Pensionssystemet är orättvist – in i döden
Klas Åmark: Fattigpensionärer måste får mer än deras avgifter ger dem rätt till
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-06-21
DEBATT. Kvällstidningarnas fylls med nyheter om pensionerna. Det handlar om de många fattigpensionärerna, om hur låga pensionerna är och att de inte räcker till för att ge särskilt äldre kvinnor en rimlig levnadsstandard.
Kritiken mot de låga pensionerna följs upp med krav på ett nytt pensionssystem. Politikerna är för visso beredda att göra åtminstone något åt pensionerna, men deras förslag leder knappast till att medborgarna blir nöjda.
Politikerna ser gärna problemet som rent ekonomiskt och söker efter lösningar inom ramarna för det nuvarande pensionssystemet. De är beredda att stödja kortsiktiga lösningar som att höja garantipensionen och bostadstillägget och de vill gärna höja pensionsåldern.
Men de är normalt inte beredda att rubba de grundläggande principerna för pensionssystemet.
För de missnöjda pensionärerna handlar problemen med pensionssystemet inte bara om pengar – det handlar också om moral och rättvisa.
Lågbetalda kvinnor som slitit och kämpat i ett långt arbetsliv vill inte ha ”nådepengar”, de efterfrågar inte högre garantipensioner och bostadstillägg. De anser att pensionerna ska vara så stora att de ger en rimlig levnadsstandard för dem som haft låg lön under ett långt arbetsliv.
Inte vill de tvingas att arbeta längre heller – många med arbetaryrken blir så fysiskt utslitna att de inte orkar arbeta längre.
Högavlönade tjänstemän å andra sidan klagar inte, de får frikostiga pensioner, de är betydligt oftare män än kvinnor – arbetsmarknadens hierarkiska ordning reproduceras av pensionssystemet och förlänger orättvisorna intill döddagar.
En viktig princip i pensionssystemet är att var och en ska få den pension som man betalat in avgifter för. Pensionerna ska inte användas för att omfördela inkomster mellan pensionärerna eller rätta till andra orättvisor på arbetsmarknaden.
Sedan pensionssystemet sjösattes har ojämlikheterna då det gäller löner och inkomster ökat avsevärt i Sverige. Nu behöver man bryta med just den här principen.
Det är inte möjligt att ge lågavlönade både en dräglig levnadsstandard medan de arbetar och en pension de kan leva på.
Pensionssystemet behöver bli omfördelande så att fattigpensionärerna får mer i pension än vad deras avgifter ger dem rätt till.
Den offentliga debatten handlar främst om det statliga inkomstpensionssystemet, men de orättvisa pensionerna beror i stor utsträckning på de kollektivavtalade tjänstepensionerna som arbetsmarknadens parter förhandlat fram.
De högavlönade tjänstemännen, representerade av PTK, har lyckats skaffa sig orimliga pensionsförmåner.
Sverige är det enda av 43 OECD-länder där man får mer i pension för den högre delen av lönen än för den lägre delen. Vill man ha ett rättvist pensionssystem måste man göra något åt detta. Tjänstepensionerna bidrar till ökande klyftor och behöver därför omförhandlas.
En fördel med det nuvarande inkomstpensionssystemet är att det är ekonomiskt hållbart på lång sikt och oberoende av staten hävdade politikerna. Men så är ingalunda fallet.
De som förvärvsarbetar betalar sju procent av förvärvsinkomsten i allmän pensionsavgift. Fast i själva verket betalar de inte någon avgift alls. De skattskyldiga får nämligen en skattereduktion med 100 procent av avgiften. Den skattereduktionen har ökat från 87 miljarder 2010 till 128 miljarder kronor år 2020.
Så trots att ålderspensionssystemet kostar staten enorma pengar envisas Finansdepartementet med att kalla det ”Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget”. En trollerikonst i den högre skolan. Pensionssystemet hotar att bli en gökunge i välfärdsstatens bo.
Klas Åmark, professor emeritus i historia
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.