Oetiska advokater i stor andel av gängmålen
Åklagare: Advokatsamfundet måste sluta förminska problemet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-22
REPLIK. Den 11 mars, efter att ytterligare en advokat har uteslutits ur Sveriges advokatsamfund på grund av allvarliga brott mot god advokatsed, skriver samfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander på Aftonbladets debattsida att advokater ska tåla att granskas men poängterar samtidigt, som hon även gjort många gånger förr, att det endast är ett fåtal advokater som missköter sig.
Jag ifrågasätter inte något av det Edwall Insulander framför i sin artikel. Som åklagare möter jag dagligen advokater i mitt arbete och jag kan bekräfta att de allra flesta är seriösa och duktiga.
Problembeskrivningen blir dock väldigt skev om man nöjer sig med detta konstaterande.
För att få en korrekt bild av problemets omfattning räcker det inte att titta på andelen advokater som agerar gravt oetiskt, utan man måste se i vilken omfattning dessa advokater förordnas som offentliga försvarare i våra domstolar.
Av de fem advokater som det senaste året har uteslutits ur samfundet har exempelvis tre förekommit på topp 10-listan över de advokater som fått mest i ersättning som offentliga försvarare.
I en tid då vi i Sverige har historiskt stora problem med gängrelaterad brottslighet blir det särskilt problematiskt att flera av de advokater som nu har uteslutits har varit förordnade som försvarare i en mycket stor andel av de större gängmålen i våra storstäder.
Deras nu välkänt beräknande oetiska beteende gör att det inte går att undvika att undra om de har agerat på ett sätt som har påverkat utgången i dessa mål.
Som åklagare efterlyser jag att samfundet upphör att förminska problemet med oetiska advokater och agerar betydligt mer kraftfullt än vad man hittills har gjort i denna fråga.
Det är naivt att tro att samtliga oetiska advokater nu har rensats bort ur kåren. Upptäcktsrisken för dem som finns kvar är låg, eftersom samfundet i stället för att ha en egen utredningsfunktion helt tycks förlita sig på att exempelvis åklagare ska förse dem med en så omfattande utredning att samfundet kan agera.
Om samfundet har ett intresse av att förhindra att förtroendet för advokatkåren urholkas ytterligare krävs att man drar upp huvudet ur sanden och själv inrättar en välfungerande utredningsfunktion.
Paulina Brandberg, senior åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.