Hyrpersonal håller på att knäcka svensk vård

Debattörerna: Utvecklingen måste brytas – här är sex åtgärder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-04-26

När kostnaderna ökar för inhyrd personal blir det mindre pengar över till vård. Det är dags att fokusera på upphandlingen, och ändra avtalen, skriver Johan Enfeldt och Lisa Pelling.

DEBATT. På fem år har kostnaden hyrpersonal i vården nästan fördubblats från 2,8 till 5,4 miljarder kronor. Kostnaden för inhyrda sjuksköterskor ökar mest.

Konsekvenserna är dyrare vård, bristande kontinuitet i vården och sämre arbetsmiljö. Situationen är ohållbar. Ändå har utvecklingen inte kunnat brytas. I en ny rapport från Arena Idé visar vi att alldeles för lite fokus lagts på hur det faktiskt går till när hyrpersonal upphandlas.

I dag görs upphandlingen av hyrpersonal med ramavtal som gör det enklare att hyra personal än att anställa. Ramavtalen gör att sjukhusens och vårdcentralernas pressade personalchefer slipper ägna tid åt platsannonser och anställningsintervjuer, och de slipper arbetsgivaransvaret, som ansvar för kompetensutveckling.

Men den viktigaste orsaken till att bemanningsföretagen kan erbjuda skyhöga löner är att ramavtalen gör bemanningsbranschen mycket lönsam. I andra branscher används bemanningsföretag för att sänka kostnader. Inom vården är bemanning med hyrpersonal tvärtom extremt kostnadsdrivande.

I dag är folkvalda politikers insyn i upphandlingar av hyrpersonal ofta begränsad till att initiera upphandlingen. Efter det tar opolitiska tjänstemän över.

För att garantera en stabil och kostnadseffektiv personalförsörjning i vården måste ansvariga politiker ta kontrollen.

Även fackförbunden måste kliva fram och använda sitt inflytande för att påverka upphandlingarna, eftersom de på ett avgörande sätt påverkar den anställda personalens arbetsmiljö och löneutrymme.  

I rapporten ger vi sex konkreta råd till regionpolitiker.

Ställ krav. Kräv kollektivavtal.

De avtal vi granskar i rapporten innehåller till exempel ersättning för obekväm arbetstid enligt kollektivavtal, utan att ramavtalet ställer krav på att teckna kollektivavtal. Företag som saknar kollektivavtal har därför inget krav på sig att betala ut ersättning för obekväm arbetstid, utan kan välja att behålla pengarna.

Kräv lägre priser för längre uppdrag. I det privata näringslivet får en specialist som hyrs in för ett kortare uppdrag mer per timme än när samma specialist hyrs in för ett halvår. Ett långvarigt uppdrag ger fördelar för bemanningsföretaget i form av förutsägbarhet, stabila intäkter och minskade försäljningsomkostnader. Rapporten visar att regionerna nästan alltid betalar samma pris per timme, oavsett hur lång tid uthyrningen pågår.

Kräv leveranskapacitet. Bemanningsföretagen kan tacka nej till uppdrag, även om de omfattas av ett ramavtal. De behöver aldrig riskera överkapacitet, vilket också bidrar till bemanningsföretagens lönsamhet.

Anställning ska alltid vara första alternativet – inhyrning av personal ska vara undantag.

Kräv att inhyrning endast får ske på korta kontrakt, och kräv att försök att anställa alltid ska göras först. Inhyrning av personal ska kräva godkännande högre upp i organisationen än en anställning. Underlätta administrationen vid anställningar.

Besluta att nuvarande avtal inte kommer att förlängas.

Förbered nästa avtalsomgång, oavsett om avtal ska tecknas eller ej.

Helst ska nya avtal undvikas, men om det inte går måste bättre avtalstext finnas förberedd. När tjänstemännen väl står i sammanträdesrummet och säger att det är dags att göra en upphandling är det i allmänhet för sent.

Sätt stopp för användning av underleverantörer och F-skattare.

I dag kan bemanningsföretagen kringgå anställningsvillkor enligt kollektivavtal genom att använda underleverantörer eller personer som arbetar mot faktura, så kallade F-skattare. När bemanningsföretagen använder underleverantörer istället för att själva anställa personal innebär det att de slipper ansvar för sådant som sjuklönekostnader och rehabilitering, och de behöver inte ta hänsyn till lagen om anställningsskydd. Bemanningsföretagen ska inte tjäna pengar på att inte ta arbetsgivaransvar.

Minska andelen visstidsanställda – anställ personal i en personalpool i stället.

Trots att det råder brist på personal i vården är påfallande många idag anställda på tillfälliga kontrakt.

Rapporten ger även konkreta råd till fackligt förtroendevalda. Det är dags att facket ryter ifrån. Halva kostnaden för en hyrsjuksköterska är en ren merkostnad som belastar löneutrymmet för övriga sjuksköterskor.

Detta måste tas upp i lokala löneförhandlingar och i centrala avtalsförhandlingar. Avtalen bör prioritera fast anställd personal, och innehålla kompensation för merarbete när tillfällig personal hyrs in.

När kostnaderna ökar för inhyrd personal blir det mindre pengar över till vård. Dessutom försämras arbetssituationen för den ordinarie personalen av de ständigt måste lära upp nya, inhyrda kollegor. Det är dags att fokusera på upphandlingen, och ändra avtalen.


Johan Enfeldt, författare till rapporten ”Hyrsjuksköterskor i vården – hur det gick till när politikerna tappade kontrollen och hur beroendet av hyrsjuksköterskor kan brytas”. Tidigare landstingspolitiker i Uppsala (L)
Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef på tankesmedjan Arena Idé


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.