Skev syn på samtycke i nya ”Paradise hotel”

Straffrättsexpert: Produktionsbolaget förstår inte svensk sexualbrottslagstiftning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är visserligen positivt att något görs åt den kritik som tidigare riktats mot ”Paradise hotel” – men konceptet ”supersamtycke” faller platt. Åtminstone ur ett juridiskt perspektiv, skriver straffrättsexperten Dennis Martinsson.
Det är visserligen positivt att något görs åt den kritik som tidigare riktats mot ”Paradise hotel” – men konceptet ”supersamtycke” faller platt. Åtminstone ur ett juridiskt perspektiv, skriver straffrättsexperten Dennis Martinsson.

DEBATT. Den omtalade dokusåpan ”Paradise hotel” skakades under våren 2021 av att två kvinnliga deltagare anklagade en manlig deltagare för sexuella övergrepp.

En förundersökning inleddes och produktionsbolaget valde att lägga ned programmet.

Nu till hösten återuppstår dokusåpan – nu under namnet ”Paradise” med ny programledare och ett nytt inkluderande sätt, där parkonstellationerna kan bildas på vilket sätt som helst.

En annan nyhet är att produktionsbolaget under den nya säsongen har infört ett så kallat ”supersamtycke”.

Det betyder att en deltagare i programmet som vill ha någon form av sex med en annan deltagare ska gå ut ur rummet och säga till någon i produktionen att han eller hon verkligen vill ha sex.

Ur ett rent straffrättsligt perspektiv är detta så kallade ”supersamtycke” mycket märkligt. Det är tveksamt om produktionsbolaget med detta verkligen kan sägas ha förstått vad det innebär att ge sitt samtycke till att fritt delta i ett sexuellt sammanhang.

För det första ska sägas att Sverige, bland annat efter #metoo, uttryckligen år 2018 fick en sexualbrottslagstiftning som är byggd på frivillighet. Eller i mer vardagligt tal: en samtyckeslag.

Det betyder exempelvis att brottet våldtäkt anger tre situationer där man aldrig kan delta frivilligt i en sexuell akt.

Som exempel anges där att någon aldrig frivilligt an delta i någon form av sexuell aktivitet om han eller hon är berusad. Här hittar man första skälet till att vara tveksam till ”supersamtycke”.

I tidigare säsonger av ”Paradise hotel” har exempelvis alkoholen flödat. Under förutsättning att så sker också under den nya säsongen av ”Paradise”, betyder det att en deltagare som är berusad av alkohol enligt gällande svensk lag inte frivilligt kan delta i en sexuell aktivitet.

Men det mest uppenbara skälet till att starkt ifrågasätta om detta ”supersamtycke” verkligen juridiskt är korrekt, är att den som frivilligt deltar i en sexuell aktivitet med en annan person givetvis på något sätt ska förmedla det till den potentiella sexpartnern.

Därför är upplägget att en deltagare som frivilligt vill ha sex med en annan deltagare ska gå ut ur rummet och meddela detta till någon i produktionsbolaget. Det är inte så ett frivilligt deltagande fungerar.

Frågan om ett deltagande i en sexuell aktivitet är frivilligt eller inte i juridisk mening ska givetvis – på något sätt – förmedlas eller signaleras till den person som man vill (eller inte vill) ha sex med.

Som den svenska lagen ser ut behöver man inte uttryckligen säga ”ja”, men om man utifrån kroppsspråk och minspel tydligt signalerar att man deltar frivilligt kan det räknas som ett frivilligt deltagande i juridisk mening.

Redan här faller alltså ”supersamtycket” på sitt eget grepp: att säga till en person bakom kameran som arbetar för ett produktionsbolag att man vill ha sex med en annan deltagare kan knappast vara giltigt eftersom det på något sätt ska framgå för just den man har sex med.

Dessutom kan det frivilliga deltagandet givetvis förändras under en sexuell aktivitet. Och den rätten tillkommer bara den som själv deltar i en sexuell aktivitet, inte ett produktionsbolag.

Det är visserligen positivt att något görs åt den kritik som tidigare riktats mot dokusåpan, men konceptet ”supersamtycke” faller platt. Åtminstone ur ett juridiskt perspektiv.

Men det uppvisar också en fortsatt tondövhet i förhållande till den sexuella självbestämmanderätten och integriteten.


Dennis Martinsson, universitetslektor i rättsvetenskap, jur dr i straffrätt vid Stockholms universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert: