Brottsoffer får inte rätt hjälp av socialtjänsten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-08-06 | Publicerad 2015-08-05

Socialstjänstens undermåliga stöd till brottsoffer beror på bristande kompetens och attitydproblem

Magnus Lindgren är generalsekreterare för Tryggare Sverige

DEBATT. Under våren har socialtjänsten varit föremål för omfattande kritik. Bakgrunden är bland annat agerandet i samband med åttaåriga Yaras död i Karlskrona i april 2014. Trots upprepade anmälningar från både personer i flickans omgivning och från polisen vidtog Socialtjänsten i Karlskrona kommun inga åtgärder. Det hela slutade med att Yara hittades misshandlad till döds hos sin morbror och moster som senare dömdes till 14 års fängelse respektive livstid för mord.

Av socialtjänstlagen framgår att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att den som utsatts för brott får hjälp och stöd. En rad undersökningar visar dock att socialtjänsten har haft svårt att utforma verksamheten i enlighet med statsmaktens intentioner och få genomslag för prioriteringarna i det vardagliga arbetet. Det förefaller således finnas ett glapp mellan teori och praktik.

Men vad beror dessa svårigheter på? Handlar det om att personalen inte gillar besluten, att man inte har tid att verkställa dem eller att man kanske inte förstår uppgiften? Vilka hinder och möjligheter finns? Vad måste göras för att säkerställa att socialtjänsten tar sitt ansvar för brottsoffer?

En rapport från Stiftelsen Tryggare Sverige som publiceras i dag visar att socialtjänsten i stor utsträckning saknar den organisation samt de system och processer som krävs för att de ska kunna ta sitt ansvar för brottsdrabbade. Socialtjänstens tillkortakommanden handlar främst om att det finns en kultur, attityder och värderingar som innebär att många socialarbetare inte ser brottsdrabbade som en målgrupp för socialtjänsten, vilket gör att de ofta blir utan hjälp och stöd. En förklaring till detta kan vara att brottsofferfrågorna är styvmoderligt behandlade på landets socionomprogram. Det innebär att socialarbetarna delvis har en helt annan utbildning än den verklighet de möter som färdiga socionomer.

Av rapporten framgår också att vissa grundläggande förutsättningar för socialtjänstens verksamhet aldrig har kommit på plats. Det gäller till exempel vilken förmåga i form av resurser, utbildning, kompetens, chefskap etcetera som krävs för att socialtjänsten ska kunna säkerställa att personer som utsatts för brott får hjälp och stöd. Konsekvensen av detta är att stödet till brottsdrabbade varierar mellan landets 290 kommuner.

En liknande slutsats kommer Socialstyrelsen fram till i den nyligen publicerade rapporten Öppna jämförelser 2015 Stöd till brottsoffer. Några av de brister som Socialstyrelsen påtalar handlar om att våldsutsatta kvinnor och barn hänvisas till insatser utan att få sina behov utredda. Dessutom konstaterar Socialstyrelsen att samordning mellan kommunens verksamheter och rutiner för vad som ska göras vid upptäckt av våld behöver utvecklas.

Vidare visar resultat att det fortfarande är få kommuner som gör systematiska uppföljningar, och att uppföljningsarbetet kan förbättras.

För att förhindra tragedier likt mordet på Yara i framtiden måste socialtjänsten ta sitt uppdrag gentemot brottsdrabbade på allvar och förstå vilken kompetens som krävs respektive vilken förmåga som finns. Vidare måste landets socionomprogram i större utsträckning uppmärksamma brottsdrabbades behov och rättigheter. Annars kommer det även i framtiden vara socialtjänstens godtycke som avgör vilket ansvar för denna utsatta grupp man tar. 

Magnus Lindgren

Linn Wiklander Josefsson