Allt fler är fattiga – det måste politikerna inse
Debattören: Redan utsatta drabbas hårt i coronapandemin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-10-17
DEBATT. När katastrofer drabbar världen är det alltid människor i utsatthet som drabbas allra hårdast. Covid-19-pandemin är inget undantag.
I årets Fattigdomsrapport beskriver vi hur de redan utsatta blev ännu mer utsatta och hur nya människor sökte stöd hos Stadsmissionen. Det existerar i dag en reell fattigdom i Sverige som inte längre kan negligeras utan måste hanteras av ansvariga politiker.
På bara några veckor gick vi från normal vardag till en värld i kaos. I mars såg vi inom Sveriges stadsmissioner omedelbara konsekvenser hos människorna vi möter.
Rekommendationerna om att hålla avstånd, tvätta händerna och stanna hemma om man kände sig sjuk kommunicerades flitigt vid de dagliga presskonferenserna. För den som lever i hemlöshet eller med psykisk ohälsa var rekommendationerna ofta omöjliga att följa.
Många äldre som normalt kommer till oss för att få dagens lagade mål mat vågade inte längre gå ut på grund av rädsla för att bli smittade. I hushåll med försörjningsstöd ansträngdes ekonomin långt över det möjliga när skolungdomarna skickades hem. Ungdomar som normalt kunde äta sig mätta i skolan.
Fattigdomsrapporten beskriver hur pandemin slog mot de redan mest utsatta och hur stadsmissionerna växlade upp och ställde om för att möta de ökade behoven.
Vi har inte stängt ner utan organiserat om och gjort alla tänkbara åtgärder för att hålla igång våra verksamheter. Vi har kört ut tusentals matkassar till människor som inte fick eller vågade ge sig ut, genomfört mängder av digitala stödsamtal när oro tryckt på, bistått med akut hjälp till hemlösa och mött barnen i digitala pysselstunder för att för en stund distrahera.
När ”alla” plötsligt förstod att den hemlöse inte kan isolera sig i hemmet eller vad verklig ensamhet för fattigpensionären innebär. När varningsropen om riskerna för ökat våld i hemmet nådde fram till politiker – då kom tillfälliga ekonomiska anslag för att möta behoven.
Som om behoven var nya och uppkomna på grund av pandemin. Så är inte fallet. Den utsatthet som vi ser i dag har vuxit fram i vårt land under de senaste decennierna – pandemi eller inte pandemi.
I Sverige 2020 lever många under så små ekonomiska ramar att de inte klarar sig utan Stadsmissionens och övriga civilsamhällets hjälp. Det är inte rimligt att denna utveckling kan fortsätta utan att den uppmärksammas av riksdagens partier. Våra politiker måste se verkligheten, att skyddsnäten inte håller fullt ut.
I följderna av en lågkonjunktur ser vi en oroande utveckling framför oss med risk att de som redan lever i svår utsatthet hamnar ännu längre ner på prioritetslistan.
Vi kan bara konstatera att dagens välfärdssamhälle inte har plats för alla eftersom så många söker sig till civilsamhället för att klara sig. Civilsamhället kan inte i tystnad förväntas ta ansvar för den framväxande ekonomiska utsattheten.
Sveriges Stadsmissioner vill därför:
- Att ekonomiska, sociala och politiska beslut i pandemins följder och vid ”omstart Sverige” tar i beaktande beslutets potential att vara inkluderande och inte exkluderande.
- Att regeringen omedelbart, samtidigt med insatser som görs för att dämpa effekterna av pandemin, tillsammans med det civila samhällets aktörer kartlägger den verkliga fattigdomen i Sverige. Ett första steg är att ta reda på hur det verkligen står till, bortom den offentliga statistiken.
- Att stödet till organisationer som möter dem som ingen annan möter, fortsätter även 2021. Utsattheten fanns här före pandemin och innan den är över kommer långt många fler, ung som gammal, att söka sig till våra verksamheter inom stadsmissionerna för att få akut stöd.
Tomas Lindroos, ordförande Sveriges Stadsmissioner
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.