Ni sparar på äldre – satsar på invandring

SD: Märkliga prioriteringar i regeringens vårbudget

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-04-13

Den dyrköpta läxan är att omfattande integrationsprojekt inte är lösningen på de problem Sverige upplever efter de senaste årens omfattande asylinvandring, skriver Henrik Vinge (SD).

DEBATT. I sin vårbudget genomför regeringen nedskärningar på flera viktiga områden. Äldreomsorgen drabbas hårdast. Där tar man bort 310 miljoner som var öronmärkta för att öka antalet anställda inom hemtjänsten. Från psykiatrin tar man 90 miljoner och polismyndigheten drabbas av en nedskärning på 232 miljoner.

Detta är mycket märkliga prioriteringar i tider då brottsligheten ökar, antalet äldre blir fler och psykisk ohälsa bli allt vanligare, inte minst bland unga kvinnor.

Pengarna man sparar satsar regeringen bland annat på mer invandring och dyra integrationsprojekt.

Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag kostar ungefär fem miljarder varje år och syftar till att hjälpa nyanlända asylsökande till arbete och utbildning. Trots brinnande högkonjunktur och omfattande subventionering var det färre än hälften av deltagarna som efter två år lämnade etableringsuppdraget för arbete eller utbildning. Andelen som lämnar etableringsuppdraget för ett riktigt arbete utan statlig subvention är skrämmande låg, ungefär fem procent.

Tyvärr är resultaten sällan bättre än så här när det gäller integrationsprojekt. Kostnaderna är höga men det blir sällan mer än en tummetott. Alltför ofta går pengarna upp i rök.

Ett av de mer anmärkningsvärda exemplen är förstås den rikskända kamelparken i utanförskapsområdet Angered som skulle finansieras med pengar från Arbetsförmedlingen och Göteborgs stad. Bakslagen inleddes då Livsmedelsverket varnade för att det inte finns något vetenskapligt stöd för att kamelmjölk kan bota cancer. De femtonhundra liter som köpts in blev svårsålda. Fyra år senare har det fortfarande inte byggts någon kamelpark. Kommunen ville så småningom ha tillbaka sina pengar, någonting som skulle visa sig lättare sagt än gjort.

Även om dessa exempel är skrämmande, är de tyvärr också talande för hur svensk integrationspolitik har bedrivits. Staten blir häpnadsväckande slarvig och godtrogen så fort orden ”invandring” och ”integration” är inblandade. Den dyrköpta läxan är att omfattande integrationsprojekt inte är lösningen på de problem Sverige upplever efter de senaste årens omfattande asylinvandring.

I stället måste vi förstå att den avgörande faktorn är asylinvandringens storlek. Det är genom den man kan reglera kostnader, utanförskap och integrationsproblem. Det är här man ska lägga resurser, på gränskontroller och på hjälp i närområdet, så att färre känner ett behov av att ta sig till Europa.

Sverige behöver också blir bättre på att ställa krav. Vi behöver vara tydliga med att den som kommit till Sverige förväntas ta seden dit han eller hon har kommit. Man förväntas ta till sig och respektera de seder och bruk som gäller här och att göra vad man kan för att lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället.

Vi ska hjälpa till med detta men på ett sätt som inte är orimligt kostsamt eller går ut över vår egen välfärd och trygghet.


Henrik Vinge, Vice gruppledare och Integrationspolitisk talesperson (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.