Lämna Januariavtalet nu ingen räddning för L
L-politiker: Låt oss förhandla sista budgeten med S, C och MP
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-01-19
DEBATT. Öppet brev till liberaler i partiet Liberalerna!
Sveriges inrikespolitik har, som ni vet, förändrats sedan valet 2018 och nya konstellationer har uppkommit, lokalt men också på riksnivå genom januariavtalet (JA).
Många av oss är med rätta frustrerade över partiets låga opinionssiffror. Vi jobbar hårt och gör vad vi kan, men lyfter ändå inte i opinionen.
Därför försöker vi hitta skäl som kan bortförklara väljarnas låga förtroende för oss. En del av oss skyller det hela på JA.
Bara vi lämnar avtalet kommer partiet att lyfta, tror många. Följaktligen letar vissa efter varje liten anledning för att provocera fram en skilsmässa.
Tron på om att Liberalerna återuppstår likt Fågel Fenix bara man lämnar JA är naiv. Man missar att vi under många år tappade i förtroende även när vi styrde i Alliansen.
En del av oss menar att vi är otydliga och borde ge rakare besked i sakfrågor. Det är lite paradoxalt eftersom vår förra partiledare och den före honom tog hem ”priset” i tydlighet i olika frågor. Trots det har vi sjunkit konstant sedan 2002. Jag tycker att partiledningen i dag är ”tydlig” i många frågor.
En del av oss vill redan nu ”parkera” partiet i ett samarbete med enbart M och KD, och gärna med C. Detta trots att det inte var så länge sedan det skrevs artiklar i denna tidning och i andra tidningar runtom i landet om hur viktigt det var att dåvarande Folkpartiet skulle bli mer självständigt i relation till Alliansen och särskilt till Moderaterna.
Lika aningslöst som då menar dagens förespråkare att ett samarbete med M och KD, eller en positionering åt något annat håll, ska rädda partiet.
En del av oss vill att partiet ska utveckla samarbetet inom JA och genomföra ännu mer liberal politik eftersom S så gärna genomför liberal politik för att befästa makten. Men då missar de att ett sådant samarbete försvagar partiet ytterligare om statsministern inte är liberal.
Med detta öppna brev vill jag poängtera att det inte finns några enkla lösningar för ett parti som har så stora problem med självförtroende och självkänsla som dagens Liberalerna.
Vårt problem är internt och beror på att vi under en lång tid av nedgång hanterat det med kortsiktiga drag och försöksballonger i stället för att satsa på sammanhållning och långsiktiga strategier.
Gör vi något förhastat nu, före landsmötet, upprepar vi tidigare misstag vilket kommer att leda till ännu mindre sammanhållning och ännu mera kortsiktighet. Att kalla till ett förhastat ställningstagande (partiråd eller medlemsomröstning) med mantrat ”vi måste ge besked nu”, kommer – är jag rädd – att splittra partiet.
Vi har alla nu ett ansvar att låta partiprocessen med lokalt förankrade diskussioner inför landsmötet ha sin roll och ta sin tid. Det är allvar nu och alla måste axla det ansvaret.
Låt oss fram till landsmötet, då avgörandet om framtiden ska ske, ägna oss åt att bygga partiets självförtroende, stärka självkänslan och utveckla sammanhållningen.
Låt oss formulera idéer och tankar om hur vi som liberaler vill forma Sverige de kommande åren samt locka tillbaka våra klassiska väljare som vi tappat de senaste 10–15 åren.
Vårt parti lockade tidigare Sveriges intellektuella, akademiker, missionsförbundare, småföretagare, lärare m.fl. De röstade på ett parti som visade vägen i viktiga ideologiska frågor. Idag tror några i partiet att vägen framåt först måste asfalteras i blått av M eller i rött av S.
Vart tog Karl Staaffs och Bertil Ohlins parti vägen? Det var ett parti som visade vägen för andra! Om vi ägnar den närmaste tiden åt att utveckla politiken och lämna den självpåtagna hetsen med snabba besked har vi en ärlig chans att lyckas i det kommande valet.
Jag hoppas innerligt att alla tar sitt ansvar nu och inväntar landsmötet. För egen del är jag klar. Jag vill inte medverka till partisplittring och ansluta till något förhastat ställningstagande om JA nu.
Landsmötet är mitt riktmärke. Låt oss förhandla sista budgeten med S, C och MP och ställa alla möjliga liberala krav. Vi har lyckats med det tidigare. När det är klart kan vi visa på våra framgångar och samtidigt visa att vi som parti går att lita på vid överenskommelser.
Därefter är det landsmöte och då kan vi bestämma hur vi gör. Besked till väljarna måste ges utifrån ett helhetstänkande, inte genom slentrianmässiga ställningstaganden.
Mohamad Hassan, kommunalråd, Uppsala (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.