

Den 24 maj, två dagar innan din 71-årsdag gick du bort i covid-19.

Älskade pappa Abraham, du fattas mig så mycket.

Under våren fick jag, precis som alla andra, lära mig att smittan främst drabbar äldre och personer med underliggande sjukdom. Jag följde reglerna att man inte fick hälsa på hos äldreboenden för att skydda pappa, men nu står jag här med frågan varför min älskade pappa ändå behövde dö i förtid av covid-19?

Varför är äldreomsorgen så totalt misslyckad att den inte lyckas skydda de äldre? Varför finns inte rutiner och riktlinjer som följs till exempel gällande basala hygienrutiner?

Hur ser omständigheter ut för personalen på boendena? Finns det tillräckligt med utbildningsmöjlighet och bra arbetsförhållanden som underlättar personalens arbete och säkerställer de äldres hälsa och välmående?

Vi anhöriga kunde se att personalen gjorde sitt bästa under omständigheterna, men ändå står vi med facit i hand: min pappa och många andra på äldreboenden har dött i covid-19.

Det är svårt att hitta ord inför den katastrof som vi anhöriga står med nu.

Mitt hjärta är splittrat i tusen bitar, av förlusten, men också på grund av omständigheterna för min pappas bortgång.

Hur många äldre har behövt dö i förtid på grund av covid-19 och brister i äldreomsorgen?

Det har både skrivits och pratats en del om misslyckandet i äldreomsorgen men ändå saknar jag det ramaskri som borde vara reaktionen på att så många äldre gått bort för tidigt.

Det är en känsla av ålderism som tyvärr smyger sig på. Samhället ser på äldre, sjuka personer som om det “ändå var dags”, fast många av de som nu drabbades av sjukdomen ändå kunde ha levt vidare kanske i månader eller år.
Om bristerna i äldreomsorgen inte funnits hade många äldre levt i dag.

Jag skriver den här texten i ren förtvivlan och en känsla av att alldeles för lite görs för att se till att inga fler ska drabbas på det sättet som min pappa.

Jag önskar ingen att gå igenom den fruktansvärda sitsen att behöva sitta bredvid sin älskade anhörig i full skyddsutrustning i dagar i sträck medan denne sakta dör ifrån dig.

Det är ett scenario som ingen borde behöva bevittna.


Min önskan nu är att:

  • Regeringens kommission över hur landet hanterat covid-19 ska ta in anhörigas berättelser för att samla in viktig information och våra vittnesmål.
  • Regionerna underlättar testning av covid-19 både hos personal och allmänhet så vi som samhälle kan säkerställa att vi vet vilka som har smittan och att dessa personer ska ges adekvat råd, stöd och sjukvård vid behov, för att inte fler ska smittas.
  • Kommunerna förbättrar sitt arbete inom äldreomsorgen markant, det går inte att behandla äldre människor så ovärdigt som skett under denna pandemi.


Kukkamariia Valtola Sjöberg, dotter till Abraham


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.