I år önskar jag mig en god jul för grisarna

Debattören: Att djuren fortfarande gasas i Sverige är oacceptabelt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-12-22

Överst på min lista finns två önskningar som skulle göra enorm skillnad för väldigt många grisar. Men min önskelista skickar jag inte till nordpolen utan till riksdagshuset, skriver Camilla Bergvall.

DEBATT. Nu när julen närmar sig med stormsteg skriver många på sina önskelistor. Det gör även jag.

Överst på min lista finns två önskningar som skulle göra enorm skillnad för väldigt många grisar. Men min önskelista skickar jag inte till nordpolen utan till riksdagshuset.

Min första önskan är ett förbud mot koldioxidbedövning vid slakt.

Nu tror jag att en del frågar sig om det kan stämma att grisarna fortfarande gasas med koldioxid på slakterierna i Sverige? Och den funderingen är befogad.

I omkring 20 år har det varit känt att koldioxidbedövning har allvarliga brister och det har lika länge rekommenderats att metoden bör bytas ut. Trots det är koldioxidbedövning den vanligaste bedövningsmetoden vid slakt av grisar i Sverige.

Detta trots att grisarna upplever starkt obehag, smärta och andnöd och att det kan ta uppemot en och en halv minut innan de förlorar medvetandet.

Det är helt oacceptabelt att metoden fortfarande är tillåten. Jag vill se att det införs ett slutdatum för när koldioxidbedövning inte längre får användas.

När ansvarig myndighet inte prioriterar djurskyddet behöver våra politiker kliva fram och avsätta pengar till forskning om bättre bedövningsmetoder. Hur många fler miljoner grisar ska behöva gasas till känslor som ångest och rädsla innan frågan om djurskydd vid slakt på allvar hamnar på den politiska agendan?

Min andra önskan för grisarna är att de under sina liv får komma ut och böka och beta i marken. Så som grisar vill och behöver! Det är helt grundläggande för att de ska må bra.

Bara en procent av grisarna i de svenska djurfabrikerna får det i dag. En ynka procent.

Jag riktar även denna önskan till våra politiker. Se till att djurskyddslagens skrivningar om rätt till naturligt beteende och krav på hållning och skötsel i en god djurmiljö där djurens välfärd främjas, återspeglas i praktiken.

Ett grisliv enbart inomhus i trånga boxar på knappt en kvadratmeter per 100-kilosgris, med bara lite eller inget strö på hårt betonggolv, är inget grisliv. En sådan tillvaro är raka motsatsen till främjad djurvälfärd.

Grisar är aktiva och undersökande djur, anpassade för att tillbringa nästan hela dagarna med att utforska sin omvärld med trynet i marken. I djurfabrikerna får de mat bara några gånger om dagen och däremellan finns det ingenting att göra eller undersöka i de små, kala, tråkiga boxarna.

Den bristfälliga miljön leder till att en del utvecklar beteendestörningar, som att bita på andra grisarnas svansar eller på inredningen. Andra blir apatiska av understimulansen.

Det är med andra ord verkligen på tiden att grisarna får rätt att komma ut i en miljö som ger dem möjlighet att vara grisar med allt vad det innebär.

För var och en av oss som inte vill bidra till djurens lidande och död i djurfabrikerna är det enkla valet att inte lägga djuren på tallriken.

Köttkonsumtionen måste minska för att djuren ska kunna få det bättre, det är ohållbart att föda upp miljontals djur i den takt som sker idag och samtidigt se till varje individs välmående.

I år hoppas jag därför att fler än någonsin kommer att fira en grön jul med växtbaserat på julborden, för djurens skull, men också för klimatet och folkhälsan. Djurfabriker har inte en plats i framtiden.


Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens rätt


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.