Därför dömdes inte männen för våldtäkt

Advokat efter Fittjadomen: Så fungerar en rättsstat

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-12-22 | Publicerad 2017-12-21

Jag har läst domen och även om det är vidrig läsning så förstår man när man läser den hur tingsrätten har kommit fram till slutsatsen att frikänna männen, skriver Tove Rhudin Nichols.

DEBATT. Som advokat har jag fått många frågor om hur det är möjligt att de tilltalade i Fittjavåldtäktsmålet kunde frias. Det här är en sammanfattning av vad jag har svarat.

Först; det är inte konstigt att folk reagerar. Det råder ingen tvekan om att det som åklagaren och kvinnan påstår att kvinnan ska ha utsatts för är vidrigt och att det juridiskt sett är en grov våldtäkt.

Liksom i alla brottmål så är det åklagaren som måste bevisa att det har gått till precis på det sätt som åklagaren påstår. Det är åklagaren som har bevisbördan.

Jag har läst domen och även om det är vidrig läsning så förstår man när man läser den hur tingsrätten har kommit fram till slutsatsen att frikänna männen.

Tingsrätten uttalar i domen upprepade gånger skarp kritik mot utredningen i målet. Det framstår som att förundersökningen är usel. Det gick t ex tio månader innan man besökte det aktuella trapphuset, kvinnans utpekande av de misstänkta har varken gått till eller dokumenterats på rätt sätt osv.

Kvinnan har också, enligt tingsrätten, lämnat uppgifter som är motstridiga och hennes berättelse innehåller svårförklarliga inslag. Även kvinnan har varit kritisk mot polisutredningen, hon menar bland annat att det hon berättat för polisen inte har återgetts riktigt.

Med den utredning som finns i målet menar tingsrätten att åklagaren inte har bevisat att det gått till på det sätt som åklagaren hävdar och då måste tingsrätten ogilla åtalet – och frikänna männen.

Det här har många människor jättesvårt att acceptera. Till och med kvinnans målsägandebiträde verkar ha svårt att se kopplingen, Elisabet Massi Fritz går nämligen ut i media och kritiserar både utredningen och tingsrättens dom. Det är jättekonstigt.

Jag försöker om och om igen förklara så pedagogiskt jag kan.

Om en person är jättejätteduktig på att köra bil så kräver vi i vårt system ändå att den personen bevisar det genom att klara teoriprov och uppkörning och få ett körkort. Om personen inte bevisat att den kan köra bil och fått körkortet så accepterar vi inte att den är ute och kör på våra vägar, eller hur?

Eller. Om en lärare i matte vet att eleven är svinduktig så räcker inte det för att läraren ska ge eleven betyget A, eleven måste nämligen BEVISA att den är duktig genom att skriva prov, delta i undervisningen, prestera inlämningsuppgifter och så vidare.

Skälet till att männen frikändes är för att domstolen inte får döma någon när det inte finns tillräcklig bevisning. Så fungerar en rättsstat. Föreställ er det omvända, att domstolen får döma människor för allvarlig brottslighet trots att det inte presenteras någon bevisning mot dem!

En rådman skrev häromdan så här på Twitter:

”Jag vill bara säga en sak. Om jag friar någon trots att jag känner att den personen är skyldig så gör jag det med ett tungt hjärta. Min främsta uppgift är dock att se till att ingen blir dömd på otillräcklig bevisning. Så fungerar en rättsstat.”


Tove Rhudin Nichols, advokat


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln