Äldreomsorgen är inte en integrationsåtgärd

SD: Personal inom äldreomsorgen ska vara certifierade och behärska svenska språket väl

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-05-20 | Publicerad 2020-04-17

Personal inom äldreomsorgen ska vara certifierade och behärska svenska språket väl i tal och skrift. Detta ska vara ett krav vid anställning. Det är en fråga som vi driver både i Uppsala kommun och i Sveriges riksdag, skriver Ann-Christine From Utterstedt, Linnea Bjuhr och Anders Sehlin (SD).

DEBATT, För en tid sedan publicerade fackförbundet Kommunal en rapport som visar att problemen med språkförbistringen inom äldreomsorgen i Sverige är stora. Det handlar bland annat om personal som inte förstår varandra och brukare vars behov och önskemål inte blir tillgodosedda på grund av att de inte kan göra sig förstådda.

Problemen känns igen även i Uppsala. På flera håll i kommunen vittnar äldre, närstående och personal om så dåliga kunskaper i det svenska språket att det är svårt att bedriva vård på ett fullgott sätt.

Bilden av att språkkunskaper är viktiga delas åtminstone retoriskt av minoritetsstyret, men verkligheten visar tyvärr något annat. Caroline Hoffstedt, ordförande i äldrenämnden, skriver i ett interpellationssvar den 14 februari 2020 ”att våra medarbetare behärskar det svenska språket är oerhört viktigt för att kunna ge en god och trygg omsorg till Uppsalas äldre”.

Dock framkommer också att kunskaperna i vårt svenska språk ibland är så låga att man behöver använda sig av språkombud och språkstöd. Att det ens är nödvändigt påvisar med all tydlighet det behov av kompetenshöjning som faktiskt finns.

I dagsläget är det upp till arbetsgivaren att bedöma om medarbetaren har tillräckligt goda kunskaper för att kunna utföra sitt arbete på ett korrekt sätt. Detta leder automatiskt till olika lägstanivåer i vilken kunskap i det svenska språket den arbetssökande besitter, beroende på vem som gör bedömningen som riskerar att endast ske på en godtycklig grund.

Kommunen behöver här ta sitt ansvar och sätta upp tydliga regelverk för vilken kunskap man förväntas inneha för att vara anställningsbar. Det fungerar uppenbarligen inte i dag, varken i Uppsala eller i resten av Sverige.

Att personal kan förstå och göra sig förstådd är en grundläggande förutsättning för att alla som behöver vård och omsorg ska kunna känna sig trygga i sin vardag. Detta gäller inte minst en äldre människa som kanske också drabbats av demenssjukdom eller nedsatt hörsel.

Den statliga myndigheten IVO har dessutom pekat ut dåliga kunskaper i svenska språket hos hemtjänstpersonal som ett riskområde som kan leda till kvalitetsproblem, felaktigt utförd omsorg och i värsta fall rena vårdskador.

Hur ska en anställd som saknar förmåga att varken göra sig förstådd eller att förstå brukaren, uppfatta, förstå och utvärdera tidiga tecken på exempelvis en stroke?

Problemen med språkförbistring inom äldreomsorgen är dock inget nytt fenomen. Redan 2007 larmade äldrevårdsinspektörer i Stockholms stad om att en stor del av de som arbetade inom omsorgen i Stockholm hade så dåliga kunskaper i svenska språket att de inte borde ha anställts överhuvudtaget.

Sedan dess har liknande rapporter avlöst varandra. Trots detta har problemet med bristande kompetens alltså inte åtgärdats. Uppsala är inget undantag. De styrande tar uppenbarligen inte de äldres välmående på allvar.

Kärnan i den inställningen ligger i att man på flera håll i landet har betraktat arbete inom äldreomsorgen som ”enkla jobb” där framförallt nyanlända får möjlighet att lära sig språket. Det tycks ofta vara viktigare att se till att de nyanlända kommer i arbete än att de äldre bemöts på ett sätt som de har rätt till och förtjänar. Det är en inställning vi är starkt kritiska till.

Personal inom äldreomsorgen ska vara certifierade och behärska svenska språket väl i tal och skrift. Detta ska vara ett krav vid anställning. Det är en fråga som vi driver både i Uppsala kommun och i Sveriges riksdag.

Vår uppfattning är att våra äldre förtjänar att känna sig trygga, förstådda och väl omhändertagna i sin vardag. Allt annat är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.


Ann-Christine From Utterstedt, Riksdagsledamot i Socialutskottet (SD)
Linnea Bjuhr, Gruppledare SD Uppsala (SD)
Anders Sehlin, ledamot äldrenämnden (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här