Slaveriet avfärdas som ”världens äldsta yrke”
KD: Nu krävs krafttag från domstolarna mot sexköpen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-05-19
DEBATT. Natasja Tenjeva från S:t Petersburg var bara tonåring när hon kidnappades och systematiskt bröts ned med våldtäkter och misshandel. Efter en tid som sexslav i Litauen hamnade hon i Sverige, där hennes kropp såldes till oräkneliga svenska män.
Det var här i Sverige hon befriades, i samband med en polisrazzia mot lägenhetsbordellen där hon hölls fången. De vidriga detaljerna i Natasjas historia kan läsas i hennes bok ”Såld”, som gavs ut 2007.
Att Natasja hamnade i Sverige kan ha blivit hennes räddning. Vid den tiden var vi fortfarande ganska ensamma om att ha en lagstiftning som kriminaliserar torskar och hallickar men inte dömer den prostituerade, som oftast redan är oerhört utsatt.
Den lagstiftningen har nu drygt tjugo år på nacken, men fortfarande är det få som döms för att köpa andra människors kroppar trots att brottet är ganska vanligt. Enligt en rapport från Plattformen Civila Sverige mot människohandel söker allt fler hjälp efter att ha utsatts för människohandel.
Men lagstiftningen och domstolarna har inte förmått hålla samma tempo som sexslavhandlarna.
När den svenska sexköpslagen infördes 1999 var maxstraffet sex månaders fängelse. 2001 slog Högsta domstolen fast att normalstraffet skulle vara dagsböter.
Man skulle alltså kunna köpa andra, ofta tillfångatagna, människor utan att själv behöva tillbringa en enda dag bakom galler.
2011 höjde alliansregeringen, där vi kristdemokrater ingick, maxstraffet till ett års fängelse. Men fortfarande bedömer domstolarna, efter HD:s vägledande dom, att normalstraffet ska vara böter.
Det säger något. Det säger hur lätt sexslaveriet avfärdas som ”världens äldsta yrke”. Om hur synd det är om den som åker fast och därmed skämmer ut sig. Även när lagstiftarna valt att poängtera brottets allvar har det inte gett något genomslag i domstolarna. Straffskärpningen 2011 fick i princip noll effekt.
Tyvärr har även regeringen legat på latsidan. 2016 föreslog en utredning att sexköpslagen skulle gradindelas, alltså att det både ska finnas ”normalt” och grovt sexköp.
Detta för att den tidigare straffskärpningen inte fått önskad effekt. Men såväl justitieminister Morgan Johansson (S) som jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) har låtit utredningen samla damm sedan dess.
Det duger inte. Straffen för sexköp måste skärpas. Bäst före-datumet på myterna om ”den lyckliga horan” och ”den ovetande kunden” passerades för länge sedan.
Typiskt nog har det varit svårt att få till en debatt om detta, ända tills det dök upp en kändis att hänga upp frågan på. Men detta handlar inte om en man, utan om tiotusentals kvinnor. Mellan 2015 och 2016 registrerades omkring 20~000 offer för trafficking i EU, varav de flesta utnyttjades för sexuella ändamål. Mörkertalet är sannolikt stort.
Vi vägrar acceptera detta. De kunder som kyligt köper människohandlarnas tjänster ska veta att även de riskerar fängelse när de väljer att begå sina brott.
Men ingen straffskärpning får effekt om brottet inte uppdagas. Det måste alltså till betydligt fler poliser än idag om torskarna ska hamna i fisksumpen och deras offer ska få frihet, hjälp och upprättelse.
Såväl lagstiftare som domstolar har vilat länge nog. Nu krävs krafttag och det är bråttom.
Fråga Natasja Tenjeva.
Ebba Busch, partiledare Kristdemokraterna
Andreas Carlson, rättspolitisk talesperson (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.