Elsparkcyklarna är en fara för medborgarna

Jurist: Att Stockholms stad ”inte kan göra något” åt elsparkcyklarna är fel

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-24

Fler städer sneglar mot Stockholm som vägledande i hur frågan om elsparkcyklar bör hanteras. Det är olyckligt när staden själva inte bedriver en politik med medborgarna i fokus, skriver juristen Anna Quarnström

DEBATT. Elsparkcyklarna har på kort tid blivit ett välbekant inslag i stadsbilden. Inte bara i Stockholm utan i allt fler städer runt om i Sverige.

Många har tagit emot elsparkcyklarnas etablering med öppna armar och en okritisk övertygelse om att dessa kommer revolutionera hur vi rör oss i städer. Ansvarig politiker i Stockholm, trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) sade nyligen: ”Det kan vara så att vi befinner oss i en brytningstid för transporter, att vi kommer se en helt annan stad framöver”.

Att elsparkcyklarna förändrat vår stad ser vi mycket riktigt på våra gator. Väldigt lite energi har dock ägnats åt att reflektera kring de problem som den förändrade gatubilden ger. En gatubild som numera har inslag av felparkerade och övergivna elsparkcyklar. Detta har gjort det omedelbart svårare för personer med funktionsnedsättning och äldre att röra sig fritt i staden.

Även nyttjandet av elsparkcyklar har effektivt bidragit till hinder, otrygghet och olyckor. Gatorna ska vara medborgarnas plats. När fick kommersiella företag fritt spelutrymme framför alla medborgares grundläggande intressen?

Fler aktörer ska nu in på marknaden, och tusentals fler elsparkcyklar ska nu placeras ut runt om i Stockholm under sommaren. Hittills har staden tagit situationen med ro. Helldén har tillsammans med företagen skapat en ”avsiktsförklaring” som bolagen ska underteckna. Med detta vill staden få det att framstå som att man tagit i med hårdhandskarna mot problemen.

Helldén påstår samtidigt att staden är bakbunden och saknar andra juridiska möjligheter att agera. Mot den bakgrunden framstår ju såklart det frivilliga avtalet som en vinst. Problemet är bara att detta inte stämmer. Argumentet att Stockholms stad ”inte kan göra något” är felaktigt.

Utöver min roll som ordförande i Funktionsrätt Stockholms stad så är jag även jurist. Jag kan därför konstatera att det finns alternativa vägar för att bekämpa problemet om den ambitionen skulle infinna sig. Låt mig ge några exempel:

  • Staden kan närsomhelst införa lokala ordningsföreskrifter för att meddela de lokala ordningsföreskrifter som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.
  • Staden kan i samarbete med polisen använda sig av ordningslagen och därmed beivra verksamhet som inte används i enlighet med tillstånd eller bedriver en verksamhet som inte överensstämmer med det ändamål som platsen upplåtits för, eller om platsen använts på ett sätt som strider mot det som är allmänt godtagbart.
  • Staden kan också börja tillämpa befintliga lokala trafikföreskrifterna och forsla bort felparkerade fordon.

Så varför påstår politiker i staden att det saknas möjligheter att agera när det inte stämmer? Malmö stad, tillsammans med polisen använder sig av lagstiftningen som finns och flyttar elsparkcyklar som står i vägen. När jag pratar med jurister i staden anser även de att lagstiftningen finns på plats för att vidta åtgärder om så krävs.

Jag vill bo i en stad som visar samma entusiasm över sin uppgift att verka för min rätt att använda stadens gator utan hinder som staden visar entusiasm för de kommersiella aktörer som nu effektivt hindrar den. Jag vill att min stad skyddar min rätt att vara på stadens gator som alla andra med något mer övertygande medel än en papperslapp.

Fler städer sneglar nu mot Stockholm som vägledande i hur frågan bör hanteras. Det är olyckligt när staden själva inte bedriver en politik med medborgarna i fokus.

Anna Quarnström, jurist och ordförande för Funktionsrätt Stockholms stad


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.