Muslimer måltavlor när moralismen styr

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-06-29 | Publicerad 2016-06-28

Debattören: Lyssna på de religiösa organisationerna i stället – det är nödvändigt

Just nu riktar debatten in sig på muslimer. Men de religiösa organisationernas insats är ovärderlig och bör inte förhindras eller hetsas emot, skriver debattören.

DEBATT. En olycklig trend har börjat sprida sig sedan ett par år tillbaka, en trend som Sverige länge var förskonad från. Men det senaste året har debatten om svenska värderingar tagit avsevärd fart. Det riskerar att sätta en redan ömtålig balansgång ur spel och leda till konsekvenser vi inte har råd med, speciellt i dessa orostider.

Det är lätt att vilja samla sig runt centrala symboler och idéer när världen brinner runt omkring, men det måste ske balanserat och med eftertanke. Vissa grupper blir lätt måltavlor, och uppdelningen ”vi” mot ”dem” är en av de negativa konsekvenserna, som skadar hela grunden samhället bygger på. Är debatten behövlig? Ja, men den behöver vara konsekvent och insiktsfull.

Nu så inriktar den sig mer och mer på muslimer, som i och med med kriget mot terrorn och Da'esh (IS) uppkomst hamnat i fokus i debatten om extremism och radikalism. I samband med det så höjs rösterna och kraven på motåtgärder mot dessa företeelser, legitimt så, men i processen att nå nationell säkerhet så måste säkerhetsfrågan få vara prioriterad, inte den moralistiska aspekten, allt annat vore naivt.

Att låta debatten styras av ideologi och framförallt moralism kan vara direkt farligt för den säkerhetspolitiska aspekten.

Flera internationella studier, bland annat brittiska tankesmedjan Demos rapport ”The Edge of Violence” men även brittiska MI5 och svenska Säkerhetspolisens rapport om våldsbejakande islamistisk extremism framhåller vikten av att föra dialog och arbeta med religiösa aktörer som besitter relevant kunskap.

Att då, mitt i orostiderna, försöka förhindra religiösa aktörer från att bidra med i vissa fall livsavgörande insatser, är inget annat än fel.

De av oss som genom egen erfarenhet eller bra nätverk vet hur läget ser ut ”på marken”, bortom sammanträdesrum, retorik och redaktioner, vet hur orealistisk en sådan världsbild är. Den skadar mer än den hjälper och orsakar problem för viktiga aspekter av samfundens interna arbeten mot extremism i segregerade områden.

Det pågår för närvarande ett aktivt gräsrotsarbete bland religiösa organisationer mot företeelser som extremism och radikalisering, som jag skulle vilja hävda uppvisar bättre resultat än kommunala handlingsplaner så till den grad att olika skuggprogram tagits fram. Dessa uppmärksammas dock inte då det för det mesta sker inofficiellt och i mer slutna sammanhang. De religiösa organisationernas insats är ovärderlig och bör inte förhindras eller hetsas emot.

Då kanske någon invänder att det rör sig om grupper med i vissa fall konservativa tolkningar, som skiljer sig från accepterade normer, och att det är sorgligt att de får fäste i samhället, och därför bör motarbetas.

Utan tvekan finns det grupper vars agendor starkt måste motarbetas, och det är inte de som är föremål för diskussionen, men det är då viktigt att poängtera att debatten om värderingar inte bör förhindra arbete mot våldsbejakande extremism, en åsikt som har stöd i flera internationella studier, bland annat i ovan nämnda från Demos. Och att det är väldigt viktigt att skilja på grupp och grupp, för alla är inte likadana, och kan inte dras över en kam.

Viktigt debatt? Mycket – och plågsam, men den måste föras i separata delar. Ett bra råd är därför att inte använda halmgubbeargument utan ta debatten direkt med de religiösa aktörerna, då de oftast är villiga att argumentera för sina ståndpunkter.

Debatten kommer att fortsätta, vilket är positivt, men säkerhetsfrågorna är viktigare än politiska poäng. Därför bör man bita i det sura äpplet, prioritera nationell säkerhet i enlighet med empiriskt bevisade internationella riktlinjer och resultat, ha en pragmatisk hållning och i slutet av dagen värna säkerhet, inte retorik.

Gibril Fodor

Debattör med inriktning säkerhetspolitik

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.