Den gömda välfärden gör de fattiga fattigare

Debattören: Vi måste syna modeller som sysslar med statligt sponsrade särlösningar för de rika

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-08-01 | Publicerad 2018-07-30

Alltid samma morgonrusning under mina år i Zimbabwe och Nicaragua: från de rika förorterna en karavan av blänkande stadsjeepar på väg mot Harares och Managuas stadskärnor. Åt andra hållet lastbilsflak med trädgårdsmästare, vakter och pigor med arbetsliv som gick ut på att putsa och feja i de rikas hem och trädgårdar.

Arbetsgivarorganisationen Almega vill införa ett HEM-avdrag där tjänsterna inte ska definieras från politiskt håll, utan det ska vara upp till ”köpare och utförare att komma överens”.

Almega säger att ”Målet med vårt förslag är att skapa möjligheter för en HEM-bransch att växa fram”.

Det är en särskild HEM-bransch som avses. En HEM-bransch där vissa samhällsgrupper vallfärdar till andra samhällsgruppers hem, oftast när dessa inte är hemma. Siffror från Statistiska centralbyrån visar att 20 procent av de boende i den välsituerade stockholmska stadsdelen Karlaplan utnyttjar rutavdraget, medan motsvarande siffra för Fittja är 0,3 procent.

Fittjaborna gör inga rutavdrag. Fittjaborna gör rutarbeten. Fittjaborna transporterar sig till våningarna på Karlaplan och till villorna i Danderyd.

Almega vill utöka denna pendeltrafik genom avdrag för matlagning, planering och anläggning av trädgård, grovstädning, hämtning av återvinning, inredning av hemmet, hustillsyn vid resa, skötsel och passning av djur för att ge bara några exempel.

Med Almegas hemavdrag ska vissa medborgare få dra av 100 000 kronor per person och år. Allianspartierna har inspirerats av förslaget och kräver samfällt att rutavdraget höjs till 75 000 kronor. Det innebär en tredubbling för alla som är under 65 och en ökning med 25 000 kronor för alla som är över 65 år.

Det är den gömda välfärden vi ser växa fram. Eller ser vi den verkligen? Nej, den gömda välfärden gör skäl för namnet: den smyger sig fram och omformar vår välfärdsmodell och vårt sätt att tänka kring välfärd.

Den gömda välfärden kretsar kring omvänd behovsprövning; en som riktas till de mer välbeställda skikten av befolkningen. Dessa grupper får statligt stöd för att konsumera välfärd, samtidigt som de mindre välbeställda är reellt och formellt utestängda från de statliga stödåtgärderna.

Den gömda välfärden har vuxit sig stark i välfärdsmodeller som är raka motsatsen till den svenska välfärdsmodellen. Den gömda välfärden frodas i ett klimat av ökade klyftor (som vi haft i Sverige sedan 1980) där den parasiterar på den traditionella, synliga välfärden.

Ett av få försök att bromsa utvecklingen är den lag om förmånsbeskattning av privata sjukvårdsförsäkringar som trädde i kraft 1 juli i år.

Den nya lagen innebär att försäkringstagarna får betala fullt pris för sin försäkring. Det betyder att staten inte längre sponsrar den som tar en genväg till en sjukvård som enligt lag ska vara lika för alla.

Men på ett av den privata välfärdsindustrins hundratals seminarier i Almedalen hörde jag Moderaternas Lotta Finstorp lova, dyrt och heligt, att lagen ska rivas upp efter höstens val.

Det är dags att syna den gömda välfärden. Dags för en öppen debatt om vilken modell som passar ett av världens mest utvecklade länder: en tudelad välfärd med statligt sponsrade särlösningar för de rika, eller en gemensam välfärd där endast det bästa är gott nog åt folket?


John Lapidus, doktor i ekonomisk historia och författare till boken ”Vårdstölden: hur den privata välfärden tar från det gemensamma”

Läs hela debatten här


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln